Sommarmurgröna

Sommarmurgröna är inte etablerad i det vilda i Sverige. Arten är dock etablerad i andra europeiska länder, exempelvis Cypern, Frankrike, England, Irland, Italien, Spanien och Portugal. Sommarmurgröna är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och plantera. 

Om du hittar vad du misstänker är sommarmurgröna i naturen ska du rapportera in fyndet till Artportalen. När du rapporterar behöver du skicka med bilder av fyndet för att underlätta artbestämning.

Artdatabanken Artportalen (invasivaarter.nu)

Sommarmurgröna är en snabbväxande klätterväxt som breder ut sig som en tät, ogenomtränglig matta som hindrar solljus från annan vegetation. Exempelvis USA, i Kalifornien, Oregon och på Hawaii, samt i Australien har man stora problem med växten som invasiv främmande art. Sommarmurgröna kan även bidra till erosion av jord i brant terräng och i strandnära områden. 

Främst genom handel med trädgårdsväxter och transport av jord. 

Arten är inte etablerad i Sverige. Ta inte in sommarmurgröna till Sverige, plantera den inte och förhindra spridning av arten. 

Sommarmurgröna är en klätterväxt med vedartad stam, och en stam kan bli ungefär 8 meter. Sommarmurgröna har köttiga, ljusgröna blad som har den typiska murgrönabladformen, och de blir mellan 3–10 cm långa och 3–6 cm breda. Blommorna är små och gula, samlade i kluster. Frukten är cirka 2 mm stora och har med en hårpensel som gör att de kan spridas med vinden, likt maskrosor. 

Sommarmurgröna trivs i miljöer med mycket fukt. Växten kan lagra vatten både i stammen och i bladen. Arten förekommer därför i kustområden men kan även växa i inlandsmiljöer, exempelvis i strandnära områden och vattenbryn till sjöar och vattendrag, samt i skogsmiljöer, skogsbryn, urbana miljöer, ruderatmarker och i häckar. Sommarmurgröna trivs inte i mycket solexponerade miljöer.  

Sommarmurgröna kan reproducera sig sexuellt med frön som sprids med vinden, vatten eller med jordförflyttning. Livskraftiga frön som kan gro har bara rapporterats från artens ursprungsområde (Sydafrika), Australien och USA. Fröproduktion har observerats i Portugal, men om fröna var livskraftiga har inte bekräftats.

Arten kan även sprida sig asexuellt genom vegetativ spridning. Detta sker exempelvis med fragment från stammen, från rhizomer eller från bladskaft som slår rot. Växten kan även sprida sig med krypande stjälkar (stolons). Fragment så små som 1,3 cm kan slå rot vid kontakt med jord. Vegetativ spridning är det primära spridningssättet i Europa i dagsläget.