Effekter av genomförda restaureringsåtgärder

Skogsbrand har historiskt varit den dominerande störningsfaktorn i de boreala skogarna och är avgörande för många arters överlevnad. Under de senaste 150 åren har antalet skogsbränder dock minskat kraftigt, vilket lett till att viktiga livsmiljöer försvunnit och att många brandberoende arter minskat. För att motverka detta har naturvårdsbränning använts i Sverige sedan 1990-talet som en viktig restaureringsåtgärd. En uttalad målsättning är att skapa brandskadade men levande tallar, som i sin tur utvecklas till hård, kådrik silverved – ett av de mest hotade substraten i boreal skog.

Naturvårdsbränning är effektiv men kostsam och kan inte användas överallt, exempelvis i områden där den är svår att genomföra eller riskabel att kontrollera. Därför har intresset ökat för brandefterliknande metoder, t.ex. att skada enskilda träd. Barkskador genom katning eller ringbarkning kan stimulera kådflöde och långsam tillväxt, medan stambasbränning, där små brasor placeras mot stamen, nyligen introducerats som ett nytt sätt att skapa brandskador och kådrik ved. Dessa metoder används i ökande omfattning i praktisk naturvård, men deras effektivitet är ännu inte systematiskt utvärderad.

Projektet vill besvara tre kunskapsluckor: (i) om nyttan av stambasbränning för pyrofila vedskalbaggar beror på landskapets brandhistoria, (ii) hur tidpunkten på året påverkar kådrespons och kelo-bildning, samt (iii) vilka barkningsmetoder som mest effektivt skapar kådrik ved. Studien genomförs i tre delprojekt med fokus på brandinsekters kolonisation, säsongseffekter på kådflöde och långsiktig vedkvalitet.

Genom att kombinera ekologiska experiment med nära samarbete med myndigheter och skogsbolag kommer projektet leverera vetenskapligt robusta och praktiskt relevanta riktlinjer. Resultaten kommer att hjälpa Naturvårdsverket, länsstyrelser och skogsföretag att tillämpa ”rätt åtgärd på rätt plats” och därigenom bidra till bevarandet av brandberoende arter och livsmiljöer i boreal tallskog.

Projektledare: Mattias Edman, Mittuniversitetet 

Beviljad summa: 3 594 315 kronor 

Våtmarksrestaurering och återvätning av tidigare dränerad mark utgör viktiga delar av miljömålsarbetet i många länder, däribland Sverige. Detta är i linje med solida vetenskapliga bevis för våtmarkers många ekosystemtjänster, bland annat översvämningsskydd, minskad torka, kolinlagring, näringsämnesretention och bidrag till biologisk mångfald. En viktig utmaning som detta projekt adresserar är dock att ekosystemtjänsterna från restaurerade våtmarker kan variera betydligt i landskapet. Framgång vid våtmarksrestaurering beror därför på var åtgärderna vidtas och hur de utformas och förvaltas, särskilt när det gäller utloppsförhållandena som styr vattennivån efter återställningen.

RemWat kommer att använda den unika datapotentialen i Sveriges omfattande återvätningsinsatser för att ta itu med utmaningen. Detta berör bland annat data från 16 lokaler där vi är aktiva genom parallella projekt, med fleråriga, högfrekventa vattennivådata från 70 observationsrör i våtmarker och angränsande grundvatten. Hydrogeologiska data, vegetationsdata och vattenkvalitetsdata kommer även inkluderas då vi tar fram vetenskapliga belägg för hur hydrologisk vattennivåhantering kan användas i våtmarksplanering för att styra restaureringsresultaten. Genom (i) statistiska, numeriska och AI-baserade analyser, samt (ii) en serie kunskapssamproduktions- (KSP-) seminarier med aktörer från flera samhällssektorer och olika administrativa nivåer, förväntar vi oss också utveckling av förenklade indikatorer för restaureringsresultat. Dessa kan användas för att bedöma vilka restaureringsmål som sannolikt kan uppnås på vilka platser. Prognosverktyg inklusive Hype som stöder användartjänster från SMHI och SGU, kommer också att användas för att bedöma våtmarkernas långsiktiga funktion i framtida klimat. Utöver vetenskapliga publikationer kommer projektresultaten att presenteras i form av policy briefs, rapporter med rekommendationer vid återvätningsarbete, och vid intressentmöten.

