Naturvårdsbränning hjälper naturen på traven

För att vissa djur och växter ska överleva måste det brinna då och då i naturen. Att anlägga naturvårdsbränder på ett kontrollerat sätt hjälper dessa arter.

För länge sedan brann det någon eller några gångar ungefär vart hundrade år i en skog som fick sköta sig själv. Idag har vi en effektiv beredskap för att stoppa skogsbränder. Men det finns en del växter, insekter, svampar och fåglar som genom årtusenden anpassat sig till att skogen brinner ibland. För dem är bristen på rök och eld ett allvarligt problem.

 

Planerade naturvårdsbränningar

För att hjälpa naturen på traven gör länsstyrelserna så kallade naturvårdsbränningar. Insatsen planeras noga så att elden inte sprider sig. Man väljer ett tillfälle med lagom vindar och rätt vindriktning, och står beredd med vattenslangar och folk. En naturvårdsbränning har stor påverkan på djur- och växtlivet på platsen. Men nyttan för många ovanliga och hotade arter motiverar ändå bränningen. 

Med näsa för rök

Omkring 100 arter är direkt beroende av brand för att överleva, till exempel den lilla rökdansflugan som kan känna lukten av rök på flera mils avstånd. Det finns också ett femtiotal svamparter som bara kan föröka sig på nybränd mark.

Andra gynnas indirekt, till exempel alla våra hackspettar som gärna bosätter sig i brandhärjad skog där det blir extra gott om insekter i de brända träden. Totalt är det ungefär 2000 olika arter som klarar sig bättre om det brinner ibland.

Ljusare skog efter bränning

Skog som bränts genom naturvårdsbränning får större inslag av lövträd och ljusa gläntor. Det kan vara positivt både för till exempel fåglar fågellivet och för människor som vistas i skogen. Naturvårdsbränning gynnar därför inte bara det vilda. Åtgärden öppnar nya möjligheter att nå miljökvalitetsmålen Ett rikt växt- och djurliv och Levande skogar.