Fjärilar

Samtliga fjärilsarter som är listade i art- och habitatdirektivet har dålig bevarandestatus. Det gäller för alla regioner där arterna förekommer. Dessutom är trenden negativ för de flesta av arterna. I synnerhet har det gått dåligt för mnemosynefjäril, som kan ha dött ut från kontinental region under bedömningsperioden. Den extrema torkan 2018 påverkade flera gräsmarksarter negativt. Särskilt svartfläckig blåvinge minskade dramatiskt inom hela sitt utbredningsområde, även på Gotland där artens population normalt är mer livskraftig. Torkan kan också ha varit avgörande för förlusten av den sista förekomsten av mnemosynefjäril i kontinental region.

Samtidigt visar inventeringar under den senaste tolvårsperioden inom biogeografisk uppföljning och åtgärdsprogram för hotade arter på viss återhämtning för några arter. Violett guldvinge har rapporterats från fler lokaler, främst i boreal region, och det beror främst på en ökad inventeringsinsats, men skulle till viss del kunna handla om en återetablering inom artens tidigare utbredning.

Till skillnad från flertalet arter förefaller asknätfjäril och väddnätfjäril på fastlandet (men inte på Gotland) ha gynnats av torkan 2018. Båda arterna kan ha en flerårig livscykel. Under mycket varma somrar genomgår en större del av populationen en ettårig livscykel vilket har en positiv effekt på populationsstorleken kommande år.

Flertalet av arterna påverkas negativt av att deras livsmiljö krympt drastiskt. Sju av dem är knutna till olika typer av gräsmarker främst i boreal och kontinental region. De förekommer i hävdade miljöer som minskat kraftigt och därmed fragmenterats till följd av att brukandet av odlingslandskapet blivit mer storskaligt och ensartat. För dessa arter är bristen på rätt typ av hävd samt det allmänna tillståndet för livsmiljöerna den främsta orsaken till tillbakagången. Extremväder, till exempel torka, är en påverkansfaktor som redan haft effekt på flera av gräsmarksarterna och kan få större betydelse i framtiden. Svartfläckig blåvinge hör hemma i torra gräsmarker. På dessa marker har hävden ofta upphört, och därefter har de vuxit igen, men även alltför hårt bete missgynnar arten. Apollofjäril förekommer i steniga och klippiga miljöer. Populationerna av båda dessa två arter har minskat mycket på fastlandet, medan alvarmarkerna på Gotland och Öland fortfarande hyser mer livskraftiga populationer. Mnemosynefjäril och populationen av dårgräsfjäril på fastlandet hör hemma i hagmarker, men har båda försvunnit från många av sina gamla lokaler då hävden upphört och trädskiktet slutit sig. Samtidigt klarar dessa arter, liksom de flesta dagfjärilar, bara måttligt bete. Brun gräsfjäril hör hemma på små ängsmarker i det småskaliga jordbrukslandskapet, miljöer som ofta har beskogats. Väddnätfjäril lever på fuktig ängsmark med ängsvädd, och måttlig hävd är en förutsättning även för denna art. På fastlandet förekommer den i stor utsträckning i kraftledningsgator och på ett fåtal våtmarker. Violett guldvinge förekommer på slåttrade gräsmarker med ormrot. Arten gynnas av traditionell slåtter, vilket numera är ovanligt, och dess livsmiljö har därmed minskat.

Tre av fjärilarna är bundna till skog. Asknätfjäril lever i fuktiga, halvöppna till öppna skogsmiljöer med måttlig störning som vidmakthåller öppenheten. Trakthyggesbruk med tätare skog och tidigare skyddsdikning har gjort att arten minskat kraftigt, även om den under vissa förutsättningar och med anpassad skötsel kan utnyttja hyggen i tidiga successionsstadier som livsmiljöer. Gotlandspopulationen av dårgräsfjäril lever i tallskog och har lokalt en relativt stabil population, men flera av förekomsterna hotas nu av avverkning. Tajgafjällfly är bunden till fjällnära barrskogar med lång kontinuitet och har visat sig mycket känslig för skogsbruk. Arten flyger vartannat år och har endast påträffats vid ett tillfälle sedan förra rapporteringen. De arter som är knutna till fjällmiljöer är högnordisk blåvinge som förekommer i sydbranter, dvärgpärlemorfjäril som lever på högalpina fjällhedar, och fjällsilversmygare vars livsmiljö är alpina gräsmarker. De riskerar alla att påverkas av de pågående klimatförändringarna som påtagligt kan förändra deras livsbetingelser.

