Vägledning

Beslut om förbud mot eller villkor för utfodring av vilt

Rådjur, Capreolus capreolus, som äter från utlagt ensilage, Sverige.
Granskad: ‎den ‎2‎ ‎april‎ ‎2026

Denna manual ger stöd i länsstyrelsernas handläggning av ansökningar om förbud mot utfodring av klövvilt. Syftet är att underlätta en enhetlig och effektiv hantering av situationer där utfodring orsakar problem eller risker.

Målsättningen med föreslagen process är att vägledningen ska underlätta länsstyrelsens arbete med att förebygga eller minska risken för trafikolyckor med klövvilt eller risken för att klövviltet orsakar allvarlig skada på egendom. Processen är transparent för alla deltagande parter, vilket bidrar till att skapa förtroende för förvaltningen. 

Sidan vänder sig till

I första hand till länsstyrelserna. Den som ansöker, det vill säga privatpersoner, företag, myndigheter eller intresseorganisationer inom jakt och de areella näringarna berörs också av innehållet.  

Inleda ett ärende

Länsstyrelserna har möjlighet att inleda ett ärende om förbud mot eller villkor för utfodring antingen på eget initiativ eller sedan allmänheten (en privatperson, en intresseorganisation, företag eller motsvarande) eller någon annan myndighet uppmärksammat länsstyrelsen på risker.

Efterfråga en beskrivning av hur:

  • Aktuell utfodring ökar risken för trafikolyckor eller allvarlig skada på egendom
  • Alternativt efterfråga dokumentation av sådan skada.  

Gör en första bedömning av om det inkomna underlaget innehåller:

  • Tillräckliga uppgifter för länsstyrelsens beredning eller om det behöver kompletteras.
  • Om det behöver göras ett fältbesök.
  • Ta reda på vad länsstyrelsen känner till om området sedan tidigare. Notera historiska problem i området.

Gör en bedömning av om det kan stämma att det bedrivs:

  • Problematisk utfodring i området.
  • Om utfodringen bedöms orsaka eller skulle kunna leda till risk för trafikolycka med klövvilt.
  • Risk för att klövviltet orsakar allvarlig skada på egendom.  

Den sammanvägda bedömningen behöver leda fram till ett beslut om antingen avslag på anmälan, eller en övergång till nästa steg i processen, dialogmötet. 

Dialog bör vara huvudregel. De skador som orsakas av problematisk utfodring bör kunna reduceras genom en konstruktiv samverkan på lokal nivå. Sådan samverkan bör därför uppmuntras.

Endast om frågan har utretts tidigare och utfodringen inte funnits orsaka risker för skada och inget nytt tillkommit i ärendet, eller om det finns annan saklig grund för att inte genomföra en dialog, bör anmälan avslås.  

Dialog och uppföljning

Konstateras det att utfodringen orsakar problem inleds dialog med berörd fastighetsägare.

  • Inledningsvis kontaktas fastighetsägaren till den fastighet där utfodringen bedrivs för dialog. 
  • Gör sedan en bedömning av hur problemområdet bör avgränsas. Utöver de fastigheter där problematisk utfodring bedrivs bör ”dialogområdet”, området vars fastighetsägare inkluderas i den fortsatta dialogen, även innefatta de intilliggande fastigheter där länsstyrelsen bedömer att det finns risk för trafikolycka med klövvilt eller risk för att klövviltet orsakar allvarlig skada på egendom. Se därför till att området är tillräckligt stort för att omfatta samtliga berörda fastigheter. 
  • Vid behov kan frågan även diskuteras med lokala företrädare för berörda intresseorganisationer eller myndigheter, så som exempelvis företrädare för jägarförbund, Trafikverket och de areella näringarna. Dessa kan även ges möjlighet att komma in med dokumentation, foton och relevant statistik (exempelvis gällande viltolyckor, avskjutning, skador på grödor och skog).  
  • Identifiera vilka lokala problem som finns och vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att minska dem.  
  • Fältbesök tillsammans med berörda parter kan genomföras om det bedöms kunna bidra till ökad samsyn om risker och problem. Det är en styrka om dokumentation av aktuell situation (exempelvis utfodringsplatser och redan uppkomna skador) kan göras gemensamt.  
  • Redogör för vad ett beslut om utfodringsförbud inom ett område innebär och vilka begränsningar som i så fall kommer att gälla i området. 
  • Ta fram förslag till frivilliga överenskommelser som skulle kunna bidra till en lösning på problemen utan tvingande beslut om utfodringsförbud inom området. Exempel på frågor att diskutera och finna överenskommelser för är: 

    Vilka utfodringsmängder kan accepteras?  

    Minsta avstånd till väg/gröda/skog?

    Hur högt ska jakttrycket i området vara?  

    Är det möjligt att använda förebyggande åtgärder?  

