EU:s direktiv för att minska nationella utsläpp av vissa luftföroreningar (det så kallade takdirektivet) gäller alla länder i EU. Direktivet innehåller detaljer och bestämmelser som medlemsstaterna ska genomföra till år 2020 och 2030. I vardagligt tal brukar direktivet kallas för takdirektivet (2016/2284/EU).

Takdirektivet anger den högsta nivån av luftföroreningar som EU:s medlemsstater får släppa ut. De luftföroreningar som direktivet omfattar är:

• svaveldioxid (SO₂)
• kväveoxider (NO_X)
• flyktiga organiska ämnen exklusive metan (NMVOC)
• ammoniak (NH₃)
• och små partiklar (PM_2,5)

En ny luftvårdsförordning (2018:740) för genomförande av bestämmelserna i det reviderade takdirektivet trädde i kraft 1 juli 2018. Förordningen omfattar Naturvårdsverkets och andra berörda myndigheters arbete med framtagande av luftvårdsprogram, utsläppsstatistik, scenarier, miljöövervakning samt rapportering till EU som följer av direktivets bestämmelser.

Luftvårdsförordning (2018:740)

Inför framtagandet av den nya förordningen gjorde Naturvårdsverket en genomgång av direktivets bestämmelser och tog fram ett förslag till förordning. Förslaget redovisades den 14 december 2017.

Förslag till nationellt genomförande (pdf 577 kB)

Utsläppstaken för år 2020 och 2030 för de olika luftföroreningarna ingår inte i förordningen då detta är ett nationellt åtagande. Utsläppstaken för år 2010 från det gamla takdirektivet (2001/81/EC) gäller fortfarande fram till 2020.

Sverige har åtagit sig att uppnå taken från 2010 enligt det gamla takdirektivet, under hela perioden mellan 2010 och 2020. Minskningarna anges som fasta mål, där utsläppen räknas i kiloton.

Det reviderade takdirektivet har en större detaljeringsgrad än tidigare direktiv och det finns en del nya bestämmelser som medlemsstaterna måste genomföra.

En stor del av kraven är även samordnade med krav som finns inom luftvårdskonventionens Göteborgsprotokoll.

FN:s luftvårdskonvention (CLRTAP)

Medlemsstaterna ska upprätta och genomföra nationella luftvårdsprogram. Programmen ska innehålla de åtgärder och styrmedel som behövs för att nå de nationella utsläppstaken. De ska även ta hänsyn till de gränsvärden som finns för luftkvalitet i tätortsmiljö, samt prioritera åtgärder som minskar utsläppen av sot.

Senast 1 april 2019 ska det första nationella luftvårdsprogrammet rapporteras in till EU. Därefter uppdateras luftvårdsprogrammen vart fjärde år.

Nationellt luftvårdsprogram i Sverige

Medlemsstaterna ska rapportera utsläppsstatistik för berörda luftföroreningar, samt ta fram prognoser som visar hur utsläppen av luftföroreningar utvecklas till år 2020 och 2030.

Utsläppsstatistiken från medlemsstaterna ska ske varje år, medan de nationella prognoserna tas fram vartannat år.

Prognoserna är viktiga för att kunna bedöma om man klarar sina åtaganden med beslutade åtgärder och styrmedel. Vart fjärde år ska medlemsstaterna även rapportera utsläpp för stora punktkällor samt geografisk fördelade data.

Medlemsländerna ska se till att luftföroreningarnas negativa effekter på olika ekosystem, som skog, mark och vatten övervakas. Aktuella stationer för övervakning samt data från dessa, ska rapporteras in till EU vart fjärde år.

Övervakningen av ekosystemen ska framförallt ske genom att redan existerande miljöövervakningsprogram samordnas.

Sverige är nettoimportör av luftföroreningar. Det innebär att de utsläpp till luften som vi själva producerar innanför landets gränser är mindre, än de föroreningar som kommer till oss via luften från andra länder. Därför är takdirektivet och andra internationella överenskommelser avgörande för att vi ska klara våra svenska miljökvalitetsmål för framförallt försurning, övergödning och frisk luft.

Miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning

Miljökvalitetsmålet Ingen övergödning

Miljökvalitetsmålet Frisk Luft

EU har två direktiv som innehåller bestämmelser om luftkvaliteten inom EU. För Sverige och övriga medlemsländer innebär det att direktiven ska införlivas i respektive lands lagstiftning.

