Tillstånd och övervakning
För att bedriva tillståndspliktig verksamhet inom ETS 2 krävs en godkänd övervakningsplan. Övervakningsplanen är grunden för tillståndet och ska uppfylla EU:s krav på övervakning och rapportering av utsläpp. På denna sida finns information om tillståndsprocessen och övervakningsplanens innehåll.
Sidan vänder sig till
Sidan vänder sig till dig som är verksamhetsutövare inom ETS 2.
När och hur ska man ansöka om tillstånd inom ETS 2?
Det är obligatoriskt att inneha ett tillstånd innan en tillståndspliktig aktivitet inom ETS 2 påbörjas. Tillståndsansökan ska lämnas in senast fyra månader före påbörjad aktivitet.
Ansökan om tillstånd görs till Naturvårdsverket genom att en övervakningsplan, lämnas in via EU-kommissionens digitala rapporteringsverktyg EU ETS Reporting Tool (ERT).
Observera att detta är en översiktlig beskrivning av tillståndskraven inom ETS 2. För mer detaljerad information läs den “Allmänna vägledningen för verksamhetsutövare inom ETS 2”.
Övervakningsplanen – krav och innehåll
Med tillståndsplikten följer krav på verksamhetsutövare att ha en godkänd övervakningsplan som uppfyller krav på övervakning i enlighet med förordningen (2018/2066) om övervakning och rapportering av utsläpp (även kallad MRR). Verksamhetsutövare ansvarar för att övervakningsplanen är aktuell och att den efterlevs, att utveckla och förbättra övervakningsmetoden samt att anmäla alla relevanta förändringar till Naturvårdsverket.
Övervakningsplanen beskriver hur utsläppen av koldioxid från de bränslen som tillgängliggörs för konsumtion ska övervakas. Vilken information som övervakningsplanen ska innehålla framgår i bilaga I i MRR. Övervakningsplanen ska bland annat innehålla följande information:
- Vilken verksamhet som bedrivs.
- En förteckning över de bränsleflöden som övervakas, inklusive hur bränslena tillgängliggörs på marknaden, vilka som är slutanvändare samt storleken på utsläppen vid förbränning.
- En beskrivning av den beräkningsmetod som används för att beräkna utsläppen från respektive bränsleflöde, inklusive
- vilka indata och beräkningsformel som används
- vilka övervakningsnivåer som tillämpas
- relevanta beräkningsfaktorer (exempelvis värmevärde, emissionsfaktor, biomassafraktion)
- metod för att bestämma täckningsfaktorn
- om känt, CRF-koder på slutanvändare av bränsleflödet.
- Övergripande beskrivningar av rutiner och förfaranden, bland annat
- osäkerhetsbedömning
- provtagningsplan
- riskbedömning
- förfaranden för dataflödesaktivitet och kontrollsystem.
Övervakningsnivåer
Övervakningen av utsläpp baseras på ett nivåsystem. Vilken nivå som krävs avgörs av utsläppens storlek. En övervakningsmetod på en högre nivå, exempelvis nivå 3, är normalt förknippad med högre säkerhet och mer tillförlitliga data än en metod på en lägre nivå, såsom nivå 1.
För att avgöra vilken nivå som krävs kategoriseras bränsleverksamheter och bränsleflöden enligt följande:
- Bränsleverksamheter
- B-verksamhet: över 50 000 ton utsläpp per år
- A-verksamhet: under 50 000 ton utsläpp per år
- A-verksamhet med låga utsläpp: under 1000 ton utsläpp per år
- Bränsleflöden
- Av större omfattning: över 1 000 ton utsläpp per år
- Av ringa omfattning: under 1 000 ton utsläpp per år
En verksamhetsutövare kan tillämpa en övervakningsmetod från en lägre nivå än den som annars krävs, men måste då motivera att tillämpning av den högre nivån skulle medföra orimliga kostnader eller vara tekniskt ogenomförbar.
