Vägledning

Förstörelse av osålda konsumentprodukter

Kläder som hänger på galgar i en butik

Att ekonomiska aktörer förstör osålda konsumentprodukter, såsom textilier och skor, framför att låta produkterna användas har blivit ett allt större miljöproblem i EU, särskilt på grund av den tilltagande e-handeln. Konsumentprodukter tillverkas och transporteras utan att någonsin komma till användning, vilket innebär att värdefulla ekonomiska resurser tas i anspråk utan att produkterna kommer till användning.

Resursanvändning vid produktion och transport av konsumentprodukterna kan inte motiveras miljömässigt om inte produkterna används. Det går stick i stäv med tankar om cirkulär ekonomi och hållbar utveckling. Ekodesignförordningen (ESPR) är det enda ramverket som innehåller bestämmelser för att förhindra onödig förstörelse av osålda konsumentprodukter. Vissa undantag måste finnas och kommissionen har mandat i ESPR att få fastställa undantag när osålda konsumentprodukter trots allt får förstöras.

Ramverkets struktur

Ekodesignförordningens kapitel VI om förstörelse av osålda konsumentprodukter regleras i fyra artiklar (artikel 23–26). Det finns även kompletterande akter från kommissionen som förtydligar hur redovisning av de kasserade osålda konsumentprodukterna ska se ut samt vilka undantag från förbudet av osålda produkter som gäller och som de ekonomiska aktörerna kan hänvisa till i redovisningen av mängden konsumentprodukter som förstörs. Krav på redovisning av förstörelse gäller för alla konsumentprodukter, medan förbudet att förstöra osålda konsumentprodukter än så länge bara gäller för kläder, tillbehör till kläder och skor. Kommissionen har i ESPR mandat att utvidga förbudet till fler kategorier av konsumentprodukter, så förbudet kan eventuellt utvidgas så småningom. 

Ekodesignförordningen innehåller en allmän princip för att förhindra förstörelse av osålda konsumentprodukter. Principen gäller alla ekonomiska aktörer oavsett storlek.

Ekonomiska aktörer ska vidta nödvändiga åtgärder som rimligen kan förväntas förhindra behovet av att förstöra osålda konsumentprodukter.

Ekodesignförordningen innehåller krav på att offentliggöra information om osålda konsumentprodukter. Den som gör sig av med osålda konsumentprodukter ska redovisa antalet/vikten, orsak till varför konsumentprodukterna kasseras och hur produkterna kommer att hanteras (till exempel: förberedas för återanvändning, rekonditioneras, återtillverkas, materialåtervinnas mm.). Redovisningen ska även innehålla information om åtgärder för att förhindra förstörelse av osålda konsumentprodukter och vilka åtgärder som framåt planeras för att förhindra förstörelse av osålda konsumentprodukter.

Ekodesignförordningen innehåller ett direkt förbud mot förstörelse av osålda konsumentprodukter som är kläder och tillbehör till kläder samt skor enligt bilaga VII i ESPR. Förbudet träder i kraft den 19 juli 2026 för stora företag. För medelstora företag gäller förbudet först den 19 juli 2030. Små företag och mikroföretag undantas från förbudet. Förbudet kan i framtiden komma att omfatta även andra typer av produkter. 

Kommissionen ska sammanställa information om förstörelse av osålda konsumentprodukter. Det ska göras senast den 19 juli 2027 och därefter var 36:e månad. Sammanställning ska vara uppdelad på olika grupper av osålda konsumentprodukter och miljöpåverkan kopplat till förstörelsen av dem. Informationen kan användas som grund för att på sikt eventuellt vidga förbudet så även andra kategorier av osålda konsumentprodukter inte får förstöras.

En till ESPR kompletterande genomförandeförordning som beslutats av kommissionen styr mer precist vilken information som ska offentliggöras, format för hur det ska se ut och var informationen ska finnas tillgänglig. Rent generellt ska informationen finnas lätt tillgänglig på den egna webbplatsen. Vissa aktörer som omfattas av krav på hållbarhetsredovisning kan välja att ha offentliggörandet i sin hållbarhetsrapportering. I sådana fall måste det finnas en länk till den på den egna webbsidan.

Redovisningen ska innehålla information för produkter som kasserats under räkenskapsåret. Kravet börjar gälla från och med det första fullständiga räkenskapsåret efter att förordning har trätt i kraft. Ekonomiska aktörer ska lämna ut informationen inom tolv månader från räkenskapsårets utgång.