Sex av arterna omfattas av åtgärdsprogram för hotade arter, och riktade åtgärder inom dessa program har till viss del kunnat motverka de nedåtgående trenderna. Några exempel på åtgärder som genomförts under bedömningsperioden är avverkning av granplanteringar på tidigare övergiven jordbruksmark för brun gräsfjäril, anpassad röjning och utplantering av värdväxter för svartfläckig blåvinge, anpassad hävd genom bete och röjning samt uppfödning och utsättning av mnemosynefjäril, och bekämpning av blomsterlupin på lokaler med violett guldvinge. Inom åtgärdsprogrammen samarbetar länsstyrelserna också med andra aktörer. För asknätfjäril har till exempel anpassad röjning av igenväxningsvegetation gjorts i samarbete med skogsbolag och för väddnätfjäril samarbetar länsstyrelsen med kraftbolag för skötsel av kraftledningsgator där arten finns.

Sju av arterna är listade i art- och habitatdirektivets bilaga 2, för dessa arter ska särskilda bevarandeområden avsättas för att ingå i nätverket Natura 2000. I dagsläget bidrar detta nätverk av skyddade områden i varierande grad till bevarandet av dessa arter. Andelen känd förekomst av arterna i bilaga 2 som innefattas av Natura 2000-områden är 60–75 procent för fjällfjärilarna: dvärgpärlemorfjäril, fjällsilversmygare och högnordisk blåvinge, men endast mellan 10 och 20 procent för violett guldvinge, tajgafjällfly, asknätfjäril och väddnätfjäril. Motsvarande andel för övriga arter, som endast ingår i bilaga 4 dvs. arter med strikt skydd, ligger i spannet 5–25 procent.

Förändringarna mellan de två senaste rapporteringsperioderna är små och beror huvudsakligen på bättre kunskap, men till viss del även på reella förändringar. Trenden för mnemosynefjäril bedöms nu som minskande istället för stabil även i boreal region eftersom artens utbredning minskat främst i Uppsala län. Dessutom är arten sannolikt utdöd från kontinental region. Från biogeografisk uppföljning finns det nu tillräckligt med data för att beräkna populationstrender för en del av arterna. Den övergripande trenden för asknätfjäril bedöms nu som stabil istället för minskande till följd av att populationstrenden inte längre är negativ. För högnordisk blåvinge bedöms den övergripande trenden som minskande istället för okänd baserat på att klimatförändringar med större säkerhet påverkar artens livsmiljö negativt. Trenden för violett guldvinge bedöms som okänd i boreal regionen eftersom den beräknade populationstrenden från biogeografisk uppföljning är osäker och det är oklart om det ökade antalet lokaler endast beror på en ökad inventeringsinsats eller om det skett en faktisk ökning. Vid förra rapporteringen bedömdes den övergripande trenden för arten som negativ.

Fynddata har hämtats från Artportalen och Observationsdatabasen. Den senare är en intern databas vid SLU Artdatabanken med framför allt äldre fynd. Dessa fynddata utgörs dels av spontant rapporterade fynd gjorda av allmänheten, dels av data från inventeringar inom biogeografisk uppföljning, åtgärdsprogram för hotade arter och forskningsprojekt. Vid bedömningen av fjärilarna har sammanställningar från åtgärdsprogram och biogeografisk uppföljning varit viktiga underlag. Inventeringsrapporter och vetenskapliga artiklar har gett ytterligare information. Omfattande inventeringar har gjorts av tre av arterna på Gotland i samband med ansökan om utökad täktverksamhet för kalkbrytning. Personlig kommunikation med naturvårdstjänstemän på de länsstyrelser som genomför åtgärder inom åtgärdsprogrammen angående bedömningar av hot och åtgärder, och diskussioner om samtliga bedömningar med en referensgrupp bestående av entomologer, forskare och naturvårdstjänstemän har varit ovärderlig. Underlaget för fjärilarna har gradvis förbättrats och är i kontinental och boreal region i regel bra, i synnerhet för de arter som omfattas av åtgärdsprogram och därmed har haft en längre tid av uppföljning. Underlaget för de alpina fjärilarna är mer fragmentariskt, då deras förekomster är mer svårtillgängliga och därmed svårare att följa upp. Inom biogeografisk uppföljning har en habitatanalys baserad på fynddata, habitat- och miljöparametrar tagits fram för fjällarterna med målet att kunna identifiera möjliga och lämpliga livsmiljöer. Analysen kommer förhoppningsvis kunna bidra till att nya lokaler upptäcks och på så vis förbättra kunskapen om arternas utbredning. En fortsatt satsning på övervakning av arterna i kombination med stimulering av allmänhetens rapportering (t.ex. genom Svensk dagfjärilsövervakning) kommer att ytterligare förbättra underlagen framöver. Framförallt kommer det att bli möjligt att beräkna populationstrender för fler arter i framtiden.