Tillsynsvägledning

Reklamskyltar i landskapet

Granskad: ‎den ‎9‎ ‎augusti‎ ‎2024

Längs med många större vägar står reklamskyltar i olika storlekar och utföranden. De kan upplevas både som förfulande i landskapet och innebära en trafikfara, det krävs därför tillstånd att sätta upp en skylt.

Sidan vänder sig till

Tillsyns- och prövningsmyndigheter.

Tillståndsplikt för reklamskyltar

I de flesta fall krävs någon form av tillstånd för att få sätta upp en reklamskylt längs en väg. Vilka tillstånd som krävs beror bland annat på skyltens syfte, placering, varaktighet och avstånd från vägen. Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får inte finnas varaktigt uppsatt utomhus utan tillstånd (6 § Lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning (LGS)). Flera undantag finns från tillståndsplikten, dessa redogörs för under egen rubrik.

vagskyltarv8.svg

Figuren visar ansvarsfördelningen för tillsyns- och prövningsmyndigheter vad gäller skyltar i landskapet. Den visar vilken instans som har tillsynsansvaret, som är prövningsmyndighet och vilket lagrum som gäller beroende på var i landskapet skylten placeras.

Olika bestämmelser reglerar ansvaret för tillstånd respektive tillsyn

Regler om skyltning längs allmänna vägar i landskapet regleras i flera olika lagstiftningar, under flera olika myndigheters ansvar. Ofta kan det vara så att ansvar för prövning av ansökan ligger hos en myndighet medan ansvaret för tillsyn ligger hos en annan myndighet.

Naturvårdsverket är den centrala tillsynsmyndigheten enligt lag (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning (LGS). Denna vägledning redogör därför i första hand för bestämmelserna utifrån denna lag och den är inte uttömmande vad gäller skyltar utmed en väg. Eftersom aktuella lagrum i vissa fall överlappar varandra så redogör vi även till viss del för närliggande lagstiftning. Vägledning för angränsande lagrum kan vid behov sökas från bland annat Trafikverket och Boverket.

Läs mer under Lagstiftning högst upp på sidan.

Vilken lag gäller var och vem prövar ansökan?

Vilken lag gäller var och vem prövar ansökan?

Regler om skyltning längs allmänna vägar i landskapet regleras i flera olika lagstiftningar.

Nedan ges en beskrivning av vilken lag som gäller var och vem som prövar ansökan om tillstånd till att sätta upp en skylt. Se också illustration för tydliggörande över vem som beslutar om tillstånd och bedriver tillsyn över skyltar intill allmän väg.

Inom vägområde

Vägområde utgörs av den mark eller det utrymme som har tagits i anspråk för väganordning. Normalt omfattar vägområdet vägen och tillhörande utrymmen som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande. Tillstånd för skyltar inom vägområde längs allmänna vägar prövas enligt väglagen av väghållningsmyndigheten, det vill säga Trafikverket eller kommunen. (väglagen 43 §)

Sök mer information på Trafikverkets hemsida.

Inom 50 m från vägområde

Om man vill placera en skylt inom 50 meter från vägområde krävs tillstånd både enligt väglagen och LGS. Prövning ska enligt 4 § FGS ske enligt båda lagarna. Ansökan prövas av länsstyrelsen. (väglagen 46 § och LGS 6 §)

Mer än 50 m från vägområde

Tillstånd krävs enligt LGS. Ansökan prövas av länsstyrelsen. (LGS 6 §)

Inom detaljplanelagt område

Inom ett område som omfattas av detaljplan krävs det bygglov för att sätta upp, flytta eller väsentligt ändra en skylt. Det finns dock vissa undantag från lovplikten bland annat beroende på skyltens storlek, placering, varaktighet och syfte. Kommunen kan ändra lovplikten i detaljplan och områdesbestämmelser. Ansökan prövas av kommunen. (PBF 6 kap. 3 §)

Sök mer information på Boverkets hemsida.

Vad omfattas av tillståndsplikten enligt Lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning (LGS)?