Ekonomiska aktörer ska spara information och dokumentation för att kunna visa att de kasserade osålda konsumentprodukterna har levererats och tagits emot av avfallsbehandlaren. Kravet på att spara inkluderar även bekräftelser om mottagande och behandling av kasserade osålda konsumentprodukter som ekonomiska aktörer har tagit emot från andra aktörer inom avfallsbehandling. Dokumentationen ska sparas i fem år, räknat från när informationen om sådana produkter har lämnats ut. 

I vissa undantagsfall behöver en konsumentprodukt förstöras trots att den inte sålts och använts som det var tänkt. Den kan ha blivit ohygienisk eller så har fel uppstått i produktionen så att slutprodukten inte längre uppfyller tillräckliga säkerhetskrav. Den kan också ha blivit skadad så att den inte kan nyttjas trots att den är ny. Det kan också finnas immaterialrättsliga skäl för att förstöra produkten. I de här typerna av undantagsfall bör det trots allt vara möjligt att förstöra osålda konsumentprodukter. Undantagen till förbudet finns samlade i en separat delegerad akt som kommissionen beslutat. Den både listar de specifika undantagen och förtydligar vilka skäl och vilken dokumentation som behövs för att förstörelsen ska anses vara tillåten. Om det finns ett undantag får den osålda konsumentprodukter förstöras i enlighet med den prioritetsordning som följer av avfallshierarkin i avfallsdirektivet. Dokumentationen ska finnas tillgänglig för kontrollmyndigheter i fem år. Den som kasserar osålda konsumentprodukter ska även ge en förklaring med hänvisning till undantag till den avfallsaktör som de osålda konsumentprodukterna lämnas till för förstörelse.

Definitioner

En produkt, med undantag av komponenter och intermediära produkter, som främst är avsedd för konsumenter.

En konsumentprodukt som inte har sålts, inbegripet överskott, överskottslager och restlager och produkter som har returnerats av en konsument på grundval av sin ångerrätt i enlighet med artikel 9 i direktiv 2011/83/EU eller, i tillämpliga fall, under en längre ångerfrist som har beviljats av näringsidkaren.

Att avsiktligt skada eller kassera en produkt som avfall, med undantag för kassering i det enda syftet att leverera den kasserade produkten för förberedelse för återanvändning, inbegripet rekonditionering eller återtillverkning.

Förstörelse betyder alltså att osålda konsumentprodukter hanteras som avfall enligt de nedre delarna av avfallshierarkin. Dvs. genom materialåtervinning, energiåtervinning eller deponering. Enligt definitionen så är det inte förstörelse om avfallet hanteras enligt den övre delen i avfallshierarkin dvs. att det förbereds för återanvändning. Förberedelse för återanvändning definieras i avfallsdirektivet och betyder ”återvinningsförfaranden som går ut på kontroll, rengöring eller reparation, genom vilka produkter eller komponenter av produkter som har blivit avfall bereds för att användas igen utan någon annan förbehandling”. Rekonditionering och återtillverkning definieras i ESPRen och räknas inte heller som förstörelse.

Varje förfarande som innebär att produkter eller komponenter som inte är avfall återanvänds i samma syfte för vilket de ursprungligen var avsedda.

Åtgärder som vidtas för att förbereda, rengöra, testa, underhålla och vid behov reparera en produkt eller en kasserad produkt i syfte att återställa dess prestanda eller funktion inom det avsedda användningsområde och prestandaområde som ursprungligen planerades på designstadiet vid tidpunkten för utsläppandet av produkten på marknaden.

Åtgärder genom vilka en ny produkt tillverkas av föremål som är antingen avfall, produkter eller komponenter och genom vilka minst en ändring görs som väsentligt påverkar produktens säkerhet, prestanda, syfte eller typ.

Ett privaträttsligt organ som tillhandahåller varor eller tjänster och som verkar i enlighet med principerna

  1. prioritering av människor och sociala eller miljömässiga syften framför vinst,
  2. återinvestering av hela eller den största delen av vinster och överskott i syfte att fortsätta att eftersträva sociala eller miljömässiga syften och bedriva verksamhet som tjänar medlemmarnas eller användarnas intresse eller samhället i stort, och demokratisk eller delaktighetsbaserad styrning.

Tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören, distributören, återförsäljaren och leverantören av distributionstjänster.

Leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis. En produkt kan tas i bruk även om den inte tillhandahållits på unionsmarknaden, exempelvis om en ekonomisk aktör själv importerar en produkt från tredje land och använder i den egna verksamheten. 

Tillhandahållande för första gången på unionsmarknaden av en produkt, dvs. produkten släpps ut i det första EU-landet om den importeras från tredje land. Om produkten förs vidare till andra EU-länder används uttrycket tillhandahållande i andra EU-länder. 

