Viltförvaltning
X
Vilt är en del av den biologiska mångfalden och fyller många grundläggande ekologiska funktioner.
Viltet bidrar dessutom med viktiga ekosystemtjänster som jakt- och naturupplevelser, blotta vetskapen om att det finns vilda djur i vår natur har ett värde för många människor. Samtidigt orsakar täta viltstammar skador på jord- och skogsbruk, på tamdjurshållning, rennäring och i trafiken. Sammantaget finns ett behov av att förvalta viltstammarna för att främja en lämplig utveckling utifrån olika intressen.
Viltförvaltningen utgår både från den art som ska förvaltas och det ekosystem den är en del av. Kunskap om viltets ekologiska sammanhang är grundläggande för en aktiv och välfungerande förvaltning.
Viltförvaltningen behöver också kunna hantera förändringar som exempelvis naturliga växlingar i viltstammar eller oförutsedda händelser i klimatförändringarnas spår.
Vem gör vad?
Hur ser ansvarsflödet ut? Från regering/riksdag > Naturvårdsverket > lokalt?
Naturvårdsverket tar fram nationella förvaltningsplaner för olika viltarter, medan länen tar fram regionala förvaltningsplaner. Undantaget är förvaltningsplanen för säl, som Havs- och vattenmyndigheten tar fram.
Förvaltningen ska vara adaptiv, vilket innebär att den ska kunna anpassas till ny kunskap och förändrade förhållanden. Därför revideras planerna med jämna mellanrum.
Beslut om licensjakt på rovdjur delegeras till länen
Naturvårdsverket kan delegera rätten att fatta beslut om licensjakt till länsstyrelsen, om förutsättningarna för licensjakt är uppfyllda.
Beslut om skyddsjakt på rovdjur delegeras till länen
Naturvårdsverket har delegerat rätten att fatta beslut om skyddsjakt på rovdjur till länsstyrelserna enligt riksdagens beslut om en ny rovdjursförvaltning.
Relevanta lagar, förordningar m.m.