EU:s förordning om förpackningar och förpackningsavfall (PPWR) – nya regler från 2026

Förordningen tillämpas i sin helhet från och med 12 augusti 2026. När det i en artikel inte står något datum för när en bestämmelse ska tillämpas, är det alltid den 12 augusti 2026. Vissa bestämmelser tillämpas först vid senare tillfällen och då är det angivet i respektive artikel.

• De definitioner som anges i förordningen gäller från 12 augusti 2026. Det är nya definitioner av bland annat producenter.
• Från 12 augusti 2026 ska återanvändbara förpackningar utformas och designas enligt bestämmelser i artikel 11. Överensstämmelse med kraven ska visas genom teknisk dokumentation. 
• Från 12 augusti 2026 införs begränsningar i mängden PFAS som är tillåten i livsmedelsförpackningar. Det innebär att från det datumet är det enligt artikel 5 förbjudet att släppa ut förpackningar som innehåller en koncentration av PFAS som överstiger fastställda gränsvärden. Överensstämmelse med kraven ska visas genom teknisk dokumentation. 
• Från 12 augusti 2026 införs, enligt artikel 5, gränsvärden för vissa tungmetaller i förpackningar och förpackningskomponenter. Detta är en begränsning som funnits sedan innan genom förpackningsdirektivet. Överensstämmelse med kraven ska nu visas genom teknisk dokumentation. 
• Från 12 augusti 2026 ska tillverkare genomföra förfarande för bedömning av överensstämmelse med kraven i förordningen och utarbeta den tekniska dokumentation som avses i bilaga VII och som krävs i eller i enlighet med artiklarna 5–11 innan de släpper ut förpackningar på marknaden. De ska också upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse och märka förpackningarna med kontaktuppgifter.
• Från 12 augusti 2026 ska importörer säkerställa bland annat att tillverkaren utfört förfarande för bedömning av överensstämmelse och att tillverkaren har utarbetat den tekniska dokumentation som avses i bilaga VII och som krävs i eller i enlighet med artiklarna 5–11. Importörer ska kontrollera att förpackningarna har märkts och att förpackningarna åtföljs av de dokument som krävs. Vidare ska importören märka förpackningarna med kontaktuppgifter. 
• Från den 12 augusti 2026 ska de ekonomiska aktörer som för första gången tillhandahåller en återanvändbar förpackning inom en medlemsstats territorium säkerställa att det i den medlemsstaten finns ett system för återanvändning av sådana förpackningar som inbegriper ett incitament för att säkerställa insamling av den förpackningen och som uppfyller kraven i bilaga VI.
• Från den 12 augusti 2026 ska de ekonomiska aktörer som använder återanvändbara förpackningar delta i ett eller flera system för återanvändning. De ska också säkerställa att de system för återanvändning i vilka de återanvändbara förpackningarna kan återanvändas uppfyller kraven i del A i bilaga VI.
• Från 12 augusti 2026 ska de som driver system för återanvändning uppfylla kraven i bilaga VI.
• Från 12 augusti 2026 ska de ekonomiska aktörer som erbjuder möjligheten att köpa produkter genom påfyllning informera slutanvändarna om regler för påfyllning i enlighet med artikel 28.

• Från 12 februari 2027 ska, enligt artikel 32, slutliga distributörer inom HORECA (hotell-, restaurang- och café/cateringsektorn) som tillhandahåller färdiglagad mat och/eller varm eller kall dryck i förpackningar för avhämtning (take away) tillåta att konsumenter kan ta med sig egen/egna behållare att fylla på mat och/eller dryck i.

• Från 12 februari 2028 ska, enligt artikel 33, slutliga distributörer inom HORECA (hotell-, restaurang- och café/cateringsektorn) som tillhandahåller färdiglagad mat och/eller varm eller kall dryck i förpackningar för avhämtning (take away) erbjuda konsumenter att få med sig mat och/eller dryck i återanvändbara förpackningar. 
• Från 12 februari 2028 ska, enligt artikel 9, självhäftande etiketter på frukt och grönsaker samt vissa typer av förpackningar (till exempel genomsläppliga tepåsar) vara komposterbara när de släpps ut på marknaden. 
• Från 12 februari 2028 ska, enligt artikel 24, ekonomiska aktörer som fyller konsumentförpackningar säkerställa att tomrummet minskas till vad som är absolut nödvändigt. Vid beräkning av tomrum så ingår fyllnadsmaterial, till exempel strimlat papper, luftkuddar, bubbelplast, skumplast, träull, polystyren, frigolitchips, i det som definieras som tomrum.
• Från 12 augusti 2028 ska förpackningar som släpps ut på marknaden vara märkta med en harmoniserad märkning med information om materialets sammansättning, för att underlätta konsumenternas sortering. Även avfallskärl avsedda för utsorterat förpackningsavfall ska vara märkta med en harmoniserad märkning. Detta enligt artikel 12 och 13.
• Från 12 augusti 2028 ska, enligt artikel 6, de plastförpackningar som har en märkning som anger hur mycket av materialet som består av återvunnet material märkas så att det överensstämmer med de krav som följer av den akt som kommissionen kommer att anta senast 12 augusti 2026.

