Nytt markdirektiv från EU

Granskad: ‎den ‎24‎ ‎oktober‎ ‎2025

Direktivet om markövervakning och markresiliens har den 23 oktober 2025 röstats igenom i Europaparlamentet och är sedan tidigare även antaget av Europeiska unionens råd. Direktivet innebär ett rättsligt bindande regelverk för övervakning och skydd av jord och mark inom EU.

Direktivet ska nu publiceras i EU:s officiella tidning och vinner laga kraft 20 dagar därefter. Medlemsländerna har sedan tre år på sig att införliva det i sin lagstiftning.  

Vad innebär direktivet?

Markdirektivets långsiktiga mål är att god markhälsa ska uppnås i hela EU till år 2050. Förslaget gäller all mark och markanvändning inom EU, och ambitionen är att fylla de luckor som identifierats i befintlig lagstiftning avseende markskydd.

Direktivet är ett ramverk för:

a) övervakning och bedömning av markhälsa

b) markresiliens, och

c) hantering av förorenade områden

I direktivet beskrivs nyttan av en god markhälsa och hur medlemsländerna ska övervaka och bedöma markhälsa. Det beskrivs vilka parametrar som behöver övervakas och vilka intervall de bör ligga inom för att markhälsan ska anses vara god. Även fysisk påverkan såsom omfattningen av hårdgörning och avlägsnande av mark ska övervakas.

Inom tre år och tre månader efter att direktivet trätt i kraft ska medlemsländerna utse markdistrikt och markenheter inom vilka övervakningen ska ske och vilka myndigheter som gör vad. Övervakning och bedömningar ska utföras vart sjätte år och resultaten rapporteras till EU.

Direktivets andra del beskriver hur medlemsländerna ska ge stöd och information till markägare och markförvaltare för hur de kan främja en god markhälsa och markresiliens. En resilient mark har en hög förmåga att motstå störningar och bevara sin funktion och tillhandahålla ekosystemtjänster. Det anges även principer för hur negativa effekter vid markexploatering kan minimeras.

I den tredje delen beskrivs hur medlemsländerna ska arbeta med att identifiera och hantera förorenade områden. Inom fyra år efter att direktivet har trätt i kraft ska medlemsländerna ha tagit fram ett register där potentiellt förorenade och förorenade områden registreras och även ha formulerat en riskbaserad och stegvis strategi för hur förorenade områden ska hanteras.

Den text som har förhandlats finns tillgänglig på EU:s webbplats:

Direktivet för markövervakning och markresiliens (consilium.eu) (pdf)

Den officiella texten kommer att publiceras i Europeiska Unionens officiella tidning.

Varför behövs europeisk lagstiftning om markskydd?

Mark med god markhälsa är en förutsättning för biologisk mångfald, för en säker livsmedelsproduktion och för en rad andra livsnödvändiga förutsättningar. En hälsosam mark spelar även en avgörande roll för att kunna uppnå klimatmålen, främst på grund av dess förmåga att binda kol i marken. Men 60 – 70 % av Europas mark är i dåligt skick, enligt en rapport från EU-kommissionen, och utvecklingen går åt fel håll.

De främsta hoten mot markhälsa är enligt rapporten erosion, minskade halter av organiskt kol, minskande biologisk mångfald, föroreningar, hårdgörande av ytor, kompaktering, ökad salthalt, ras/skred och översvämningar. 

Caring for soil is caring for life - Publications Office of the EU (europa.eu)

För att vända utvecklingen tog EU-kommissionen fram en ny markstrategi år 2021 där begreppet markhälsa är centralt. Målsättningen är att alla Europas jordekosystem ska vara hälsosamma och motståndskraftiga senast år 2050. För att driva på den omställning som kommer att krävas tog EU-kommissionen även fram förslaget på ett nytt markdirektiv som nu även gått igenom rådet och Europaparlamentet. Markstrategin och direktivet innebär att en ökad samverkan mellan stadsplanerings-, skogs- jordbruks-, våtmarks-, förorenings- och masshanteringsfrågor och andra områden kommer att bli allt viktigare. 

Markstrategi – Soil Strategy for 2030 (europa.eu)

Markstrategin initierades inom strategin för biologisk mångfald, med nära kopplingar till andra mål, exempelvis de som utgör grunden till naturrestaureringsförordningen för återställande av natur. Det finns även kopplingar till åtgärder under andra politikområden i EU, såsom nuvarande Gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) och den nya skogsstrategin som presenterades av EU-kommissionen 2021, för att nämna ett par exempel. 

The EU Nature Restoration Law (europa.eu)

Hur kommer Sverige att påverkas av markdirektivet?

Direktivet kommer innebära ett ökat fokus på markmiljön och en uppbyggnad av kompetens och kunskap för att nå målen till 2050. Vår övervakning av olika typer av mark kommer att behöva ses över och anpassas till de krav som ställs i direktivet. Den ökade administrationen och rapporteringen som följer på detta kommer framför allt att läggas på myndigheter. En positiv effekt som vi har glädje av redan nu är ett utökat samarbete mellan Naturvårdsverket och andra svenska myndigheter och institutioner som är verksamma inom markområdet. Framöver kommer även samverkan mellan EU:s medlemsländer i dessa frågor att öka.

Naturvårdsverket och andra myndigheter har tidigare bidragit till Regeringskansliets konsekvensanalys av EU-kommissionens ursprungliga förslag. 

Regeringens fakta-PM om markdirektivet (riksdagen.se)

Vad händer nu?

Det nya direktivet träder i kraft 20 dagar efter det att det har offentliggjorts i EU:s officiella tidning, varefter medlemsstaterna har tre år på sig att införliva direktivet.

Vilka har deltagit i arbetet?

Naturvårdsverket har stöttat Regeringskansliet i förhandlingsarbetet i Rådet och samordnat flera av de andra myndigheternas arbete fram till nu.

I det samverkansnätverk som deltagit har Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Boverket, Trafikverket, Länsstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund, Statens Geotekniska Institut, Sveriges Geologiska Undersökning, Statistiska Centralbyrån, Försvarsinspektören för Hälsa och Miljö, Sveriges Kommuner och Regioner och Sveriges Lantbruksuniversitet deltagit. I enlighet med artikel 24 i direktivet kommer EU kommissionen att tillhandahålla nödvändigt stöd för att medlemsstaterna ska kunna fullgöra vad som krävs enligt direktivet. I artikeln specificeras närmare vilken typ av stöd som ska tas fram samt tidsplanen för dessa.

Naturvårdsverket deltar även i expert- och arbetsgrupper där frågor som berör direktivet diskuteras löpande.