Avgifter för skidspår

Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten. Så står det i regeringsformen. Naturvårdsverket menar därför att det inte är möjligt att ha tvingande avgifter för längdskidåkning på mark där allemansrätten gäller. För att kunna ta ut avgifter måste skidspåret vara en anläggning i juridisk mening. Då upphävs allemansrätten.

Naturvårdsverkets ställningstaganden kan sammanfattas så här:

  • För att kunna ta ut avgifter bör skidspåret vara en anläggning i juridisk mening. Detta skulle då göra att allemansrätten upphävs. En sådan anläggning präglas av att större investeringar gjorts, till exempel  konstsnötillverkning. Dessa anläggningar finns mest för tävlings- och träningsverksamhet. De är inte sällan inhägnade eller avspärrade områden.
  • Det finns inget hinder för frivilliga avgifter. Inte heller för avgifter i anslutning till skidspåren, exempelvis parkeringar, vallabodar, omklädnings- eller bastulokaler.
  • I naturreservat bör man vara försiktig med att ta ut tvingande avgifter. Frågan bör bedömas utifrån varför reservatet bildades.

Det finns en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) från november 2012. Det är en prövning om ett beslut av Mora kommun strider mot ”lag och författning”. Domen handlar om ett skidspår som kommunen tar ut en avgift för. Domstolen kommer fram till att beslutet inte står i strid mot allemansrätten. 

HFD lyfter fram att avgifter bara är möjliga om arrangören lagt ner betydande kostnader i form av arbete och material vilket var fallet i Mora. Det innebär ingen generell rätt att ta ut tvingande avgifter. Man lyfter också fram situationen i området där det finns stora arealer som även fortsättningsvis är allemansrättsligt tillgängliga.

Det är inte en dom i en allmän domstol. Uppstår konflikter kring allemansrätten mellan allmänheten och en markägare är det en civilrättslig fråga som hör hemma i en allmän domstol. Det finns inga sådana avgöranden ännu.