Miljöövervakningens programområde Sötvatten

Sedan den 1 juli 2011 har Havs- och vattenmyndigheten den största delen av ansvaret för sötvattensprogrammet. Naturvårdsverket ansvarar för de delprogram som berör miljögifter i vattenmiljön.

Programmet ger underlag för att bedöma status och storskalig påverkan på sötvattenmiljön ur ett nationellt perspektiv. Underlaget kan även användas vid bedömning av status hos sjöar, vattendrag samt grundvatten regionalt och lokalt.

Programmet är inriktat på de nationella miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Giftfri miljö och Ett rikt växt- och djurliv.

EU:s ramdirektiv för vatten

Utöver de nationella miljömålen ställer EU:s ramdirektiv för vatten de största kraven på miljöövervakning i sötvattensmiljön. I Sverige är det vattenförvaltningsförordningen och föreskrifter från Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket som formulerar direktivets krav. Syftet med lagstiftningen är att skydda och förbättra tillståndet hos akvatiska ekosystem samt att förhindra att statusen hos dessa försämras.

Genom olika konventioner har Sverige åtagit sig att rapportera data om sötvatten. Merparten av sötvattenprogrammets ytvattendata rapporteras i dag till EU:s miljöbyrå (EEA). Transportberäkningar av olika ämnen är underlag för de bedömningar av belastning på havet som vi förbundit oss att rapportera till exempelvis Helsingforskonventionen (HELCOM). 

Försurning, övergödning och miljögifter

Sötvattenprogrammet ska övergripande beskriva miljösituationen i sjöar, vattendrag och grundvatten för att kunna följa storskaliga förändringar av ekosystemet. Programmet fokuserar på försurning, övergödning och miljögifter. En kombination av kemiska och biologiska mätprogram används för att upptäcka eventuella storskaliga förändringar. 

Vatten- och sektorsmyndigheter

Den nationella miljöövervakningen svarar inte ensam för samhällets hela behov av information om tillståndet i miljön på olika detaljnivå. Vatten- och sektorsmyndigheterna har i uppgift att följa upp effekterna av påverkan inom sina ansvarsområden. Sötvattenprogrammet är huvudsakligen inriktat på mätningar i regionalt eller lokalt opåverkade områden och kan därför fungera som referenser till regionala och lokala recipientkontrollprogram.

Vattenmyndigheterna 

Referensgrupp

Miljögiftsövervakningen inom programområdena Kust och hav och Sötvatten har en gemensam referensgrupp. Den består av representanter för berörda myndigheter och organisationer. Gruppens uppgift är att långsiktigt granska utvecklingsarbetet inom programområdena. Gruppen ska ge synpunkter på undersökningar och analys/utvecklingsdelar inom programområdet. Referensgruppen ska också ge förslag till kvalitetshöjande åtgärder och är en strategisk resurs vid programutvecklingen.

Översyn av den akvatiska miljögiftsövervakningen 

Under 2013-2014 genomförde Naturvårdsverket en översyn av nationell miljögiftsövervakning inom programområdena Kust och hav och Sötvatten. Fokus på översynen var att se över gamla, nya och kommande övervakningskrav för de ämnes- och effektparametrar (indikatorer) som förekommer inom vatten- och havsmiljöförvaltning samt inom havskonventionerna. Naturvårdsverket har bedömt vilka parametrar som är aktuella för nationell övervakning, vilka brister i övrigt som finns i dagens nationella övervakning, samt tagit fram förslag till åtgärder och förbättringar.

Delprogram (under Naturvårdsverkets ansvar)

Provbankning samt analys av metaller och organiska miljögifter i limniska fiskarter

Delprogrammet syftar till att insamla fisk, huvudsakligen abborre i söder och röding i norr, samt analys av metaller och organiska miljögifter.

Insamlingen av fisk görs i ett trettiotal sjöar spridda över landet, som så långt som möjligt samordnats med annan miljöövervakning för att få trendserier av övriga variabler som stöd för att tolka resultat.

Provbankningen genomförs enligt nordisk framtagen standard och innebär att fisken förvaras i lågtemperaturfrys tills den ska analyseras. Miljöprovbanken finns på Naturhistoriska riksmuseet.

Insamlad fisk analyseras årligen avseende metaller, klorerade organiska ämnen (PCB, dioxiner och furaner, DDT, HCH, HCB), bromerade organiska ämnen (PBDE och HBCDD) samt högfluorerade ämnen (PFAS).

Det omfattande fiskmaterialet från många år tillbaka i tiden gör det också möjligt att genomföra retrospektiva analyser av halter av olika tidigare ej analyserade miljögifter som kan jämföras med dagens situation.

Resultaten från programmet används till att följa upp miljökvalitetsmålen Giftfri miljö och Levande sjöar och vattendrag.

Utveckling och utvärdering

Inom den akvatiska miljögiftsövervakningen avsätts årligen medel för utveckling och utvärdering. Dessa medel används till exempel för analys av ämnen som ej analyseras löpande, för analys i andra matriser än fisk, samt för olika typer av utredningar som syftar till att förbättra användbarheten av den data som tas fram utifrån vattenförvaltningens behov.

Delprogramsbeskrivning
Undersökningstyp