PCB i miljön

PCB är skadligt för människa och miljö. Trots att användningen är förbjuden sprids ändå PCB till miljön, genom byggnader och viss elektrisk utrustning.

PCB är ett samlingsnamn för 209 olika giftiga och svårnedbrytbara ämnen (polyklorerade bifenyler). Sedan industrin började använda PCB i stor skala på 1930-talet, har användningsområdena varit många:

  • i byggnader som fog- och golvmassa och i isolerrutor
  • i transformatorer och kondensatorer
  • i färger, plaster och självkopierande papper

PCB är giftigt, långlivat och fettlösligt. Det lagras i fettvävnaden hos levande varelser. Halterna blir därför högst hos djur som befinner sig i toppen av näringskedjan. Särskilt djur som fisk, säl och fåglar som äter fisk är drabbade.

PCB kan ge allvarliga miljökonsekvenser

På 1950-talet minskade antalet sälar och havsörnar dramatiskt. Det visade sig att kemikalierna PCB och DDT låg bakom förändringarna. Bestånden av säl och havsörn återhämtade sig en tid efter att ämnena förbjudits. Effekter på säl och fågel går dock fortfarande att se.

Fortsatt spridning trots förbud

1978 förbjöd Sverige användningen av PCB i nya produkter. 1995 skärptes kraven så att användning av alla produkter som innehåller PCB förbjöds. Förbuden har lett till lägre halter av PCB i miljön. Men ämnena finns fortfarande kvar i miljön eftersom de bryts ned väldigt långsamt.

Även nu rapporteras höga halter av bl.a. PCB i miljön. Ett fynd som gjorts är t.ex. höga halter av PCB och DDT i havsörnsägg i Västernorrland. Halterna ligger i nivå med eller över de kritiska gränsvärden för effekter på fortplantningen som beräknats för havsörnar från svenska kusten.

Rapport om miljögifter i havsörnsägg

Allvarligt är också att PCB fortfarande sprids till miljön, bland annat via avfallshantering och förbränning men också genom läckage från byggnader och utrustning. I hus byggda mellan 1956 och 1972 finns stora mängder PCB i fogmassor och andra byggnadsmaterial som läcker ut till omgivande mark och luft.

PCB påverkar människans hälsa

Höga halter av PCB kan påverka utvecklingen av hjärnan och nervsystemet, vilket bland annat kan ge beteendeförändringar (överaktivitet och försämrad inlärning). Ämnena misstänks också försämra immunförsvaret, fortplantningsförmågan, påverka hormonsystem samt orsaka cancer.

Foster och spädbarn är extra känsliga för dioxiner och PCB. Ämnena förs över till foster och ammade spädbarn via moderkakan och modersmjölken.

Bedömningen av hälsoriskerna med PCB kompliceras av att de biologiska effekterna av olika PCB skiljer sig åt. Vissa PCB verkar via samma mekanismer som dioxiner (och de kallas därför dioxin-lika PCB) och de riskbedöms tillsammans med dioxinerna.

PCB via mat

Vårt genomsnittsintag av PCB och dioxiner kommer till mer än en tredjedel från fisken vi äter. Särskilt höga halter av PCB och dioxiner finns i fet fisk som strömming och vildfångad lax från förorenade områden, till exempel Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern. Livsmedelsverket har därför särskilda kostråd för hur ofta man kan äta sådan fisk.

Risker med mat – Livsmedelsverket