• Vid beräkning och kontroll av andelen återvunnen råvara i plastförpackningar så ska det, enligt artikel 7, från 1 januari 2029 göras enligt de metoder som kommissionen tagit fram.
• Förpackningar som är återanvändbara ska, enligt artikel 12, från 12 februari 2029 ha en märkning som visar användaren att den är återanvändbar. Märkningen ska också visa vilket system för återanvändning som den omfattas av. 
• Från och med 12 februari 2029 förbjuds XPS (likt EPS) i vissa förpackningar, krympfilm till bagage på flygplatser och tågstationer, polystyrenchips, flerpacksringar. Detta sker genom en ändring i engångsplastdirektivet.

• Från 1 januari 2030 får, enligt artikel 6, förpackningar inte släppas ut på marknaden om de inte är materialåtervinningsbara. För att anses materialåtervinningsbara ska förpackningar kunna materialåtervinnas i klasserna A, B eller C. Klass C är den lägsta klassen och innebär att minst 70 procent av förpackningen är materialåtervinningsbar. 
• Från 1 januari 2030 ska, enligt artikel 10, tillverkaren eller importören säkerställa att förpackningar som släpps ut på marknaden designas så att deras vikt och volym minskas till vad som är absolut nödvändigt för att säkerställa deras funktionalitet. Förpackningar med en volym som ökar produktens upplevda volym är inte längre tillåtna.
• Från 1 januari 2030 måste, enligt artikel 7, plastförpackningar som släpps ut på marknaden innehålla en viss minimiandel återvunnet material från plastavfall. Minimikravet varierar beroende på vilken typ av plast det är och till vilket användningsområde förpackningen är avsedd för. Det finns undantag från kravet för vissa förpackningar, till exempel läkemedelsförpackningar och förpackningar med mat till spädbarn.
• Från 1 januari 2030 är, enligt artikel 25, vissa typer av förpackningar förbjudna vid vissa typer av användningsområden. Till exempel krympfilm runt flera konsumentförpackningar, engångsmuggar vid servering av dryck inom HORECA (hotell-, restaurang- och café/cateringsektorn), små engångsflaskor för schampo på hotell. Vad som omfattas av förbudet finns förtecknade i bilaga V.
• Från 1 januari 2030 ska, enligt artikel 28, slutliga distributörer med en försäljningsyta på över 400 kvm sträva efter att avsätta 10 procent av försäljningsytan till påfyllningsstationer för livsmedel och andra produkter.
• Från 1 januari 2030 ska, enligt artikel 33, slutdistributörer inom HORECA (hotell-, restaurang- och cafe/cateringsektorn) sträva efter att erbjuda 10 procent av sina produkter till försäljning i ett återanvändbart förpackningsformat.
• Från 1 januari 2030 ska, enligt artikel 29, slutliga distributörer som till konsumenter tillhandahåller drycker säkerställa att minst 10 procent tillhandahålls i återanvändbara dryckesbehållare. Dessa ska ingå i ett system för återanvändning. Det räcker alltså inte att dryckesbehållarna kan återanvändas, de ska återanvändas.
• Från 1 januari 2030 ska, enligt artikel 29, 40 procent av de transportförpackningar och vissa konsumentförpackningar som används av ekonomiska aktörer vara återanvändbara och ingå i ett system för återanvändning. Undantag finns för till exempel. farligt gods.
• Från 1 januari 2030 ska, enligt artikel 29, 100 procent av de förpackningar som används av ekonomiska aktörer för att transportera produkter mellan ett företags egna anläggningar vara återanvändbara och ingå i ett system för återanvändning. Undantag finns för till exempel farligt gods.
• Från 1 januari 2030 ska, enligt artikel 24, den som fyller transportförpackningar, gruppförpackningar och e-handelsförpackningar säkerställa att de innehålla max 50 procent tomrum. Tomrummet är inklusive det material som finns i förpackningen och som är till för att skydda produkterna, till exempel strimlat papper, luftkuddar, bubbelplast, skumplast, träull.

Förpackningar får, enligt artikel 6, inte släppas ut på marknaden om de inte är materialåtervinningsbara. Från 1 januari 2035 tillkommer ytterligare villkor för att förpackningar ska anses materialåtervinningsbara. En förpackning ska när den blir avfall

• kunna samlas in separat
• sorteras i särskilda avfallsflöden (utan att det påverkar materialåtervinningsbarheten i andra avfallsflöden)
• materialåtervinnas i stor skala per förpackningskategori.

