EU-förordningen om förpackningar (PPWR) – nya regler från 2026
Frågor och svar om EU-förordningen om förpackningar
Här får du svar på vanliga frågor om EU-förordningen om förpackningar, PPWR.
Vad är ett mikroföretag? Vad är skillnaden mellan en teknisk dokumentation och en EU-försäkran?
Frågorna kan vara många i samband med att EU:s förordning om förpackningar och förpackningsavfall börjar tillämpas. Nedan får du svar på ett antal vanligt förekommande frågor som vi hoppas kan hjälpa dig att navigera kring ansvar och skyldigheter kopplat till förordningen.
Definitioner och begrepp
Vad är en ekonomisk aktör?
En ekonomisk aktör är ett samlingsnamn för ett antal olika aktörer och kan vara antingen en tillverkare, en leverantör, en importör, en distributör, tillverkarens representant, slutlig distributör eller en leverantör av distributionstjänster. Definitionen finns i artikel 3.12.
Vad är ett mikroföretag?
Mikroföretag finns definierat i kommissionens rekommendation 2003/361/EG om små och medelstora företag. Ett mikroföretag har upp till 10 anställda och en omsättning eller balansomslutning på upp till 2 miljoner euro.
Tillverkare
Är det alltid den som sätter sitt varumärke på förpackningen som är definierad som tillverkare?
Av definitionen i artikel 3.1.13 framgår att en tillverkare är en fysisk eller juridisk person som tillverkar en förpackning eller en förpackad produkt. Undantag från detta är om en aktör låter utforma eller tillverka en förpackning eller en förpackad produkt i eget namn eller under eget varumärke och i så fall blir denne istället tillverkare. Exempel på detta är om ett företaget Linas sylt ger i uppdrag till ett annat företag, Andersson förpackningar AB, att tillverka förpackningar med Linas sylts företagslogga på. Linas sylt blir då tillverkare och Andersson förpackningar AB leverantör.
Exemplet ovan gäller dock inte om den som låter utforma eller tillverka förpackningen/förpackade produkten i eget namn eller under eget varumärke omfattas av definitionen av mikroföretag och den som levererar förpackningen till denne är belägen i samma medlemsstat. I ett sådant fall är den fysiska eller juridiska person som levererar förpackningen ansvarig tillverkare.
Exempel: Linas sylt omfattas av definitionen mikroföretag och ger Andersson förpackningar i uppdrag att ta fram förpackningar med Linas sylts logga. Anderssons förpackningar finns i samma medlemsstat som Linas sylt. Oavsett om Andersson förpackningar är mikroföretag eller inte, så kommer Andersson förpackningar att definieras som tillverkare.
Definitionen av mikroföretag följer av ”Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag” och omfattar företag som sysselsätter färre än 10 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 2 miljoner euro per år.
Måste livsmedelsförpackningar som finns i lager uppfylla kravet på PFAS-begränsning efter den 12 augusti 2026?
Bestämmelserna i artikel 5.5 som begränsar innehållet av PFAS i förpackningar avsedda att komma i kontakt med livsmedel börjar tillämpas från och med den 12 augusti 2026. EU-förordningen föreskriver ingen övergångsperiod och därför måste förpackningar avsedda att komma i kontakt med livsmedel som släpps ut på marknaden efter den 12 augusti 2026 uppfylla de PFAS-gränsvärden som fastställs i EU-förordningen om förpackningar.
Förpackningar som har släpps ut på marknaden före den 12 augusti 2026 får finnas kvar på marknaden och behöver inte återkallas.
Tillverkare kan släppa ut förpackningar på marknaden, antingen tomma eller med en produkt. Under normala omständigheter släpps grupp- och konsumentförpackningar i kontakt med livsmedel ut på marknaden när de är fyllda, medan transport- och serviceförpackningar släpps ut på marknaden tomma. Utsläppande på marknaden är första gången förpackningen tillhandahålls på marknaden. Naturvårdsverkets tolkning är att tillhandahållandet av en produkt förutsätter att det finns ett erbjudande eller ett avtal (skriftligt eller muntligt) mellan två eller flera juridiska eller fysiska personer om en överföring av ägandet, innehavet eller någon annan rättighet avseende produkten i fråga efter det att produkten har tillverkats. Överföringen medför inte nödvändigtvis ett fysiskt överlämnande av produkten. Därför skulle en tillverkare kunna släppa ut tomma eller fyllda förpackningar som kommer i kontakt med livsmedel på marknaden genom en överföring av laglig besittning.