    Kan felplacerade utfodringar, som innebär förhöjd risk för skador, flyttas? 
  • Gör en överenskommelse som dokumenteras. 
  • Det behöver vara tydligt vilka parter som har ingått en överenskommelse.  
  • Fastställ hur, av vem och när överenskommelsen ska följas upp och återkopplas till länsstyrelsen. 
  • Länsstyrelsen får in återkoppling från berörda parter och gör en bedömning av om problem kvarstår eller om frågan kan anses vara löst. 
  • Kvarstår problemen trots att alla åtgärder i överenskommelsen har genomförts kan eventuellt ett nytt dialogmöte hållas om länsstyrelsen bedömer det lämpligt. 
  • Om överenskommelsen inte har följts och förutsättningarna för det bedöms vara uppfyllda, kan ett område med utfodringsförbud inrättas i det aktuella området

Checklista inför beslut

Visar det sig att dialogen inte kan lösa problemet kan ett beslut vara nödvändigt. Nedan hittar du checklistor som hjälper dig att bereda ett beslut om förbud eller villkor gällande utfodringen.

  • Det finns uppgifter om risk för trafikolyckor eller allvarlig skada på egendom tillsammans med bedömningar gällande riskerna alternativt vad som orsakat redan ev. inträffade skador.

    Enstaka observation av att klövvilt rört sig mot ett område där de kan orsaka allvarliga skador eller trafikolyckor bör inte ensamt kunna ligga till grund för ett beslut. Däremot bör upprepade observationer (gärna dokumenterade) som ger ett tydligt stöd för att klövvilt återkommande rör sig mot ett känsligt område kunna tillmätas relativt stor betydelse.
  • Det bedrivs utfodring i området som kan kopplas till risken för skador och skadebilden.
  • Dialog med intressenter har skett. 
  • Åtgärder som överenskommits har inte genomförts eller fått avsedd effekt och det saknas.
  • Åtgärder som överenskommits har inte genomförts eller fått avsedd effekt och det saknas förutsättningar för att en ny dialog skulle kunna ge ett annat resultat.  
  • Definiera avgränsningen av området som bör omfattas av förbud eller villkor gällande utfodring utifrån den information som insamlats i de föregående stegen. Bedöm hur lång tid beslutet behöver gälla för att få avsedd effekt.  
  • Bedömningen av hur stora områden som bör omfattas och för hur lång tid besluten ska gälla görs från fall till fall och med utgångspunkt i förhållandena på den aktuella platsen. Vid bedömningen behöver länsstyrelsen beakta proportionalitetsprincipen i 5 § tredje stycket förvaltningslagen (2017:900).
  • Parterna (fastighetsägare/jakträttshavare) är identifierade. Beslutet kan riktas antingen till fastighetens ägare eller till en eller flera jakträttshavare. Det är den beslutande myndigheten som, utifrån uppgifter i fastighetsregistret eller genom kommunicering med fastighetsägaren, gör bedömningen av vem beslutet ska rikta sig till.   
  • Beslut utformas för att vara tillräckligt tydliga för att vite ska kunna dömas ut/föreläggande om vite ska kunna beslutas.  Det måste vara tydligt vad fastighetsägaren förväntas göra / inte göra.
  • Förbudet får inte omöjliggöra stödjande utfodring vid svåra vinterförhållanden. Ett förbud kan också öka risken för skador om viltstammar som är beroende av utfodringen börjar söka föda på andra ställen, det kan därför finnas anledning att i vissa fall besluta om villkor för utfodringen.  
  • Förbudet får inte heller omfatta utfodring i form av saltstenar, viltåkrar eller foder som placeras på åtelplatser för att bedriva åteljakt. 
  • Förbudet får omfatta utfodring av annat vilt än klövvilt, om utfodringen bedrivs på ett sådant sätt att klövvilt kan nyttja fodret.  
  • Beslutet bör innehålla ett verkställighetsförordnande, d.v.s. det ska kunna verkställas även om det överklagas.

Kunskap om utfodring, skador och åtling

Här finns information om bakgrund till länsstyrelsens möjlighet att besluta om utfodringsförbud, utfodringens effekter och attityder till vildsvin, åteljakt och utfodring av vilt.

Om vägledningen

Vägledningen är inte rättsligt bindande utan ska ses som ett administrativt stöd för länsstyrelsen. Hur enskilda ärenden bereds på respektive länsstyrelse är upp till länsstyrelsen att avgöra.

Vägledningen är en del i genomförandet av Prop. 2020/21:183 Utfodring av vilt.

Avgränsning

Utfodring kan leda till såväl positiva som negativa effekter och dessa kan vara direkta eller indirekta. Eftersom denna vägledning tagits fram med syfte att vara ett stöd för länsstyrelsernas hantering av problematisk utfodring av klövvilt har avgränsningar gjorts till negativa effekter kopplat till utfodring. 

Vägledningen omfattar inte heller utfodring i form av saltstenar, viltåkrar eller foder som placeras på åtelplatser för att bedriva åteljakt, eftersom ett beslut om utfodringsförbud inte får omfatta sådan typ av utfodring.

Beslutmandat för viltförvaltningsdelegationer inom länsstyrelserna 

Viltförvaltningsdelegationerna är inte delaktiga i beslut om utfodringsförbud i det enskilda fallet. Däremot ska en viltförvaltningsdelegation enligt 3 § förordning (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer besluta om övergripande riktlinjer för skötsel av älgstammen och i förekommande fall för skötsel av hjort- och vildsvinsstammarna, där riktlinjer för utfodring kan ingå.