EU:s luftkvalitetsdirektiv är viktiga för luftvårdspolitiken inom EU. Det finns två direktiv som är styrande för medlemsländernas arbete med luftkvalitet:

Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa

Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/107/EG om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften

Luftkvalitetsdirektiven innehåller gräns- och målvärden för ett antal viktiga luftföroreningar. Värdena anger den lägsta godtagbara luftkvalitet, som är praktiskt möjlig att uppnå, för att skydda människors hälsa och miljön.

Medlemsländerna i EU är skyldiga att klara gränsvärdena till vissa bestämda datum. Länderna ska även arbeta för att nå fastställda målvärden.

Direktiven innehåller dessutom regler och principer för hur medlemsländerna ska kontrollera luftkvaliteten, tillhandahålla information till allmänheten samt åtgärda identifierade problem.

Det finns två beslut från EU kommission som kompletterar luftkvalitetsdirektivens bestämmelser: 

Kommissionens genomförandebeslut 2011/850/EU om fastställande av regler för Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/107/EG och 2008/50/EG vad gäller ömsesidigt utbyte av information och rapportering av luftkvaliteten

Kommissionens direktiv (EU) 2015/1480 om ändring av flera bilagor till Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/107/EG och 2008/50/EG om fastställande av regler för referensmetoder, datavalidering och placering av provtagningspunkter för utvärdering av luftkvalitetenäs kommissionens direktiv om ändring

Dessa beslut är så kallade genomförandeakter och har antagits efter omröstning i EU:s kommitté för luftkvalitet.

Luftkvalitetsdirektivens bestämmelser är delvis genomförda i miljöbalken, plan- och bygglagen och i ett antal andra lagar, men framförallt i luftkvalitetsförordningen (SFS 2010:477) och Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av luftkvalitet (NFS 2019:9).

Lagstiftningen hjälper oss att styra miljöarbetet i Sverige, så att halterna av de farligaste föroreningarna i utomhusluften minskar. Detta bidrar bland annat till bättre hälsa för människor och mindre påverkan på växtligheten. Lagstiftningen bidrar även till att uppnå miljömålet Frisk luft.

Gräns- och målvärdena i direktiven har genomförts som miljökvalitetsnormer i Sverige.

Miljökvalitetsnormer för utomhusluft

Under EU-kommissionen finns flera arbetsgrupper som stödjer medlemsstaternas arbete genom att ta fram vägledningar. Grupperna arbetar även med att utvärdera de befintliga kraven och att ta fram rekommendationer för förbättringar.

Kommitté (Ambient Air Quality Committee) och expertgrupp för luftkvalitet - biträder EU-kommissionen med att genomföra direktiven och med att ta fram underlag till nya direktiv och beslut. Gruppen består av representanter från alla medlemsstater i EU. Sverige representeras av Naturvårdsverket. Kommittén är en formell sammanslutning där omröstning sker i vissa frågor. 

Arbetsgruppen för rapporteringsfrågor - 2011 utökades kraven på redovisning och rapportering via ett så kallat e-rapporteringssystem (EU-beslut 2011/850/EU). Beslutet trädde i kraft 2014. Övergången till det nya systemet leds av kommissionen och den europeiska miljöbyrån (EEA) med stöd av arbetsgruppen för rapporteringsfrågor. Sverige representeras av Naturvårdsverket och Datavärden för luft (SMHI).

Europeiska miljöbyråns portal för luftkvalitet (Engelsk text)

Nätverket för europeiska referenslaboratorier, AQUILA (National Air Quality Reference Laboratories Association) - samordnas av EU:s gemensamma forskningscenter (DG JRC). Nätverket inrättades 2001 för att samordna mätningarna av luftkvalitet inom EU. Naturvårdsverket deltar i AQUILA tillsammans med Referenslaboratoriet för tätortsluft - mätningar (ACES, Stockholm Universitet). 

AQUILAs webbplats (engelsk text)

Nätverk för modellering av luftkvalitet, FAIRMODE (Forum for Air Quality Modelling) - är ett nätverk för modellutvecklare och modellanvändare inom EU. Det samordnas av EU:s gemensamma forskningscenter (DG JRC). Forumet bildades i 2008 för att samordna och underlätta användandet av spridningsmodeller för kontroll av luftkvalitet enligt luftkvalitetsdirektiven. Naturvårdsverket deltar i FAIRMODE tillsammans med Referenslaboratoriet för tätortsluft - modeller (SMHI). 

FAIRMODE:s webbplats (engelsk text)