Hantering av bygg- och rivningsavfall

En materialinventering bör alltid göras före åtgärder som omfattar bygg- eller rivningsåtgärder. Det är en förutsättning för att kunna förebygga avfall och att ta hand om bygg- och rivningsavfall på ett säkert sätt.

Vid en materialinventering identifieras byggprodukter som kan återanvändas samt vilka typer av avfall som kan uppstå vid rivningen inklusive farliga ämnen i material och komponenter. Resultatet från inventeringen är ett viktigt underlag vid framtagande av kontrollplanen enligt PBL (Plan- och bygglagen (2010:900)) och för att uppfylla kraven i kontrollplanen måste man

• identifiera vilka byggprodukter som kan återanvändas och hur dessa ska tas om hand,
• vilket avfall som åtgärden kan ge upphov till och hur avfallet ska tas om hand, särskilt hur man avser att möjliggöra
  - materialåtervinning av hög kvalitet och
  - avlägsnande och säker hantering av farliga ämnen.

Det är viktigt att alla som bygger och river sorterar det avfall som uppkommer för att uppfylla kraven i plan- och bygglagen och miljöbalken. Genom sortering av avfallet är det möjligt att öka materialåtervinningen samt att samla in farligt avfall på ett kontrollerat sätt och minska mängderna som deponeras.

Utsorteringen ska ske på den plats där avfallet uppkom, alltså på den plats där byggnads- eller rivningsåtgärden utförs. Detta minskar nedsmutsning och förorening av produkter som kan återanvändas. Det underlättar också återanvändning och återvinning. Källsortering bör ske i byggandets alla olika skeden: nyproduktion, underhåll, ändrings- samt rivningsarbeten.

Följande avfallsslag ska åtminstone sorteras ut på platsen där det uppkommer:

• trä,
• mineral som består av betong, tegel, klinker, keramik eller sten,
• metall,
• glas,
• plast,
• gips,
• farligt avfall
• avfall som faller under producentansvar
• brännbart avfall (det vill säga det brännbara avfall som blir kvar efter att avfallsslagen ovan har sorterats ut)

Olika slag av farligt avfall ska hållas åtskilda från varandra, vilket gör att det farliga avfallet ofta behöver sorteras i flera olika fraktioner. På motsvarande sätt kan det behövas fler fraktioner även bland övriga avfallsslag för att optimera återvinningsmöjligheterna. Eventuella virkesförstörande insekter eller annan ohyra ska avlägsnas och oskadliggöras vid rivning av byggnadsverket.

Nedan redovisar vi ytterligare ett urval material/ämnen som ska inventeras före rivning och som ska omhändertas som farligt avfall inför/vid rivning och renovering med mera:

• elektriska och elektroniska komponenter och utrustningar ("elavfall")
• asbest
• lysrör, natriumlampor, brytare och termometrar med kvicksilver i
• kablar
• fogmassor samt isolerrutor med PCB-tätning
• kondensatorer med PCB
• akrydurgolv med PCB
• kylskåp, frysar, klimatanläggningar, brandsläckningsutrustningar (utgör elavfall, kan också innehålla ozonnedbrytande ämnen så som CFC, HCFC, halon)
• isolering med CFC
• träskyddsbehandlat virke, exempelvis kreosotimpregnerat virke
• strålkällor
• kvarlämnade kemikalier

Det ska i sammanhanget tilläggas att det kan finnas många ytterligare material/produkter/ämnen som kan klassas som farligt avfall. Man har som avfallsproducent en skyldighet att genomföra en avfallsklassificering av sitt uppkomna avfall för att avgöra vad som sedan är den mest lämpliga hanteringen av avfallet.

Utsorteringen ska ske direkt på plats och det farliga avfallet ska hållas skilt från varandra och från annat avfall, förvaras väderskyddat och på sådant sätt att obehöriga inte kan komma åt det. Att förbehandla elavfall på rivningsplatsen är inte tillåtet. Om förvaringen av elavfall och övrigt farligt avfall är bristfällig kan det leda till utsläpp av skadliga ämnen på plats samt stölder och vandalisering med negativ miljöpåverkan som följd.

Redan på projekteringsstadiet kan man vidta åtgärder för att förhindra uppkomsten av avfall i framtiden. Genom att bygga hållbara och flexibla hus minskar behovet av ombyggnad, och därmed minskar avfallsmängderna. Man bör välja material som går att underhålla, och inte behöver bytas ut vid skada eller slitage. Reparerbarhet är ett nyckelord – om byggnadsdelar går att reparera behöver de inte bli avfall.

Vid nybyggnation kan så mycket som 5–15 procent av byggmaterialen gå till spillo. Det beror på att en del material går sönder innan det byggs in, att allt byggmaterial inte går åt samt att spillbitar uppstår. Genom god planering och bra hantering och förvaring kan avfallsmängderna minskas.

Redan tidigt under projekteringen av en ny byggnad är det viktigt att tänka på att de material och konstruktioner som väljs helst ska kunna återanvändas, alternativt återvinnas eller åtminstone inte begränsa hanteringen av avfall. För att underlätta selektiv rivning och nedmontering är det viktigt att materialen är sammanfogade så att de lätt kan separeras i framtiden.

Vid ombyggnad och rivning kan exempelvis tegel och konstruktionsvirke sparas och återanvändas liksom dörrar, fönsterkarmar, beslag, sanitetsgods och takpannor.