Bestämmelsen om tillståndsplikten i 6 § LGS avser anordningar av skiftande typ såsom anslagstavlor, reklampelare, skyltskåp, ljusskyltar och andra skyltar, målade eller ristade inskrifter eller bilder på annat underlag t.ex. en bergvägg. Även konstverk eller illustrationer som har en tillräckligt stark association till en verksamhet eller ett varumärke torde omfattas av tillståndsplikten. Anordningen ska vara avsedd för reklam, propaganda eller liknande ändamål. Framförallt handlar det om kommersiell reklam för varor och tjänster men även propaganda med ideellt eller politiskt syfte.

Skyltar på släpvagnar

Även en skylt monterad på en släpvagn omfattas av tillståndsplikten. Det spelar ingen roll om skylten till exempel är fäst på pålar i backen, uppspänd mellan träd eller står på en släpvagn som i praktiken är lätt att flytta. Att den går att flytta förändrar i sig inte bedömningen om varaktigt uppställd. Se även undantag under rubriken "Tillfälliga skyltar" nedan.

Frågan om innebörden av varaktighetskravet i LGS har behandlats i numer upphävda naturvårdslagens (1964:822) förarbeten främst från två synpunkter, nämligen dels med avseende på anordningens beskaffenhet och dels med avseende på dess ändamål. I proposition 1964:148 med förslag till naturvårdslagen så angavs att uppsatta affischer på träd, plank och liknande inte anses vara varaktigt anbringade när de är av vanligt förgängligt pappersmaterial och inte heller när de avser något snart förestående evenemang. Om en affisch däremot gjorts mera beständig genom plastbehandling eller liknande och om den inte avser ett snart förestående evenemang bör affischören anses ha brutit mot tillståndsplikten om denne inte sökt tillstånd. Detsamma gäller, om en sådan affisch av beständigt material visserligen avsett ett bestämt evenemang men sitter kvar avsevärd tid därefter.

Frågan om varaktighet har också prövats i rättsfall 1977 (NJA 1977 s. 808)

En näringsidkare hade under perioden 17 juli till 1 augusti 1973, utan tillstånd, ställt upp en släpvagn med en 4x3 meter stor skylt med symbol för mat och bad, företagsnamn och vägvisning 3km. Skyltägaren angav att han flyttade skylten ungefär en gång i veckan inom ett område som var cirka 50 m brett och ett par hundra meter långt. Området var beläget 50 m från väg. I första och andra prövningsinstans så dömdes skyltägaren till böter. Ärendet överklagades vidare till Högsta domstolen som angav följande i sin dom; Lagens motiv bygger på tanken att beskaffenheten av och ändamålet med en skylt eller liknande anordning i sig kan indicera att anordningen är varaktigt anbringad i lagens mening. Detta betraktelsesätt är naturligt, när det gäller fast monterade anordningar av typen annonspelare, anslagstavlor och liknande. I sådana fall kan man i regel redan från början utgå ifrån att anordningen kommer att finnas kvar en längre tid. Frågan blir mera tveksam, då anordningen är lätt flyttbar, t ex en löst uppställd tavla. Anordningen får även då anses varaktigt anbringad, om det vid myndighetens ingripande visserligen förflutit endast kort tid från anordningens uppsättande men det av omständigheterna framgår, att den varit avsedd att bestå längre tid. Om så inte är fallet, får frågan om varaktigheten bedömas med hänsyn till den tid som anordningen faktiskt varit uppsatt.

När det gäller frågan om varaktigheten torde vidare i princip anledning saknas att göra skillnad mellan det fallet att anordningen sitter uppe en sammanhängande tid och det fallet att anordningen, t ex under en och samma säsong, finnes uppsatt med intervaller. Den omständigheten att avbrott görs i vad som framstår som ett naturligt sammanhang bör alltså inte inverka på bedömningen. Inte heller det förhållandet att anordningen flyttas inom ett begränsat område, t ex när den är monterad på en vagn, bör föranleda att den inte skall anses varaktigt anbringad. Trots resonemanget ovan så ogillades åtalet då skyltägaren bara hade åtalats för att ha haft skylten uppsatt under tiden 17 juli – 1 augusti. Åklagaren hade inte ens påstått att skylten varit avsedd att sitta uppe längre. Skylten kunde därför inte anses ha varit varaktigt anbringad.

Undantag från tillståndsplikten

Undantag från huvudregeln om att det krävs tillstånd för att sätta upp reklamskyltar finns i 7 och 10 §§ LGS. Undantag finns även enligt 46 § väglagen och de skiljer sig ibland från de som finns i LGS.