• Från 1 januari 2038 är det, enligt artikel 6, förbjudet att släppa ut förpackningar som har en lägre materialåtervinningsgrad än klass A och B. Det innebär att förpackningar där mindre än 80 procent av materialet inte kan materialåtervinnas blir förbjudna att släppa ut på marknaden.

• Från 1 januari 2040 höjs, enligt artikel 7, minimiandelarna för återvunnet material från plastavfall i de plastförpackningar som släpps ut på marknaden. Minimikravet varierar beroende på vilken typ av plast det är och till vilket användningsområde förpackningen är avsedd för. Det finns undantag från kravet för vissa förpackningar, till exempel läkemedelsförpackningar och förpackningar med mat till spädbarn.
• Från 1 januari 2040 ska, enligt artikel 29, 70 procent av de transportförpackningar och vissa konsumentförpackningar som används av ekonomiska aktörer vara återanvändbara och ingå i ett system för återanvändning.
• Från 1 januari 2040 ska, enligt artikel 29, slutliga distributörer som till konsumenter tillhandahåller drycker sträva efter att minst 40 procent tillhandahålls i återanvändbara dryckesbehållare. Dessa förpackningar ska ingå i ett system för återanvändning.

• Kommissionen ska, enligt artikel 44, senast 12 februari 2026 anta akter som fastställer formatet för registrering i och rapportering till det nationella registret för producenter och producentansvarsorganisationer och specificera detaljnivån för de uppgifter som ska anges och de förpackningstyper och materialkategorier som ska omfattas av den information som lämnas.
• Senast 12 februari 2026 ska, enligt artikel 9, kommissionen begära att harmoniserade standarder tas fram gällande kraven på komposterbara förpackningar. Kommissionen ska också begära att standarder tas fram när det gäller hemkomposterbarhet hos vissa förpackningar.
• Senast 12 augusti 2026 ska, enligt artikel 12 och 13, kommissionen anta akter för att harmonisera krav gällande märkning av förpackningar och de avfallskärl där förpackningsavfall ska lämnas. 
• Senast 31 december 2026 ska, enligt artikel 5, kommissionen ta fram en rapport om förekomsten av ämnen som inger betänkligheter i förpackningar. Detta för att fastställa i vilken utsträckning dessa ämnen inverkar negativt på återanvändning och materialåtervinning av material eller påverkar kemikaliesäkerheten.
• Senast 31 december 2026 ska, enligt artikel 7, kommissionen anta akter om metoder för beräkning och kontroll av återvunnen råvara i plastförpackningar.

• Senast 12 februari 2027 ska, enligt artikel 10, kommissionen begära att det tas fram harmoniserade standarder med metoder för att beräkna och mäta att förpackningar designas så att vikt och volym minskas till vad som är absolut nödvändigt. För de vanligaste förpackningstyperna och förpackningsformaten ska dessa standarder ange lämpliga gränsvärden för högsta vikt och volym samt, i förekommande fall, väggtjocklek och största tillåtna tomrum.
• Senast 12 februari 2027 ska, enligt artikel 11, kommissionen anta en akt där det ska framgå det minsta antalet rotationer som en återanvändbar förpackning ska klara av för att, tillsammans med andra kriterier, kunna definieras som återanvändbar.
• Senast 12 februari 2027 ska kommissionen, enligt artikel 25, publicera riktlinjer angående de förpackningar och förpackningsmaterial som från år 2030 blir förbjudna. Exempel på eventuella undantag från förbudet ska också framgå.
• Senast 12 februari 2027 ska kommissionen, enligt artikel 29, publicera riktlinjer om vilka typer av produkter som omfattas av kravet om att slutliga distributörer som till konsumenter tillhandahåller drycker från och med 2030 ska säkerställa att minst 10 procent tillhandahålls i återanvändbara förpackningar.
• Senast 30 juni 2027 ska kommissionen anta akter om fastställande av metoden för beräkning av de mål för återanvändning som anges i artikel 29.

• Kommissionen ska, enligt artikel 6, senast 1 januari 2028 anta delegerade akter för bedömning av materialåtervinningsbarhet vilket inkluderar klasser (A–C) för materialåtervinningsbarhet.
• Senast 1 januari 2028 ska, enligt artikel 7, kommissionen bedöma behovet av undantag från kraven på ett lägsta innehåll av återvunnet material i olika typer av plastförpackningar, vilka träder i kraft år 2030 respektive 2040.
• Senast 12 februari 2028 ska, enligt artikel 8, kommissionen se över den tekniska utvecklingen och miljöprestandan för biobaserade plastförpackningar och utreda om krav på en lägsta andel biobaserad råvara i plastförpackningar kan införas.
• Senast 12 februari 2028 ska, enligt artikel 24, kommissionen anta akter för att fastställa metoden för beräkning av tomrumskvot, det vill säga hur stor andel av volymen av en förpackning som utgörs av tomrum. Vid beräkning av tomrum så ingår fyllnadsmaterial, till exempel strimlat papper, luftkuddar, bubbelplast, skumplast, träull, polystyren, frigolitchips, i det som definieras som tomrum.
• Senast 12 februari 2028 ska kommissionen anta akter och fastställa detaljerade villkor för poolingsarrangemang som tillåts för att leva upp till kraven om återanvändbara förpackningar i artikel 29.