Identifiering av slutanvändarnas CRF-koder
Verksamhetsutövare bör ha koll på var bränslet som tillgängliggörs för konsumtion i slutändan förbränns. Detta är viktigt för att säkerställa att endast utsläpp som omfattas av ETS 2 beläggs med kostnader för utsläppsrätter.
I kombination med att verksamhetsutövare identifierar sina slutkonsumenter bör de även kategoriseras enligt det gemensamma rapporteringsformatet (CRF)*. För att underlätta detta har Naturvårdsverket sammanställt en vägledning, se ”Naturvårdsverkets översättningsnyckel för att identifiera slutanvändarnas CRF-koder” under Vägledning i referensbiblioteket.
*CRF står för "Common Reporting Format", vilket är ett standardiserat format som används för att rapportera växthusgasutsläpp och andra relevant data.
Hållbarhetsbesked för biomassabränsle och biodrivmedel
För att kunna nollräkna utsläppen från biomassabränsle och biodrivmedel så behöver dessa uppfylla hållbarhetskriterierna enligt förnybarhetsdirektivet. Verksamhetsutövare behöver ansöka om ett hållbarhetsbesked hos Energimyndigheten för att visa att bränsle uppfyller hållbarhetskriterierna. Saknar aktören ett hållbarhetsbesked kan inte de biogena utsläppen räknas som noll.
Energimyndigheten utfärdar hållbarhetsbesked till de aktörer som är rapporteringsskyldiga enligt hållbarhetslagen eller aktörer som frivilligt ansöker om hållbarhetsbesked. För att Energimyndigheten ska utfärda hållbarhetsbesked ställs det krav på att aktörerna har ett kontrollsystem för att hantera biobränslen och för uppfyllande av hållbarhetskriterierna.
Förbättringsrapportering
Verksamhetsutövare ska alltid sträva efter att förbättra sin övervakning av utsläpp. Detta innebär att verksamhetsutövaren regelbundet ska utvärdera om övervakningsmetoden kan förbättras för att säkerställa mer korrekta och tillförlitliga data. Verksamhetsutövaren ska följa upp eventuella förbättringskrav från Naturvårdverket, ta hänsyn till rekommendationer i verifieringsrapporter och på eget initiativ regelbundet kontrollera om övervakningsmetodiken kan förbättras. Detta kan bland annat göras genom en förbättringsrapportering
Förbättringsrapporten ska bland annat innehålla förslag på hur högre övervakningsnivåer kan uppnås, tidsplaner för genomförandet samt motiveringar om en högre nivå inte kan uppnås på grund av teknisk ogenomförbarhet eller orimliga kostnader. En förbättringsrapport ska lämnas in vid specifika tidpunkter eller om kontrollören påpekat brister under verifieringen.
MRR – regelverket för övervakning och rapportering
Övervakningsplanen måste följa EU-kommissionens genomförandeförordning (2018/2066), kallad MRR (Monitoring and Reporting Regulation), som anger kraven för hur utsläpp ska övervakas och rapporteras.
De kapitel som i huvudsak reglerar övervakning och rapportering inom ETS 2 är
- Kapitel VIIa ”Övervakning av utsläpp från reglerade enheter”
- Kapitel VIIb ”Övergripande bestämmelser om övervakning av utsläpp från reglerade enheter”.
Utöver dessa kapitel omfattas ETS 2 även av ett antal artiklar som hänvisas till i ovan nämnda kapitel samt av flera bilagor. I MRR och övriga regelverk som tillhandahålls av EU-kommissionen benämns verksamhetsutövare inom ETS 2 som ”reglerad enhet”.
Läs MRR-förordningen
Du hittar MRR-förordningen på Europeiska unionens webbplats:
MRR – Övervaknings- och rapporteringsförordningen (2018/2066) (europa.eu)Referensbibliotek
I referensbiblioteket hittar du bland annat vägledningar, länkar till e-tjänster, lagstiftning och material från informationstillfällen.