Bygglovspliktiga skyltar

Enligt 10 § LGS är skyltar som kräver bygglov eller som har fått bygglov undantagna från tillståndsplikten. Enligt väglagen är skyltar som kräver bygglov undantagna från tillståndsplikt. Det innebär att skyltar som inte kräver bygglov men där ett så kallat frivilligt bygglov har beslutats kräver tillstånd enligt väglagen men inte enligt LGS. Undantaget i LGS gäller även för skyltar som inte kräver bygglov på grund av att de har undantagits från lovplikt i detaljplan eller områdesbestämmelser. (46 § väglagen, 10 § LGS) Tillståndsplikten gäller inte heller sådana åtgärder avseende skyltar och ljusanordningar som inte kräver bygglov efter beslut enligt 9 kap. 7 § första stycket PBL. Kommunen prövar ansökan enligt PBL.

Även uppställda lastbilstrailers med reklam på ska prövas enligt plan- och bygglagstiftningen då de räknas som byggnad. Rättsläget har klarlagts i en dom från Mark-och miljödomstolen (mål nr P 3615-16) rörande lastbilstrailers med reklam på. I avgörandet bedömdes möjligheten att rikta föreläggande vid reklam på lastbilsflak. Det aktuella fallet gällde lastbilstrailers med reklam på, uppställda ca 70 meter från E6:an.

Mark- och miljödomstolen konstaterade i domen att plan- och bygglagstiftningen är tillämplig. De ifrågavarande trailrarna ansågs i domen som byggnader enligt denna lag. Då bygglov saknades hade den kommunala nämnden haft skäl att kräva av innehavaren att ta bort trailrarna.

Läs mer om prövningar utifrån PBL på Boverkets hemsida och väglagen på Trafikverkets hemsida.

Skyltar som informerar om verksamhet på platsen

Enligt 7 § LGS krävs det inte tillstånd för anordning som informerar om affärsrörelse eller annan verksamhet på platsen. Kravet är att skylten ska finnas på det markområde som verksamheten disponerar: vid till exempel byggnadsföretag kan entreprenörerna sätta upp sina skyltar på byggnadsplatsen, och en skomakare kan annonsera på ett staket utanför verkstaden utan att söka tillstånd. Enligt väglagen så finns dock krav på att sådana skyltar för upplysning om affärsrörelse eller annan verksamhet på platsen ska vara uppsatt på byggnad, annars krävs tillstånd enligt väglagen.

Frågan om en skylt tjänar till upplysning om på stället bedriven verksamhet prövades av Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) i RÅ79 2:29. Sökanden bedrev rörelse med försäljning av fritidsstugor, där han disponerade ett område med kontor och stugutställning. På väggen till en lada, belägen ett stycke därifrån hade han låtit sätta upp en skylt, som bestod av sex gulmålade skivor med svart text som bildade ordet ETAPP och en figur föreställande en husgavel. Ladan låg ca 30 meter från länsväg 639 och i omedelbar närhet av denna vägs anslutning till E4:an. Skylten var väl synlig för trafikanter som färdades E4 norrut. Högsta förvaltningsdomstolen fann att den sökandes verksamhet, kontoret och stugutställningen, låg på sådant avstånd och i övrigt så avskild från den lada på vilken skylten var anbringad, att den inte kunde anses belägen inom rörelseområdet för försäljningsverksamheten. Vidare anförde domstolen att skylten inte tjänade till upplysning om den i ladan bedrivna verksamheten utan istället syftade till att fånga vägtrafikanternas uppmärksamhet på stugutställningen i grannskapet. Skylten ansågs därför tillståndspliktig.

Anslagstavlor

Anslagstavla för meddelanden om kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller liknande är undantagna tillståndsplikten. Den som vill sätta upp en sådan anslagstavla eller skylt som informerar om verksamhet på platsen får dock söka tillstånd enligt 7 § LGS.
Undantag för anslagstavlor har varit uppe till prövning vid ett par tillfällen. Dock saknas praxis från högre instanser. I mål nr 1495-18 den 2019-01-24 angav Förvaltningsrätten i Göteborg att det inte framgår av praxis eller förarbeten hur undantagen i väglagen och LGS för kommunala anslagstavlor ska tolkas. Med hänsyn till det oklara rättsläget och då informationen på aktuell skylt inte enbart riktade sig till kommunens invånare utan även till förbipasserande trafikanter och därmed inte enbart kunde anses utgöra en kommunal angelägenhet ansåg förvaltningsrätten att skylten omfattades av tillståndskravet enligt 46 § väglagen och 7 § LGS.

