Naturvårdsverket föreslår förändringar i förvaltningen av säl och storskarv

– Vi föreslår en förvaltning av säl och storskarv som liknar förvaltningen av annat vilt och som möjliggör en förflyttning till utökad regional och lokal förvaltning. Förslagen handlar också om att ge bättre verktyg för att begränsa populationerna där det är nödvändigt, till exempel i områden där de påverkar känsliga fiskbestånd negativt. På sikt tror vi att detta skulle kunna underlätta både det praktiska arbetet och möjligheterna att fatta beslut, säger Christine Aminoff, vilthandläggare på Naturvårdsverket. 

Bland förslagen för att hantera sälpopulationerna ingår till exempel: 

• Regionaliserad förvaltning: Att en modell tas fram för ökat regionalt ansvar och lokal delaktighet i förvaltningen av de tre sälarterna. 
• Delegering av beslut om skyddsjakt: Att länsstyrelserna ska kunna fatta beslut om skyddsjakt. 

För att begränsa storskarvpopulationen föreslås bland annat: 

• Utökad skyddsjakt: Två alternativ presenteras – ett alternativ handlar om att utveckla vägledning för skyddsjakt till stöd för länsstyrelserna, ett annat om att utöka möjligheten till skyddsjakt på enskilds initiativ.  
• Oljering av skarvägg: Naturvårdsverket föreslås få i uppdrag att ta fram vägledning för oljering av skarvägg i samråd med berörda länsstyrelser. 
• Nationell tjänst för skyddsjakt och oljering av skarvägg: Naturvårdsverket föreslås kunna upphandla en nationell leverantör för riktad skyddsjakt och oljering. 

Naturvårdsverket föreslår dessutom flera författningsändringar i jaktförordningen. 

– Förutom dessa förändringar behöver förvaltningen fortsatt verka för att både säl och skarv kan brukas och ses som resurser, säger Jens Andersson, vilthandläggare på Naturvårdsverket. 

Inom ramen för uppdraget har Naturvårdsverket även väglett länsstyrelserna om hur god tillgång till klippor och skär för jakt kan tillgodoses i områden där sälar uppehåller sig.