Storskarv, antal bon och kolonier i Sverige

Under 2023 gjorde Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), på uppdrag av Naturvårdsverket, en rikstäckande inventering av häckande storskarvar i Sverige. Den senaste rikstäckande inventeringen gjordes 2012 och innan dess genomfördes en 2006. Därför fanns det ett stort behov av att uppdatera både kunskapsläget om storskarvens geografiska utbredning, och om populationens utveckling i Sverige.

Rikstäckande inventering av häckande storskarv i Sverige 2023 (slu.se)

I Sverige förekommer två underarter av storskarv: atlantstorskarv (Phalacrocorax carbo carbo) och mellanskarv (Phalacrocorax carbo sinensis). Mellanskarven är den underart som häckar i Sverige medan atlantstorskarvens närmaste häckningsplatser finns i Norge, på de brittiska öarna samt i Frankrike.

I takt med att antalet storskarvar ökat i Sverige, har konflikterna mellan människans intressen och storskarven blivit fler, framför allt då det är en fiskätande art. Frågorna om hur storskarven kan påverka ekosystem och fiskpopulationer är därför högaktuella. Populationsutveckling och migration är parametrar som det behövs mer underlag om för att bättre kunna besvara dessa frågor, varför Naturvårdsverket nu genomfört den första inventeringen sedan 2012.

Storskarven är fredad från allmän jakt men skyddsjakt på Länsstyrelsens initiativ samt skyddsjakt på enskilds initiativ kan bedrivas för att skydda särskilda områden eller fiskeredskap. Viktigt för förvaltningen är att rapportera in antal fällda storskarvar. Vid skyddsjakt på enskilds initiativ kan det göras via appen Viltdata, som Svenska Jägareförbundet tillhandahåller.

Inventering av häckande storskarv utförs genom att räkna antalet aktiva bon, definierat som färdigbyggda bon med antingen ägg, ungar eller föräldrapar, i fåglarnas kolonier. Antalet aktiva bon i en koloni representerar en miniminivå av antalet bon i kolonin. Antalet skarvar som är knutna till varje koloni är dock större än antalet häckande par och deras ungar, eftersom även en varierande mängd icke-könsmogna fåglar också finns i kolonin tillsammans med fåglar som av någon anledning misslyckats med eller hoppat över häckningen.

I de tidigare riksinventeringarna av häckande storskarv som utförts i Sverige är det oklart vilka specifika metoder som användes, det vill säga på vilka sätt de olika kolonierna inventerades, och när under häckningssäsongen de utfördes. Eftersom såväl inventeringsintervall som inventeringsmetoder varierat finns ingen detaljerad och heltäckande bild av hur antalet bon har utvecklats i Sverige. Att slå ihop inventeringsresultat från olika områden, insamlade med olika metoder, innebär att data med varierande precision och noggrannhet kombineras

Även i riksinventeringen 2023 har inventeringen skett med olika metoder för att kunna jämföra resultaten och utvärdera metoderna. Resultatens precision kan variera mellan metoder, beroende på till exempel när under året som inventeringarna gjorts, om de gjorts flera gånger under samma år och om de räknats från avstånd, från besök i kolonierna eller med flygfotografering.

Vilken metod man väljer beror på olika faktorer. Inventering med flygplan och drönare innebär minimal störning av de häckande fåglarna och ger för framförallt markhäckande kolonier ett noggrant resultat och möjliggör att stora områden täcks upp på kort tid. För trädhäckande kolonier kan besök vara nödvändigt för att bona ska kunna räknas. Vilken metod som är bäst lämpad beror även på vilka resurser som finns tillgängliga, till exempel i form av personal, samt vilken metod som användes vid den senaste inventeringen.

Även om det finns fördelar med att fortsätta inventera häckande storskarv med samma metoder som tidigare i de områden man följt storskarvarnas utveckling under längre tid, är det en nackdel att resultat från olika områden och inventeringsmetoder inte direkt kan kombineras för att få fram en siffra på det totala antalet häckande skarvar i landet. Resultaten från riksinventeringen skall därför betraktas som ett minimått på antalet häckande storskarvar i Sverige. Likheter och olikheter i resultat från olika metoder kan skilja sig åt mellan individuella kolonier och det finns därför inga generella omräkningsfaktorer mellan inventeringsmetoder i nuläget, till exempel för att räkna om resultat insamlade från besök i kolonier med resultat insamlade från flyginventeringar.  

Rekommendationer har tagits fram för att standardisera övervakningen och möjliggöra sammanslagning av inventeringsresultat från olika länder och typer av kolonier.

Bättre kunskap behövs även om förekomst av häckande atlantstorskarv, framför allt längs svenska västkusten, och eventuell förekomst av hybrider mellan underarterna.