Gruvor

Genom en lagändring är det sedan den 1 januari 2026 åter möjligt att ge tillstånd till utvinning av uran eller till brytning, provbrytning, bearbetning eller fysikalisk eller kemisk anrikning av uran för att använda uranets fissila egenskaper. Det förbud som infördes år 2018 har alltså upphävts. 

Uran är genom ändringen åter igen ett koncessionsmineral enligt 1 kap. 1 § minerallagen (1991:45). Ändringen innebär att uran omfattas av bestämmelserna i minerallagen och att det är möjligt att bevilja undersökningstillstånd och bearbetningskoncession för uran.

Riksdagen beslutade den 15 juni 2026 om vissa ändringar i bl.a. lagen (1984:3) om kärntekniska verksamheter, se prop. 2025/26:168. Ändringen innebär att utvinning och bearbetning av kärnämnen inte ska anses vara en kärnteknisk anläggning utan i stället en kärnteknisk verksamhet. En konsekvens av ändringarna är att utvinning och bearbetning av uran kommer att behandlas på samma sätt som andra metaller och mineral inom tillståndsprocessen. Sådan utvinning kommer därmed heller inte omfattas av det kommunala vetot i 17 kap.6 § miljöbalken. 

Regeringen har i juni 2026 tillsatt en utredning för att analysera och föreslå hur kommunalt inflytande i ärenden om koncession för bearbetning av koncessionsmineral i alunskiffer kan stärkas. Det är inte ovanligt att alunskiffer innehåller förhöjda halter av uran. Uppdraget ska redovisas senast den 17 februari 2027. 

Stärkande av kommunalt inflytande över koncession för bearbetning av koncessionsmineral i alunskiffer - Regeringen.se 

Uran förekommer tämligen utbrett i svensk berggrund och vissa förekomstformer vittrar om de kommer i kontakt med syre, i likhet med sulfidmineral som vittrar (oxideras) när de exponeras för syre i luft och vatten. Vid gruvbrytning sönderdelas berget i mindre partiklar som tas upp till jordytan och utsätts för luft, vatten, is, biologisk aktivitet och skillnader i tryck och temperatur. Det uran som finns i bergmaterialet kan då övergå till en form som har hög rörlighet i både sura och alkaliska miljöer och kan transporteras långa sträckor i grundvatten och ytvatten.

Alunskiffer innehåller bland annat organiskt material, uran och sulfidmineral som potentiellt kan utgöra miljöriskfaktorer. Större områden av alunskiffer finns i Skåne och Jämtland samt Västergötland. I Västergötland finns det så kallade Ranstadsledet som lokalt innehåller höga uranhalter.

Mer information om alunskiffer finns i SOU 2020:71, Utvinning ur alunskiffer, Kunskapssammanställning om miljörisker och förslag till skärpning av regelverk.

Utvinning ur alunskiffer - Kunskapssammanställning om miljörisker och förslag till skärpning av regelverket - Regeringen.se

Uran är ett av de särskilda förorenande ämnen (SFÄ) i sjöar och vattendrag enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25, Bilaga 2, avsnitt 7).  I föreskriften anges bedömningsgrunderna för halten uran i vatten och halter som är högre än bedömningsgrunden har uppmätts i vissa i recipienter i anslutning till gruvverksamheter.

Generellt gäller att ett utsläpp till vatten inte får medföra att vattenmiljön försämras i strid med en miljökvalitetsnorm eller äventyra möjligheten att uppnå en miljökvalitetsnorm (5 kap. 4 § miljöbalken). Halterna av uran i såväl kontrollerade utsläpp som diffust läckage vid gruvverksamheter behöver därför uppmärksammas vid prövning och tillsyn av gruvverksamhet.