• Kommissionen ska, enligt artikel 6, senast 1 januari 2030 anta akter för att fastställa metoder för bedömning av materialåtervinning i stor skala per förpackningskategori. Från och med 2035 gäller att förpackningar måste leva upp till kravet att vara materialåtervinningsbar i stor skala.
• Senast 1 januari 2030 ska kommissionen, enligt artikel 12, anta akter för att fastställa metodiken för identifiering av ämnen som inger betänkligheter med hjälp av standardiserad märkning. Den metodiken ska åtminstone säkerställa att märkningen innehåller namnet på och koncentrationen av det ämne som inger betänkligheter i varje material i en förpackningsenhet.
• Senast 12 augusti 2030 ska kommissionen, enligt artikel 5, genomföra en utvärdering för att bedöma behovet av att ändra eller upphäva bestämmelsen om fastställda gränsvärden av PFAS i livsmedelsförpackningar. Utvärderingen syftar till att undvika överlappningar med annan lagstiftning när det gäller begränsningar eller förbud för användning av PFAS.
• Senast 12 augusti 2030 ska kommissionen, enligt artikel 63, anta akter med minimikrav för miljöanpassad offentlig upphandling.

• Senast 12 februari 2032 ska kommissionen, enligt artikel 7, ta fram en rapport med en översyn av bestämmelsen från 2030 om minimiandelar återvunnet material i plastförpackningar. Om det är lämpligt ska också ett lagstiftningsförslag tas fram om ändring av minimiandelar, särskilt när det gäller bestämmelserna i nuvarande lagstiftning om minimiandelar som träder i kraft år 2040.
• Senast 12 februari 2032 ska kommissionen, enligt artikel 7, se över situationen när det gäller användningen av återvunna förpackningsmaterial i andra förpackningar än plastförpackningar. Kommissionen ska bedöma om det är lämpligt att fastställa åtgärder eller mål för att öka användningen av innehåll av återvunnet material i sådana andra förpackningar samt vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag.
• Senast 12 februari 2032 ska kommissionen, enligt artikel 24, se över den tomrumskvot som förekommer i flera bestämmelser. Till exempel finns en bestämmelse från och med 2030 om att ekonomiska aktörer som fyller gruppförpackningar, transportförpackningar eller e-handelsförpackningar ska säkerställa att den högsta tomrumskvoten är 50 procent.
• Senast 12 februari 2032 ska kommissionen, enligt artikel 24, se över möjligheten att fastställa tomrumskvoter för konsumentförpackningar, särskilt för leksaker, kosmetika, gör-det-själv-paket och elektroniska produkter.
• Senast 12 februari 2032 ska kommissionen, enligt artikel 34, utarbeta en rapport om andra förpackningsmaterial än tunna plastbärkassar, vilka sannolikt kommer att ha en mer skadlig inverkan på miljön än tunna plastbärkassar, och, vid behov, lägga fram ett lagstiftningsförslag med minskningsmål och åtgärder för att uppnå dessa mål.

• Senast 12 augusti 2033 ska kommissionen göra en utvärdering för att bedöma om artikel 5 (krav för ämnen i förpackningar) och de kriterier för design för materialåtervinning som fastställts i den av kommissionen antagna akten (senast 1 januari 2028) i tillräcklig grad har bidragit till att minimera förekomsten och koncentrationen av ämnen som inger betänkligheter som beståndsdelar i förpackningsmaterialet.

• Senast 1 januari 2034 ska kommissionen ta fram en rapport med en översyn av genomförandet av de mål för återanvändning som har fastställts i artikel 29.
• Senast 12 augusti 2034 ska kommissionen, enligt artikel 69, genomföra en utvärdering av förordningen och dess bidrag till den inre marknadens funktion och till en förbättring av förpackningarnas miljömässiga hållbarhet.

• Senast 1 januari 2035 ska kommissionen, enligt artikel 6, se över de undantag som finns när det gäller materialåtervinningsbara förpackningar. Undantag finns för till exempel läkemedelsförpackningar och förpackningar till farligt gods. Kommissionen ska bedöma lämpligheten i att fortsätta med dessa undantag och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag.