Rapportering av gynnsam referensareal för livsmiljötyper i art- och habitatdirektivet
Naturvårdsverket fick i regleringsbrevet för 2025 ett uppdrag med flera delar kopplat till rapporteringen av gynnsam referensareal för livsmiljötyper. En kvalitetssäkring har gjorts av metoden för att ta fram referensarealer för hävdade gräsmarker. Uppdraget slutredovisades den 26 februari 2026.
I uppdraget preciserade regeringen hur vissa delar av rapporteringen enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet skulle ske.
- För hävdade gräsmarker skulle Naturvårdsverket rapportera gynnsam referensareal som okänd för alla livsmiljötyper där nuvarande areal inte bedöms motsvara gynnsam referensareal.
- För skogliga livsmiljötyper skulle rapporteras faktisk areal av livsmiljötyperna vid Sveriges EU-inträde.
Den delen av uppdraget genomförde Naturvårdsverket i augusti 2025 som en del i den samlade rapporteringen av status för arter och livsmiljötyper.
Rapportering av status för arter och livsmiljötyper
Naturvårdsverket har i samarbete med Jordbruksverket kvalitetssäkrat metoden för framtagande av gynnsam referensareal för hävdade gräsmarker. Referensarealer anger hur stor areal det behövs av en livsmiljötyp för att säkerställa att den och dess typiska arter kan finnas kvar och vara livskraftig på lång sikt. Referensarealer ligger till grund för de målnivåer och åtgärder som ingår i förslaget till Sverige naturrestaureringsplan.
I uppdraget ingick att redovisa en uppskattning av vilka av livsmiljötyperna som hävdas med och utan ekonomiska stöd samt deras fördelning på statlig och privat mark. Kartläggningen visar att cirka 90 procent av dessa livsmiljöer finns på privat mark. Cirka 60 procent av arealerna erhåller stöd.
I uppdraget har genomförts dels en känslighetsanalys av modellerna som tidigare utvecklats för att ta fram referensarealer, dels en analys av andra medlemsstaters metod- och modellval i artikel 17 rapporteringen. Den internationella jämförelsen visar på en stor spridning vad gäller metodanvändning och att expertbaserade metoder är vanligast. Sveriges metod, likt flera andra EU-länders, utgörs av både modellbaserade uppskattningar och expertbaserade bedömningar.
I redovisningen konstateras att Sveriges metod utgår från genomförbarhet och att den i första hand är en expertbedömning baserad på kunskap dels om ekologiska behov, dels om jordbrukets förutsättningar idag. Expertbedömningar är mer lämpade för att väga in genomförbarhet jämfört med renodlade ekologiska modeller eller referensbaserade metoder. Naturvårdsverket och Jordbruksverket ser att det kan finnas skäl att se över metoden för hur referensarealer sätts. En sådan översyn bör invänta den nya vägledning som EU-kommissionen har aviserat ska komma under 2026.