FN:s luftvårdskonvention (CLRTAP)

FN:s luftvårdskonvention trädde i kraft 1983. Europa, USA, Kanada samt länderna i Kaukasus och Centralasien har åtagit sig att begränsa utsläppen av långväga transporterade luftföroreningar som svavel, kväveoxider, tungmetaller och flyktiga organiska föreningar.

Under FN:s luftvårdskonvention samarbetar Europa, USA, Kanada samt länderna i Kaukasus och Centralasien för att minska utsläppen av långväga transporterade luftföroreningar.

I åtta olika protokoll har flertalet berörda länder åtagit sig att begränsa utsläppen av bland annat svavel, kväveoxider, tungmetaller och flyktiga organiska föreningar.

Om konventionen på FN:s webbplats (engelsk text) 

Olika namn på luftvårdskonventionen

De formella namnen på luftvårdskonventionen på svenska, respektive engelska är:

  • Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar
  • Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution

Vardagsnamn på konventionen är 

  • FN:s luftvårdskonvention
  • CLRTAP
  • eller luftkonventionen

Kort beskrivning av luftvårdskonventionen

Konventionen är en regional konvention för Europa, USA, Kanada samt länderna i Kaukasus och Centralasien.

Konventionen gäller minskningar av utsläppen av långväga transporterade luftföroreningar och har arbetats fram inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE).

Även EU som organisation har anslutit sig till konventionen, som undertecknades 1979 och trädde i kraft 1983.

Sverige har ratificerat konventionen och samtliga protokoll.

Behov av internationellt samarbete bakom konventionen 

Bakgrunden till att luftvårdskonventionen finns är att svenska och norska forskare, på 1970-talet, kunde visa att det fanns en koppling mellan utsläpp av svavelföreningar i Centraleuropa och att sjöar i Skandinavien blev försurade. 

Efter hand kunde forskarna också bevisa att luftföroreningar som släpps ut på en plats kan transporteras med vindarna över långa avstånd, upp till tusentals kilometer, och falla ner med regn och snö eller som "torrt" nedfall någon annanstans än där de först släpptes ut.

Detta gjorde att man insåg behovet av internationellt samarbete för att få till stånd minskningar av utsläppen av luftföroreningar och därmed minska miljöeffekterna (försurning, övergödning, skador på skog och annan växtlighet).

Under årens lopp har kunskaperna om luftburna föroreningar ökat och nu drivs arbetet inom konventionen även av luftföroreningars negativa hälsopåverkan.

Åtta protokoll för mål och åtgärder

Till konventionen hör åtta protokoll. De specificerar mål och åtgärder för att minska utsläppen av olika typer av luftföroreningar.

  1. Protokollet om minskning av utsläppen av svavel eller gränsöverskridande flöden av svavel med 30 procent. Undertecknades 1985 och trädde i kraft 1987.
  2. Protokollet om reglering av utsläppen av kväveoxider eller gränsöverskridande flöden av kväveoxider. Undertecknades 1988 och trädde i kraft 1991.
  3. Protokollet om kontroll av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) eller gränsöverskridande flöden av VOC. Undertecknades 1991 och trädde i kraft 1997.
  4. Protokollet om ytterliga minskningar av svavelutsläpp. Undertecknades 1994 och trädde i kraft 1998.
  5. Protokollet om långlivade organiska föroreningar (POP:s). Undertecknades 1998 och trädde i kraft 2003. Det reviderades 2009.
  6. Protokollet om tungmetaller. Undertecknades 1998 och trädde i kraft 2003. Protokollet reviderades i december 2012.
  7. Protokollet om försurning, övergödning och marknära ozon (Göteborgsprotokollet). Undertecknades 1999 och trädde i kraft 2005. Det är det mest omfattande protokollet med nationella utsläppstak som ska uppnås till 2010 för svaveldioxid, kväveoxider, flyktiga organiska ämnen och ammoniak. Protokollet reviderades i maj 2012. Förutom de fyra tidigare nämnda luftföroreningarna ingår nu också partiklar (PM2,5). Utsläppstaken har ersatts med åtaganden om nationella utsläppsminskningar fram till 2020. Dessutom har utsläppsgränsvärdena för olika sektorer uppdaterats och skärpts.
  8. Protokollet om långsiktig finansiering av det europeiska luftövervakningsprogrammet (EMEP). Undertecknades 1984 och trädde i kraft 1988.

Revideringar av protokoll

Tre av de senaste protokollen har uppdaterats/reviderats:

  • POP (5) - Revideringar för protokollet om långlivade organiska föroreningar (POP) beslutades i december 2009.
  • Göteborgsprotokollet (7) - I maj 2012 beslutades en större revidering av det så kallade Göteborgsprotokollet.
  • Tungmetaller (6) - Revidering av protokoll om tungmetaller beslutades i december 2012.

Ändringarna i protokollen träder i kraft när minst två tredjedelar av parterna har ratificerat ändringarna för respektive protokoll. Sverige har ratificerat samtliga tre reviderade protokoll. 

Nya åtaganden för Sverige i Göteborgsprotokollet

Efter att protokollet reviderades 2012 gäller nya åtaganden för Sverige. De nationella utsläppsminskningarna till 2020 gäller följande ämnen. Procentsatserna utgår från 2005 års utsläppsstatistik:

  • Svaveldioxid (SO2): 22 procent
  • Kväveoxid (NOX): 36 procent
  • Ammoniak (NH3): 15 procent
  • Flyktiga organiska ämnen (VOC): 25 procent
  • Små partiklar (PM2,5): 19 procent

Sveriges rapportering till konventionen

Varje år sammanställer Sverige data om utsläppen av luftföroreningar. Detta är i enlighet med konventionen.

  • Utsläppsstatistik för luftföroreningar

Sverige klarar de flesta åtaganden under Göteborgsprotokollet

Sverige har åtagit sig att minska utsläppen av luftföroreningar fram till år 2020. Åtagandena är gjorda under luftvårdskonventionens Göteborgsprotokoll.

De luftföroreningar som regleras i Göteborgsprotokollet är:

  • svaveldioxid (SO2)
  • kväveoxider (NOx)
  • flyktiga organiska ämnen exklusive metan (NMVOC)
  • ammoniak (NH3)
  • och små partiklar (PM2,5)