Vad är skillnaden mellan en teknisk dokumentation och en EU-försäkran?
En teknisk dokumentation innehåller fler detaljer och uppgifter om förpackningens design, utformning, material och även information om hur tillverkaren har gjort sin bedömning att förpackningen stämmer överens med relevanta kraven i artikel 5.12 i EU förordningen om förpackningar. Vad en teknisk dokumentation ska innehålla framgår av bilaga VII. Att upprätta en teknisk dokumentation är del av det förfarande för bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 38 och som tillverkaren ska göra innan de släpper ut en förpackning på marknaden. När tillverkaren har gjort sin bedömning och kan visa att förpackningen uppfyller de tillämpliga kraven ska tillverkarna upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse i enlighet med artikel 39. EU-försäkran om överensstämmelse innehåller mindre detaljer än den tekniska dokumentationen. Vad den ska innehålla för uppgifter framgår av bilaga VIII i EU förordningen om förpackningar. Importörer ska hålla en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse.
System för återanvändning
Måste ett system för återanvändnings vara tillgängligt för alla slutanvändare?
System för återanvändning kan variera i storlek och i geografisk omfattning. Det kan röra sig om mindre lokala system till större system som kan sträcka sig över flera medlemsstaters områden. System för återanvändning behöver inte täcka hela medlemslandet. De måste däremot ge likvärdig tillgång och rättvisa villkor för slutanvändarna i det område där de är verksamma.
Har företag som använder återanvändbara förpackningar någon skyldighet att se till att dessa roterar i ett system?
Enligt artikel 27 i EU förordningen om förpackningar ska ekonomiska aktörer som använder återanvändbara förpackningar delta i ett eller flera system för återanvändning och säkerställa att dessa system uppfyller kraven enligt förordningen, del A bilaga VI. Ekonomiska aktörer har också möjlighet att själva inrätta egna system för återanvändning som uppfyller kraven. Under förutsättning att kraven i bilaga VI efterlevs så kan systemen utformas på olika vis. Det betyder att branschen behöver hitta sätt att samarbeta och hitta de lämpligaste lösningarna beroende på produkter och lokala omständigheter och därmed optimera funktionen för systemen för återanvändning. Innan en förpackning för första gången tillhandahålls på en medlemsstats marknad, ska den som tillhandahåller den se till att det finns ett system på plats där förpackningen kan rotera och samlas in och återanvändas. Det är krav som ställs i artikel 26 i EU förordningen om förpackningar.
Påfyllning och påfyllningsstationer
Vad behöver ekonomiska aktörer som erbjuder produkter för påfyllning informera sina kunder om?
Ekonomiska aktörer som erbjuder möjligheten att köpa produkter genom påfyllning ska informera slutanvändarna om vilka typer av behållare som kan användas för inköp av de produkter som erbjuds genom påfyllning. De ska också informera om hygienstandarder vid påfyllning och slutanvändarens ansvar i fråga om hälsa och säkerhet vid användningen av behållarna.
Informationen om vad som gäller för påfyllning ska uppdateras regelbundet och ska antingen visas tydligt i lokalerna eller på annat sätt för slutanvändarna.
Vad innebär påfyllning och vad är en påfyllningsstation?
Påfyllning är en process genom vilken en behållare fylls på av en slutanvändare eller av en slutlig distributör med en eller flera produkter som slutanvändaren köper av den slutliga distributören. Behållaren som används för påfyllning ska fungera som en förpackning. Behållaren kan vara slutanvändarens egen medtagna alternativt en behållare som köps av slutanvändaren vid den slutliga distributörens försäljningsställe. Vid en påfyllningsstation erbjuds produkter som kan köpas via påfyllning av en avsedd behållare. Definitioner finns i artikel 3.33 och 3.34
Vilka krav gäller för ekonomiska aktörer som driver en påfyllningsstation?
Den som erbjuder produkter för påfyllning (till exempel en butik) ska säkerställa att påfyllningsstationerna uppfyller kraven i bilaga VI, del C och eventuella krav som fastställs i andra unionsrättsakter för försäljning av produkter genom påfyllning.
EU-kommissionens frågor och svar
EU-kommissionen har också sammanställt frågor och svar om PPWR:
FAQ on Packaging and Packaging Waste Regulation (PPWR) (europa.eu)