Läs mer om detta rättsfall under rubriken "Intressanta rättsfall" nedan. 

Tillfälliga skyltar

Undantag från tillståndsplikten gäller också för endast tillfälliga skyltar. Enligt 6 § LGS får inte en skylt eller liknande anordning finnas varaktigt uppsatt utan tillstånd. Begreppet varaktigt tydliggörs i 9 § LGS där det framgår att en affisch eller annan tillfällig anordning måste tas bort inom fyra veckor, om inget tillstånd finns som medger annat. Sådana skyltar kan vara tex. reklam för något speciellt event som en föreställning, auktion, möte eller liknande som äger rum vid en tidpunkt som oftast anges på anordningen. Tillfälliga skyltar består ofta av förgängligt pappersmaterial som i regel inte har för avsikt att hålla längre än de fyra veckor som lagen ger utrymme för. Dessa skyltar är dock inte undantagna tillståndsplikten enligt väglagen. Har däremot en affisch gjorts mera beständig genom plastbehandling eller dylikt och om den inte avser ett snart förestående evenemang bör affischören anses ha brutit mot tillståndsplikten om denne inte sökt tillstånd. Detsamma gäller, om en sådan affisch av beständigt material visserligen avsett ett bestämt evenemang men är uppsatt längre än fyra veckor. Se även rättsfall som tar upp varaktighetsbegreppet under "skyltar på släpvagnar".

Uppenbart vanprydande

En anordning eller anslagstavla som är undantagen tillståndsplikten får inte finnas uppsatt om den är uppenbart vanprydande i landskapsbilden. (8 § LGS) Innebörden av uppenbart vanprydande har behandlats i några rättsfall. Läs mer under rubrikerna "intressanta rättsfall" och "tillståndsprövningen"

Tillståndsprövningen enligt LGS

Reklamskyltar som placeras i landskapet utanför tättbebyggda områden och områden som omfattas av detaljplan kräver extra hänsyn till landskapsbilden. De trafiksäkerhetsrelaterade aspekterna av en reklamskylt prövas enligt väglagen. Ett enskilt ärende kan också behöva prövas utifrån flera olika bestämmelser. Prövningen enligt 6 § LGS ska väga skyltens påverkan på natur- och kulturmiljön och landskapsbilden mot intresset av att sätta upp skylten. Bestämmelsen, som tidigare fanns i den numera upphävda naturvårdslagen, tillkom främst för att stärka skyddet för landskapsbilden (jfr prop. 1997/98:45 del 2 s 374 ff. och prop. 1964:148 s 86 och 95).

I Regeringsrättens rättsfall RÅ 1975 Ab 462 har domstolen uttalat att tillståndsprövningen måste vara mycket restriktiv. Kammarrätten i Göteborg har i flera domar funnit att rättsfallet fortfarande är relevant (se bl.a. Kammarrätten i Göteborgs dom 2018-01-24 i mål nr 2664–17 och domarna 2018-03-29 i mål nr 4994-17 och 4995–17). Enligt kammarrätten innebär rättsfallet att en näringsidkares behov av att informera om sin verksamhet i de flesta fall inte kan tillmätas samma vikt som intresset av skydd för landskapsbilden. Även mindre inverkan på landskapsbilden ska beaktas och skyddet för landskapsbilden utgör ett starkt skäl mot att ge tillstånd inte bara på platser som är påverkade av människan i låg grad utan även på platser inom det kulturlandskap som utgör en stor del av landets yta. Att en reklamskylt medför viss påverkan på landskapsbilden utgör dock inget absolut hinder mot tillstånd utan en avvägning mot andra intressen måste göras i det enskilda fallet.