Vanligt förekommande frågor

Ekonomiska aktörer som kasserar osålda konsumentprodukter direkt, eller som låter någon annan kassera osålda konsumentprodukter åt dem ska redovisa hur mycket, vad och på vilket sätt, det vill säga med vilken metod, de förstörs.

Kravet gäller inte mikroföretag och små företag.

Redovisningen gäller för alla konsumentprodukter  . 

Kravet har redan trätt i kraft för stora företag och det första utlämnandet ska omfatta osålda konsumentprodukter som kasserats under det första hela räkenskapsår efter den 18 juli 2024. Av ESPRen framgår att informationen ska redovisas årligen kopplat till det föregående året, men det saknas mer exakt datum för när den ska vara utlagd. 

I förordningen om detaljer och format står det att den ska tillämpas för produkter som kasserats under varje räkenskapsår från och med det första fullständiga räkenskapsåret efter att förordning har börjat tillämpas. Ekonomiska aktörer ska lämna ut informationen inom tolv månader efter räkenskapsårets slut. Förordningen ska tillämpas från och med den 2 mars 2027 (enligt artikel 7).

Medelstora företag ska börja lämna ut information om osålda konsumentprodukter från och med den 19 juli 2030.

Nej, ekonomiska aktörer som inte omfattas av det direkta förbudet får inte heller förstöra osålda konsumentprodukter åt någon annan, eftersom det vore att kringgå förbudet.

Den ekonomiska aktören ska redovisa:

  1. Antalet och vikten av osålda konsumentprodukter som kasserats per år, uppdelat per typ eller kategori av produkter utifrån tullkoder.
  2. Skälen till att produkterna kasseras och, i tillämpliga fall, det relevanta undantaget till förstörelse
  3. Andelen kasserade produkter som förbereds för återanvändning, inbegripet rekonditionering och återtillverkning, materialåtervinns, genomgår någon annan form av återvinning, inklusive energiåtervinning, och bortskaffande i enlighet med den avfallshierarkin.
  4. Åtgärder som vidtagits och åtgärder som är planerade i syfte att förhindra att osålda konsumentprodukter förstörs.

Formatet för redovisningen och information om vissa detaljer finns i Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2026/2 av den 9 februari 2026 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 vad gäller detaljerna och formatet för utlämnandet av information om kasserade osålda konsumentprodukter.

Informationen ska offentliggöras på ett tydligt och synligt sätt som på en lättillgänglig sida på sin webbplats. De som omfattas av skyldigheten att offentliggöra hållbarhetsrapporteringen i sin förvaltningsberättelse enligt artiklarna 19a eller 29a i direktiv 2013/34/EU får också inkludera den informationen i den hållbarhetsrapporteringen.

Nej, redovisningen avser osålda konsumentprodukterna som kasseras.

Ekodesignförordningens bilaga VII specificerar vilka konsumentprodukter som omfattas av förbudet mot förstörelse av osålda konsumentprodukter. Tabellen nedanför innehåller bilagans samtliga tullkoder med tillhörande beskrivning.

Varukod

Beskrivning
1 Kläder och tillbehör till kläder
4203 Kläder och tillbehör till kläder, av läder eller konstläder
61 Kläder och tillbehör till kläder, av trikå
62 Kläder och tillbehör till kläder, av annan textilvara än trikå
6504 Hattar och andra huvudbonader, flätade eller hopfogade av band eller remsor av alla slags material, även ofodrade och ogarnerade
6505 Hattar och andra huvudbonader, av trikå eller tillverkade av längdvara av spetsar, filt eller annan textilvara (dock inte av band eller remsor), även ofodrade eller ogarnerade; hårnät av alla slags material, även fodrade och garnerade
2 Skodon
6401 Vattentäta skodon med yttersulor och överdelar av gummi eller plast och hos vilka överdelarna varken är fästade vid sulan eller hopfogade genom sömnad, nitning, spikning, skruvning, pluggning eller liknande förfarande
6402 Andra skodon med yttersulor och överdelar av gummi eller plast
6403 Skodon med yttersulor av gummi, plast, läder eller konstläder och med överdelar av läder
6404 Skodon med yttersulor av gummi, plast, läder eller konstläder och med överdelar av textilmaterial
6405 Andra skodon

 

Det finns undantag från förbudet mot förstörelse av osålda konsumentprodukter som förtecknas i bilaga VII: Undantagen och hur de dokumenteras finns i en till ESPR kompletterande delegerad förordning som beslutats av kommissionen.