Limniska evertebrater

Flera av de sötvattenslevande ryggradslösa djuren i art- och habitatdirektivet har gynnsam bevarandestatus. I den kontinentala biogeografiska regionen har dock några av arterna, särskilt dykarskalbaggarna, visat sig saknas på tidigare kända lokaler. Statusen på dessa har därför ändrats från gynnsam till otillräcklig. Några arter har dock problem i samtliga regioner där de förekommer, till exempel flodkräftan som är hårt drabbad av kräftpesten. I rinnande vatten har både flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla dålig bevarandestatus, främst beroende på vattenreglering och bristande vattenkvalitet.

Bland arterna i sjöar utmärker sig flodkräftan negativt. Arten har historiskt sett haft en stor utbredning, men idag återstår endast fragment. Orsaken är kräftpesten, en algsvamp som sprids av den nordamerikanska signalkräftan. Sedan förra rapporteringen 2019 har till exempel många bestånd i Värmland försvunnit, ett område som fram till nyligen varit ett relativt starkt fäste för flodkräftan. Ett annat starkt fäste för flodkräftan som drabbats av kräftpest under 2020-talet är Skellefte älv. Signalkräftan är listad i EU:s förordning om invasiva arter som implementerades 2015. Detta innebär att Sverige är ålagt att arbeta för att minska fortsatt spridning av signalkräftan och ett nationellt hantreringsprogram har tagits fram. Förhoppningsvis kan detta bidra till att flodkräftans situation åtminstone lokalt förbättras, men svårigheterna att hindra illegala utsättningar gör att framtidsutsikterna fortsatt bedöms som dystra.

Tre av de listade arterna, grön flodtrollslända, flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla, är främst knutna till rinnande vatten. För dessa är vattenreglering en negativ faktor. Dels på grund av regleringen i sig, dels på grund av att de fiskarter som musslornas larver är beroende av hindras i sina vandringar. Även grumling orsakad av skogs- och jordbruk påverkar musslorna negativt. Under de senaste 10 åren har torrperioder medfört att flera mindre vattendrag som hyser dessa musslor torkat ut. Klimatförändringsrelaterade torrperioder är ett hot som kan visa sig vara allvarligt om de blir vanligare i framtiden.

Grön flodtrollslända är i Sverige endast känd från oreglerade älvar i norr, och för denna art är det viktigt att oreglerade vattendrag inte byggs ut. Blodigeln kan leva i sjöar, men våtmarker och småvatten är den absolut vanligaste miljön. Minskad betesdrift, liksom utdikning och igenläggning av småvatten, är negativa faktorer för blodigeln.

Under sommaren 2018 upptäcktes skalbaggsarten hårig strimbock (Macroplea pubipennis) för första gången i Sverige. Arten ingår art- och habitatdirektivet. Den har hittats på flera lokaler i utsötade delar av Bottenviken. Arten rapporterades år 2019 och hade då okänd bevarandestatus. Sedan dess har flera inventeringar utförts och den har hittats på åtskilliga lokaler. Dess status bedöms idag som gynnsam.

Arterna har stor variation vad gäller förekomst i Natura 2000-områden. Musslorna har närmare 30 procent av sina bestånd inom nätverket och blodigeln 20 procent. Arterna med gynnsam bevarandestatus har oftast endast några få procent av sin förekomst i skyddade områden och klarar sig således bra även i icke skyddade miljöer. Den art som gynnas mest av nätverket är sannolikt grön flodtrollslända, som huvudsakligen finns i de oreglerade älvarna i norr. Flodkräftan har både dålig bevarandestatus och liten andel av populationen inom Natura 2000-nätverket. För denna art är det dock andra faktorer än områdesskydd som avgör framtiden.

Förändringarna i rapporteringen 2025 beror snarare på bättre underlag än på reella förändringar i naturen. Undantaget är dykarskalbaggar i kontinental region där en kombination av bättre kunskap och sannolikt reell förändring gör att bedömningen ändrats från gynnsam till otillräcklig. För arter med dålig status pågår åtgärder som är positiva, men till exempel musslornas långa generationslängd gör att det tar tid innan förändringar får genomslag i bedömningen.

För bedömning av arternas bevarandestatus har en rad källor använts: biogeografisk uppföljning, amatörinsamlade data från Artportalen (främst för trollsländorna), data från basinventering och, miljömålsuppföljning och åtgärdsprogram för hotade arter. Särskilt för flodpärlmussla och flodkräfta finns bra dataunderlag. För flodpärlmusslan beror detta på att den både har ett åtgärdsprogram och är indikator för miljömålet Levande sjöar och vattendrag, och för flodkräftan på det mångåriga arbetet med att följa artens utveckling som utförs av SLU Akvatiska resurser.

För dykarskalbaggar och trollsländor har kunskapsunderlaget starkt förbättrats sedan 2019, främst beroende på biogeografisk uppföljning av dessa arter. Ett betydande antal slumpvis utvalda rutor i hela landet har provtagits. Överlag är underlagen betydligt bättre än vid rapporteringen 2019. En fortsatt satsning på biogeografisk uppföljning kommer att förbättra underlagen för nästa rapportering ytterligare.