Kammarrätten uttalar i domarna att bedömningen av påverkan på landskapsbilden ska göras med hänsyn till förhållandena på de olika platser som skylten är synlig från. Kammarrätten fann i domarna att tillstånd inte skulle ges med hänsyn till landskapsbilden. Några omständigheter som kammarrätten beaktade i målen var att skylten skulle vara synlig på långt håll, att det inte fanns tät bebyggelse inom det området och att mänsklig påverkan på platsen (i form av odlad mark och väg) var begränsad. I ett av fallen bedömde kammarrätten att även om platsen för skylten var påverkad av motorväg skulle skylten synas på långt håll och då påverka även platser där mänsklig påverkan var begränsad. I ett annat av fallen beaktades att skylten skulle placeras nära kusten.

Överklagande av beslut

En kommunal nämnds beslut enligt LGS kan överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. (16 § LGS).

Vem ska utöva tillsyn och hur?

Naturvårdsverket utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Den omedelbara tillsynen utövas av kommunen. (11 § LGS)

Kommunens tillsyn enligt LGS omfattar två situationer som kräver agerande. Den ena är olovligt uppsatta skyltar (som kräver tillstånd). Den andra är uppenbart vanprydande skyltar bland de som inte kräver tillstånd.

Kommunen får besluta om de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att lagen eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen ska efterlevas. I ett beslut om föreläggande eller förbud får vite sättas ut. Blir ett föreläggande eller förbud inte åtlytt får kommunen låta vidta åtgärder på den ansvariges bekostnad. Kommunen får bestämma att dess beslut ska gälla omedelbart även om det överklagas. (12 § LGS).

Enligt väglagen får länsstyrelsen i samband med beslut meddela de föreskrifter som behövs. Ett tillstånd kan när som helst återkallas. (45 § väglagen)

I en dom från Förvaltningsrätten i Göteborg (2015-12-14, mål nr 7621-15) bekräftas länsstyrelsens möjlighet att återkalla ett tillstånd. Motivet till Länsstyrelsens återkallande av beslutet var att villkoren i beslutet inte följts vilket medförde att skylten äventyrade trafiksäkerheten. I domen anges att gynnande beslut i regel inte kan återkallas men att tre viktiga undantag gäller:

  1. Ett beslut kan återkallas med stöd av förbehåll i själva beslutet eller i den författning som ligger till grund för beslutet. Det förtjänar att påpekas att myndigheter under vissa förutsättningar anses kunna förse sina beslut med återkallelseförbehåll även utan uttryckligt författningsstöd.
  2. Återkallelse av ett gynnande beslut anses också möjlig av hänsyn till en hälsofara, brandfara, trafikfara eller av andra sådana säkerhetsskäl.
  3. Återkallelse kan ske, om den enskilde har utverkat det gynnande beslutet genom vilseledande uppgifter (jfr prop. 1985/86:80 s. 39).

Länsstyrelsens beslut att återkalla tillståndet ansågs korrekt och Förvaltningsrätten avslog överklagandet. Högsta Förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd.

I domen hänvisas även till att enligt praxis ska tillståndsprövningen såvitt avser bl.a. reklamskyltar i trafiksäkerhetens intresse vara restriktiv (jfr Högsta förvaltningsdomstolens avgörande RÅ 1993 not 522 och RÅ 1975 Ab 462).

Flödesschema för kommunens tillsynsförfarande enligt LGS (pdf 29 kB)

Intressanta rättsfall

Kammarrätten, fråga om en skylts inverkan på landskapsbilden

Kammarrätten i Göteborg har i tre domar under 2018 funnit att rättsfallet RÅ 1975 Ab 462 fortfarande är relevant (se Kammarrätten i Göteborgs dom 2018-01-24 i mål nr 2664–17 och domarna 2018-03-29 i mål nr 4994-17 och 4995–17). Enligt kamma¬rrätten innebär rättsfallet att en näringsidkares behov av att informera om sin verksamhet i de flesta fall inte kan tillmätas samma vikt som intresset av skydd för landskapsbilden. Även mindre inverkan på landskapsbilden ska beaktas och skyddet för landskapsbilden utgör ett starkt skäl mot att ge tillstånd inte bara på platser som är påverkade av människan i låg grad utan även på platser inom det kulturlandskap som utgör en stor del av landets yta. Att en reklamskylt medför viss påverkan på landskapsbilden utgör dock inget absolut hinder mot tillstånd utan en avvägning mot andra intressen måste göras i det enskilda fallet. Kammarrätten uttalar i domarna att bedömningen av påverkan på landskapsbilden ska göras med hänsyn till förhållandena på de olika platser som skylten är synlig från. Kammarrätten fann i de tre domarna att med hänsyn till landskapsbilden kunde tillstånd inte ges.

Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen), fråga om skylt som informerar om verksamhet på platsen

Frågan om skylt tjänar till upplysning om på stället bedriven verksamhet prövades av Regeringsrätten i RÅ79 2:29. Sökanden bedrev rörelse med försäljning av fritidsstugor på en fastighet där han disponerade ett område med kontor och stugutställning. På väggen till en lada, belägen ett stycke därifrån på en annan fastighet hade han låtit uppsätta en skylt, som bestod av sex gulmålade skivor med svart text. Ladan låg ca 30 meter från länsväg och i omedelbar närhet av denna vägs anslutning till europaväg. Skylten var väl synlig för trafikanter som färdades norrut längs europavägen. Regeringsrätten fann att den sökandes verksamhet, kontoret och stugutställningen, låg på sådant avstånd och i övrigt så avskild från den lada på vilken skylten var anbringad, att den inte kunde anses belägen inom rörelseområdet för försäljningsverksamheten. Vidare anförde domstolen att skylten inte tjänade till upplysning om den i ladan bedrivna verksamheten utan istället syftade till att fästa de vägfarandes uppmärksamhet på stugutställningen i grannskapet. Skylten ansågs därför tillståndspliktig.

Högsta domstolen, fråga om en skylts varaktighet

En näringsidkare hade under perioden 17 juli till 1 augusti 1973, utan tillstånd, ställt upp en släpvagn med en 4x3 meter stor skylt med symbol för mat och bad, företagsnamn och vägvisning 3km. Skyltägaren angav att han flyttade skylten ungefär en gång i veckan inom ett område som var cirka 50 m brett och ett par hundra meter långt. Området var beläget 50 m från väg. I första och andra prövningsinstans så dömdes skyltägaren till böter. Ärendet överklagades vidare till Högsta domstolen som angav följande i sin dom (NJA 1977 s. 808); Lagens motiv bygger på tanken att beskaffenheten av och ändamålet med en skylt eller liknande anordning i sig kan indicera att anordningen är varaktigt anbringad i lagens mening.

Detta betraktelsesätt är naturligt, när det gäller fast monterade anordningar av typen annonspelare, anslagstavlor och liknande. I sådana fall kan man i regel redan från början utgå ifrån att anordningen kommer att finnas kvar en längre tid. Frågan blir mera tveksam, då anordningen är lätt flyttbar, t ex en löst uppställd tavla. Anordningen får även då anses varaktigt anbringad, om det vid myndighetens ingripande visserligen förflutit endast kort tid från anordningens uppsättande men det av omständigheterna framgår, att den varit avsedd att bestå längre tid. Om så inte är fallet, får frågan om varaktigheten bedömas med hänsyn till den tid som anordningen faktiskt varit uppsatt.

När det gäller frågan om varaktigheten torde vidare i princip anledning saknas att göra skillnad mellan det fallet att anordningen sitter uppe en sammanhängande tid och det fallet att anordningen, t ex under en och samma säsong, finnes uppsatt med intervaller. Den omständigheten att avbrott görs i vad som framstår som ett naturligt sammanhang bör alltså inte inverka på bedömningen. Inte heller det förhållandet att anordningen flyttas inom ett begränsat område, t ex när den är monterad på en vagn, bör föranleda att den inte skall anses varaktigt anbringad. Trots resonemanget ovan så ogillades åtalet då skyltägaren bara hade åtalats för att ha haft skylten uppsatt under tiden 17 juli – 1 augusti. Åklagaren hade inte ens påstått att skylten varit avsedd att sitta uppe längre. Skylten kunde därför inte anses ha varit varaktigt anbringad.