Projektledare: Jerker Jarsjö, Stockholms universitet 

Beviljad summa: 3 999 406 kronor

Projektet kommer att studera hur restaurering av våtmarker i jordbrukslandskapet kan optimeras i relation till målen att minska klimatpåverkan och främja biologisk mångfald. Behovet att återväta motiveras av två EUdirektiv (LULUC F och naturrestaureringslagen). I Sverige prioriteras återvätning av tidigare utdikade torvmarker på jordbruksmark, vilka läcker betydande mängder C O2 från nedbrutet material. Våtmarker restaureras också för att gynna biologisk mångfald, men miljöfaktorer som gynnar mångfald riskerar att öka metanutsläpp. Att balansera dessa mål är centralt för att simultant kunna nå båda målen.

Projektet kommer att kvantifiera effekten på växthusgaser och biologisk mångfald vid återvätning i en BAC I (before-after control-impact) design, genom att följa upp återvätningsåtgärder planerade att starta 2026. Åtgärderna är fördelade i tre regioner (Östergötland, Skåne och Västra Götaland), vilket möjliggör en utvärdering av både lokal och regional variation. I varje region kommer 5–6 lokaler att återvätas och med samma antal kontroll-lokaler. I en del av lokalerna kommer växthusgaser att kvantifieras med hjälp av specialdesignade drönare, som mäter koldioxid, metan och lustgas. Effekter på biologisk mångfald kommer att studeras i samtliga lokaler genom fällor och direkta observationer. Fokus ligger på småkryp, men även aktivitet av fåglar och fladdermöss kommer att studeras. För att förstå underliggande mekanismer kommer hydrologisk dynamik (vattenstånd och utbredning av översvämningar), markkemi och annan skötsel (t.ex. förekomst av betande djur) att kvantifieras. Genom studierna kommer vi att föreslå evidensbaserade riktlinjer för hur man balanserar minskade VHG-utsläpp med bevarande av biologisk mångfald och t.ex. jordtyp, vattennivåer, och betande djur. Genom att studera dessa komplexa samband är projektets ambition att öka kunskapen om skötsel och restaurering av våtmarker för att klara både klimat- och artbevarandemål.

Projektledare: Peter Hambäck, Stockholms universitet 

Beviljad summa: 4 000 000 kronor

Det finns ett akut behov av restaurering i Sveriges kust- och havsområden, där inget habitat för närvarande har en gynnsam bevarandestatus. Restaureringsutmaningen är komplex, eftersom områden påverkas av storskaliga påverkansfaktorer i samverkan med lokala effekter. Även om vissa restaureringsåtgärder redan pågår saknas en nationell strategi för att optimera det marina restaureringsarbetet. Nuvarande insatser är ofta fragmenterade och geografiskt begränsade, vilket kan leda till kostsamma förseningar i att uppnå restaureringsmålen.

Syftet med Restore-C -projektet är att stödja en effektiv strategisk planering för restaurering av kust- och havsmiljöer. Vårt mål är att utveckla nyckelindikatorer (Key Performance Indicators, KPI:er) för att bedöma och utvärdera effektiviteten av kustrestaureringsåtgärder i relation till ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarhetsaspekter. Vi kommer att utveckla indikatorerna baserat på vetenskapliga studier, dialoger med intressenter och analyser av rumsliga data, samt tillämpa KPI:erna för att identifiera kustområden med potential för höga undervattensnaturvärden där restaureringsåtgärder kan ge störst ekologisk, social och ekonomisk nytta.

En central leverans är en digital verktygslåda som gör det möjligt för intressenter att fatta välgrundade beslut om vilka metoder som är effektiva för deras specifika plats och situation. Kartor över naturvärden kommer att bidra med viktig kunskap för en hållbar marin kustplanering, och hotspot-kartor kommer att tydliggöra var restaureringsåtgärder ger störst kostnadseffektivitet i förhållande till de ekologiska målen. Resultaten kommer att vägleda restaureringsåtgärder på både lokal och nationell nivå och bidra till Sveriges åtaganden enligt naturrestaureringsförordningen.

Restore-C kommer att förbättra vår förståelse av hur rumsligt explicit planering och optimering kan påverka restaureringens effektivitet, samt av processer för att inkludera kunskap från flera källor i förvaltningsåtgärder.

