Svarthuvad snigel

Svarthuvad snigel har sitt ursprung i Kaukasus och upptäcktes för första gången i Sverige under hösten 2019.

Status i Sverige

Första rapporterade observationen av svarthuvad snigel gjordes i oktober 2019 i Västmanlands län. Nu finns ett 30-tal bekräftade förekomster, från Ljungby i Kronoberg till Söderhamn i Gävleborg. Svarthuvad snigel har även upptäckts på en bild från 2015. Troligtvis är det ett stort mörkertal i antalet förekomster och det totala antalet platser där snigeln finns är troligen mycket högre.

Eftersom arten är ny i Sverige så saknas fortfarande mycket kunskap om artens ekologi och invasivitet i landet. Snigeln är inte listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter och den omfattas inte heller av någon annan förbudslagstiftning i nuläget.

Rapportera fynd av svarthuvad snigel

Om du hittar svarthuvad snigel i naturen eller i din trädgård är det till stor hjälp att du rapporterar det till Artportalen och myndigheterna via invasivaarter.nu. Det är viktigt att man med rapporten bifogar bilder av arten. Notera att denna art är sensommar- och höstlevande och hittas nästan aldrig före mitten av juli. Sniglar med svart huvud som hittas tidigare än juli är nästan alltid varianter av andra arter.

www.invasivaarter.nu

Det är bra om man kan skicka in något/några exemplar till Göteborgs Naturhistoriska Museum som försöker bilda sig en uppfattning om variationen mellan de platser där snigeln har påträffats.

Skicka in sniglar för artbestämning, Göteborgs naturhistoriska museum

Möjliga effekter

Artdatabanken har på uppdrag av Naturvårdsverket tagit fram en riskanalys för svarthuvad snigel. Där arten har förekommit har den gjort det i väldigt stora antal. Individer har ofta påträffats inom varje kvadratmeter på fyndområdet.

Det faktum att arten förekommer med så pass hög täthet och i närhet till privata trädgårdar tyder på att arten potentiellt kan bli ett problematiskt skadedjur. I Tyskland har svarthuvad snigel inte orsakat några större skador, men i Ryssland och Vitryssland är den ansedd som ett problem i bland annat privata trädgårdar.

Det finns även tecken på att arten tränger undan andra snigelarter. Dock behöver den svarthuvade snigelns effekt på andra snigelarter utredas ytterligare.

Riskanalys svarthuvad snigel - engelsk text( pdf 1 MB)

Hur kom den hit och hur sprider den sig?

Svarthuvad snigel har spridit sig till flera länder i Europa. Vanligast är den i Tyskland där den har funnits i ca 20 år, men den förekommer också i Lettland, Litauen och Belarus. Samtidigt som arten påträffades i större antal i Sverige upptäcktes den också i Estland och Finland. Den exakta spridningsvägen är ej fastställd, men den har troligen spridits via kommersiell och/eller privat handel av jord och växter.

Hindra spridning av svarthuvad snigel i svensk natur

Troligtvis fungerar metoder som används för att hantera spansk skogssnigel också för svarthuvad snigel. Det verkar som att det bästa sättet bekämpa svarthuvad snigel är att plocka upp och avliva dem när de är fullt utvecklade. Kommersiella snigelgift (järnfosfat) fungerar troligtvis men slår också mot andra snigelarter.

Bekämpning är troligtvis mest effektiv på senvåren innan de reproducerar sig. Sniglar gillar att lägga ägg i komposter. Släng inte kompostjord eller kompost i naturen. Använd en sluten kompost om möjligt.

Få utvärderade bekämpningsmetoder finns dokumenterade, men utvärdering kommer att göras vartefter bekämpning genomförs i Sverige.

Hur känns den igen?

svarthuvad-snigel.jpg

Snigeln känns igen på sitt svarta huvud och i övrigt gråaktiga kropp. I form och storlek är den ungefär som en åkersnigel och kan bli upp till 45 mm lång.

Den kan skiljas från andra liknande snigelarter genom att den alltid har andningshålet baktill i mantelns högersida. Liknande arter som trädgårdssnigel (Arion distinctus), parksnigel (Arion fasciatus) och gråsidig skogssnigel (Arion circumscriptus), har alltid andningshålet framtill i mantelns högersida.

Artbestämningsnyckel på Artfakta.se

Hur och var lever den?

svarthuvad-snigel.jpg
Foto: Jonas Roth

Iakttagelser i andra länder tyder på att de vuxna djuren dör sent på hösten och att det endast är äggen som övervintrar.

I de områden där den har sin naturliga förekomst, i Iran, Turkiet, Krimhalvön i Ukraina och Kaukasusregionen (Georgien och delar av Ryssland), verkar den förekomma i skogar i närheten av vatten, lågland och subalpin zon.

I områden utanför sitt naturliga område verkar det som att den förekommer naturligt på exempelvis ängar vid floddalar och i urbaniserade områden som trädgårdar och kyrkogårdar.

Vanliga frågor och svar

Mer information