Förvaltningsrätten och Kammarrätten, fråga om undantag för anslagstavlor

Undantag för anslagstavlor har varit uppe till prövning vid ett par tillfällen. Dock saknas praxis från högre instanser. I mål nr1495-18 den 2019-01-24 angav Förvaltningsrätten i Göteborg att det inte framgår av praxis eller förarbeten hur undantagen i väglagen och LGS för kommunala anslagstavlor ska tolkas. Med hänsyn till det oklara rättsläget och då informationen på aktuell skylt inte enbart riktade sig till kommunens invånare utan även till förbipasserande trafikanter och därmed inte enbart kunde anses utgöra en kommunal angelägenhet ansåg förvaltningsrätten att skylten omfattades av tillståndskravet enligt 46 § väglagen och 7 § LGS.

Förvaltningsrätten bedömde dock till skillnad mot länsstyrelsen att skylten inte skulle äventyra trafiksäkerheten i sådan utsträckning att tillstånd enligt väglagen av den anledningen inte kunde lämnas. Rätten bedömde även att skyltens placering inte skulle innebära en ytterligare negativ påverkan så inte tillstånd skulle kunna medges även enligt LGS. Domen överklagades till Kammarrätten där dom meddelades 2019-09-06 mål nr 893-19. Kammarrätten gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten i fråga om att skylten omfattas av tillståndskravet enligt 46 § väglagen och 7 § LGS och således inte omfattades av undantaget för anslagstavla för kommunala angelägenheter. Kammarrätten ändrade dock förvaltningsrättens dom och fastställde länsstyrelsens dom att skylten inte kunde meddelas tillstånd vare sig enligt väglagen eller LGS. Platsen runt skylten ansågs visserligen redan vara påverkad av människan genom två vägar. Landskapet i övrigt består dock av orörd natur och en ridå av lövträd. I det här fallet bedömde kammarrätten att naturvårdsintresset måste anses väga starkare än kommunens intresse av att få sätta upp en skylt. Kammarrättens dom överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen som inte medgav prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande står därmed fast.

Förvaltningsrätten fråga om återkallelse av beslut

I Förvaltningsrätten i Göteborgs dom (2015-12-14, mål nr 7621-15) bekräftas länsstyrelsens möjlighet att återkalla ett tillstånd enligt väglagen. Motivet till Länsstyrelsens återkallande av beslutet var att villkoren i beslutet inte följts vilket medförde att skylten äventyrade trafiksäkerheten. I domen anges att gynnande beslut i regel inte kan återkallas men att tre viktiga undantag gäller:

  1. Ett beslut kan återkallas med stöd av förbehåll i själva beslutet eller i den författning som ligger till grund för beslutet. Det förtjänar att påpekas att myndigheter under vissa förutsättningar anses kunna förse sina beslut med återkallelseförbehåll även utan uttryckligt författningsstöd.
  2. Återkallelse av ett gynnande beslut anses också möjlig av hänsyn till en hälsofara, brandfara, trafikfara eller av andra sådana säkerhetsskäl. 
  3. Återkallelse kan ske, om den enskilde har utverkat det gynnande beslutet genom vilseledande uppgifter (jfr prop. 1985/86:80 s. 39).

Länsstyrelsens beslut att återkalla tillståndet ansågs korrekt och Förvaltningsrätten avslog överklagandet. Högsta Förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd.

I domen hänvisas även till att enligt praxis ska tillståndsprövningen såvitt avser bl.a. reklamskyltar i trafiksäkerhetens intresse vara restriktiv (jfr Högsta förvaltningsdomstolens avgörande RÅ 1993 not 522 och RÅ 1975 Ab 462).

Mark- och miljödomstolen, fråga om skyltar på lastbilstrailers

Det har blivit allt vanligare på senare år att montera reklamskyltar på uttjänta lastbilstrailers och ställa utmed större vägar. Rättsläget har klarlagts i en dom från Mark-och miljödomstolen (mål nr P 3615-16) rörande lastbilstrailers med reklam på. I avgörandet bedömdes möjligheten att rikta föreläggande vid reklam på lastbilsflak. Det aktuella fallet gällde lastbilstrailers med reklam på, uppställda ca 70 meter från E6:an.

Mark- och miljödomstolen konstaterade i domen att plan- och bygglagstiftningen är tillämplig. De ifrågavarande trailrarna ansågs i domen som byggnader enligt denna lag. Då bygglov saknades hade den kommunala nämnden haft skäl att kräva av innehavaren att ta bort trailrarna.