Däggdjur – terrestra

Mård, bäver, buskmus, hasselmus, järv, lo, varg och björn har gynnsam bevarandestatus i alla biogeografiska regioner där de förekommer.

Situationen för utter är under förbättring då uttern ökar och sprider sig. I alpin region har den antagligen nått miljöns bärkraft. Miljögiftspåverkan är fortfarande ett problem utanför den alpina regionen, och många uttrar dör i trafiken, men trots det är trenden för utter positiv och bevarandestatusen bedöms som gynnsam eller på god väg att bli. Den positiva utvecklingen beror delvis på minskad miljögiftsbelastning, men också på att effekterna av åtgärder som till exempel förbättrade vägpassager börjat slå igenom i stora delar av landet.

För skogsharen bedöms läget under perioden 2019–2024 vara gynnsamt i den alpina regionen men dåligt i kontinental och boreal region, kanske främst i den södra delen. Även för fjällräven är situationen fortfarande dålig, och på lång sikt bedöms klimatförändringarna påverka populationen och livsmiljön negativt.

För samtliga av de stora rovdjuren, järv, lo, varg och björn, bedöms bevarandestatus vara gynnsam då populationernas trender under de senaste 12 åren varit ökande eller stabila, liksom utbredningen och förekomsten, och populationernas storlek ligger över referensvärdena.

Arealen av Natura 2000-områden inom arternas utbredningsområden är känd, men hur mycket arterna nyttjar dessa områden är okänt, och trenderna antas vara likadana inom dem som utanför. Detta beror främst på att Natura 2000-områdena generellt sett är så små att de endast kan hysa populationer av de minsta arterna (till exempel hasselmus och buskmus). Resterande arter rör sig in och ut ur Natura 2000-områdena och det är därmed svårt att ange hur stor del av populationen som finns inom nätverket.

Klimatförändringar är de stora långsiktiga hoten mot fjällräv och skogshare, genom att de gynnar konkurrerande arter. De åtgärder som genomförs för att stärka fjällräven (till exempel extensiv rödrävsjakt och utfodring vid fjällrävslyor) har dock haft god effekt, och populationen växer. När det gäller skogshare påverkar utöver de milda vintrarna och konkurrensen med fälthare även det moderna skogsbruket.

När det gäller de stora rovdjuren påverkas populationerna av jakt. För både varg och björn förväntas en viss populationsminskning baserat på förvaltningsmålen. Även aktiv förvaltning genom jakt i Norge har påverkan på dessa arter. Den illegala jakten på varg är särskilt bekymmersam eftersom vargpopulationen har inavelsproblem.

Orsakerna till förändringarna av statusbedömningarna jämfört med rapporteringen 2019 varierar mellan arterna. Järven har fått förbättrad bevarandestatus eftersom populationen vid de senaste inventeringarna legat över referensvärdet, samtidigt som populationstrenden varit positiv och utbredningsområdet ökat, speciellt i områden nedanför fjällkedjan. Hasselmusen har fått förbättrad status i kontinental region då vi inte ser några minskande trender. Uttern har fått förbättrad status i alla regioner på grund av populationsökning. Slutligen har illern fått försämrad status, baserat på en kombination av att avskjutningssiffrorna tyder på att populationen minskat och att det finns/har funnits nedgående trender för illern i stora delar av Europa.

Mården har bedömts utifrån en kombination av expertutlåtanden och vetenskapliga studier. Ansatser har gjorts för att bedöma förekomst och trender hos iller. Det finns dock fortfarande stora osäkerheter. För buskmus och hasselmus har tidigare inventeringsinsatser gett ökat kunskap om utbredning och populationsstorlek, men fler inventeringsinsatser behövs för att ge säkra bedömningar, framför allt av arternas trender.

Bedömningarna av bäver och utter bygger i stor utsträckning på expertutlåtanden, avskjutningsdata för bäver och observationsdata för utter. För uttern är ett projekt på gång för att bättre kunna bedöma populationsstorleken. För skogshare baseras uppgifterna på regionala inventeringsdata, avskjutningsstatistik och expertutlåtanden.

Underlagssiffrorna för fjällräv är tillförlitliga och bygger på data från forskningsprojekt samt det nationella åtgärdsprogrammet för arten och länsstyrelsernas gemensamma delprogram inom miljöövervakningen. Bedömningen av de stora rovdjuren baserar sig på årliga omfattande inventeringar samt populationsmodellering och genetiska studier.

Bedömningen av de stora rovdjuren baserar sig på årliga omfattande inventeringar samt populationsmodellering och genetiska studier. Referensvärdet för varg har rapporterats enligt regeringsbeslut:

Rapportera angivet referensvärde för varg