Inavelskoefficienten är ett mått på andelen identiska gener (alleler) med gemensamt ursprung som en individ ärver från sina föräldrar. Den varierar mellan noll och ett. Inavelskoefficienten blir högre ju mer besläktade föräldrarna är. Exempelvis är inavelskoefficienten 0,25 bland avkommor till ett syskonpar, medan den är 0,13 för avkommor till kusiner. Bland valpkullar som föddes mellan 1996 och 2006 steg den genomsnittliga inavelskoefficienten från 0,13 till 0,31.

Sedan 2006 har inavelskoefficienten bland valpkullarna minskat. Dock skedde en ökning med 0,02 under åren 2017 och 2018, för att därefter sjunka med 0,01 till 2019. Den genomsnittliga inavelsgraden för valpkullar 2021 var 0,24 vilket är en ökning med 0,01 från 2020.

Vargar från den finsk-ryska populationen är viktiga för att minska inaveln i den skandinaviska vargstammen.

De finsk-ryska vargar som dokumenterats under årets inventering är:

• Två nya finsk-ryska vargar dokumenterades i Norrbottens län i Sverige i december 2021, varav en även observerades i Västerbottens län i april 2022. Vargens ursprung kunde genom genetiska analyser och samarbete med finska myndigheter härledas till ett revir nära den finsk-ryska gränsen i södra delen av Finland.
• Vargtiken i Tivedenreviret i Örebro län fanns fortsatt kvar i sitt revir. Inga årsvalpar födda 2021 kunde dokumenteras i reviret i den familjegrupp med tre vargar som observerades i Tiveden.
• Den finsk-ryske varghane som vintern 2019/2020 etablerade sig i dåvarande i Norge fanns fortsatt kvar även denna vinter. Vargen är numera etablerad i ett revir (Setten) som är beläget helt inom den norska vargzonen. En familjegrupp med årsvalpar har dokumenterats i Setten under denna vinter.

Läs hela inventeringsrapporten för 2021/2022 (nina.no)