Klimatkonventionen
Klimatkonventionen är ett ramverk av åtgärder för att begränsa klimatförändringarna, från 1994. År 2015 antog 196 parter Parisavtalet, där det fastställdes att alla länder ska sträva efter att hålla den globala uppvärmningen långt under två grader och vidta åtgärder för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C.
Formellt namn
- Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar
- United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC)
Vardagsnamn
- Klimatkonventionen
Kort om konventionen
Klimatkonventionen är en global konvention om åtgärder för att begränsa klimatförändringar. Konventionen, som har arbetats fram inom FN-systemet, undertecknades vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992 och trädde i kraft 1994.
Målet med konventionen är att stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar att mänsklig aktivitet påverkar klimatsystemet på ett farligt sätt. En viktig princip som etablerades med Klimatkonventionen är ländernas gemensamma men olikartade ansvar. Principen innebär att alla länder ska sträva efter att långsiktigt minska utsläppen. Men eftersom de industrialiserade länderna har bidragit mest till den ökade halten av växthusgaser i atmosfären, och dessutom har en större kapacitet att agera för att minska utsläppen, har dessa länder ett särskilt ansvar att gå före.
Bakgrunden till konventionen var att hotet om klimatförändringar ansågs vara en av de svåraste utmaningar som människan har ställts inför, vilket idag är en realitet Alla länder påverkas av, och bidrar till utsläpp av växthusgaser, men i olika hög grad och på olika sätt. Generellt drabbas de länder som bär minst ansvar för utsläppen värst av klimatförändringarnas effekter.
Temperaturökningen på jorden kan förklaras av att utsläppen av växthusgaser har ökat, främst koldioxid kopplat till ökad användning av kol, olja och fossilgas.
Snabba, omfattande och varaktiga minskningar av de globala utsläppen av växthusgaser är den enda vägen framåt för att uppfylla målen i Klimatkonventionen och Parisavtalet och förhindra farliga störningar i klimatsystemet. Internationellt samarbete, inklusive multilaterala beslut, för att styra den globala omställningen bort från fossila bränslen är avgörande. För att genomföra de nödvändiga utsläppsminskningarna måste varje land delta med största möjliga ambition, och åtgärder måste vidtas på alla nivåer och av alla aktörer i samhället.
Parisavtalet
Till konventionen hör Parisavtalet, som antogs i december 2015, och som trädde i kraft i november 2016. I princip har världens samtliga länder skrivit under Parisavtalet som förtydligar och konkretiserar klimatkonventionen. Dock har USA som första land lämnat Parisavtalet 2026.
Kyotoprotokollet en föregångare
En föregångare till Parisavtalet är Kyotoprotokollet, som undertecknades 1997 och som trädde i kraft i februari 2005. Bland länderna som är parter till protokollet, är det bara en liten andel som har krav på sig att minska utsläppen av växthusgaser.
Det är de utvecklade länder som finns med i bilaga I till Klimatkonventionen som har haft krav att minska utsläppen. Sedan Parisavtalet förhandlats fram och trätt i kraft är Kyotoprotokollet vilande.
Sverige har ratificerat Klimatkonventionen, Parisavtalet och Kyotoprotokollet.
Hur fattas och genomförs besluten?
Representanter för konventionsparterna möts regelbundet i så kallade partskonferenser (COP). På sådana möten fattas beslut genom konsensus. Besluten genomförs av ländernas regeringar.
Konventionens sekretariat och webbplats
FN har upprättat ett konventionssekretariat i Bonn. På sekretariatets webbplats finns information på engelska om konventionen och konventionsarbetet. Där finns originaltexterna till konventionen och Parisavtalet, samt information om växthusgaser och miljöeffekter.