Projektledare: Carolyn Faithfull, Sveriges lantbruksuniversitet

Beviljad summa: 3 999 834 kronor 

Detta projekt utvärderar hur strandvegetation och akvatiska och strandlevande insektssamhällen reagerar på ekologisk restaurering av (1) vattendragssträckor som påverkats av timmerflottning och (2) dammrivning. Vattendragsrestaurering blir allt vanligare, men kunskapen om i vilken utsträckning restaurering förbättrat den biologiska mångfalden och återställt ekosystemtjänster är otillräcklig. Vårt projekt svarar på om återhämtning sker, vilka aspekter av ekosystemen som återhämtar sig och på vilken rumslig skala, samt hur lång tid det tar. Detta gör det möjligt att ge rekommendationer om hur återställningen bäst ska genomföras, vilka platser som ska prioriteras och hur återställningens framgång bäst ska utvärderas. Vi undersöker hur arealen, abundansen och artrikedomen av strandvegetation samt abundansen och artrikedomen av akvatiska och strandlevande insektssamhällen har återhämtat sig efter restaurering. Vi undersöker också hur återhämtningen varierar beroende på rumslig skala, och vilka mått som är bäst att använda för att utvärdera återställningens framgång. Detta görs genom att undersöka vattendragssträckor som restaurerats från för några år sedan upp till för mer än 30 år sedan. För studien om dammrivning jämförs varje dammrivningssträcka med en kontrollsträcka, vilket kompletteras med före/efter-studier, och i studien om timmerflottning undersöker vi också orörda och icke återställda kontrollsträckor. EU:s ramdirektiv för vatten och EU:s lag om naturåterställning gör beslut om dammrivningar och återställande av timmerflottning allt vanligare, vilket gör det viktigt för länsstyrelser, vattenmyndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Mark- och miljödomstolarna att ha kunskap om i vilken utsträckning målekosystem återhämtar sig och i vilken takt. Detta gör det möjligt att ge rekommendationer om de bästa platserna för restaurering, hur återställningsåtgärderna ska utformas och hur åtgärderna ska följas upp för att utvärdera framgången. 

Projektledare: Roland Jansson, Umeå universitet 

Beviljad summa: 4 000 000 kronor 

Århundraden av mänsklig påverkan har förenklat svenska vattendrag och stört de vatten- och sedimentprocesser som upprätthåller ekosystem. Storskalig restaurering pågår, men insatserna har främst riktats mot kanalform och fysisk komplexitet, med begränsad utvärdering av om de hydromorfologiska processerna faktiskt återställs. Trots höga kostnader är därför resultaten för biologisk mångfald, resiliens och Sveriges mål om levande sjöar och vattendrag fortfarande osäkra.

Detta projekt kommer att kvantifiera hur restaurering påverkar hydrologiska och geomorfologiska processer samt deras kopplingar till livsmiljöer och resiliens. Vi kommer att besvara tre frågor: (1) hur restaurering förändrar vatten- och sedimentlagring, transport och rumslig variation; (2) hur resultaten varierar beroende på landskapstyp (paraglaciala kontra alluviala) och restaureringsmetod (kanalomläggning, lågkostnadstekniker, process-reset); och (3) hur återställda processer påverkar livsmiljöernas mångfald och resiliens mot översvämningar. Vi kommer att övervaka 18 studieavsnitt genom att kombinera kontinuerliga mätningar av hydromorfologiska processer med bedömningar av livsmiljöer och översvämningsresiliens. Habitat- och processmätningar kommer att inkludera fältövervakning, fjärranalys och sedimentmodellering.

Projektet är samutformat med restaureringspraktiker (Länsstyrelsen Västerbotten, Rewilding Sweden, Sportfiskarna) för att säkerställa direkt tillämpning. Resultaten kommer att omfatta: (i) en rapport som vägleder processbaserad restaurering i Sverige och (ii) ett lågkostnadsprotokoll för övervakning som gör det möjligt för praktiker att genomföra samordnade och jämförbara utvärderingar. Vetenskapligt kommer projektet att bidra med ny kunskap om hur återställda processer stärker vattendragens resiliens – kunskap som blir alltmer avgörande i ett förändrat klimat.

Projektledare: Richard Mason, Umeå universitet 

Beviljad summa: 3 984 832 kronor