Ridning

Du får rida i naturen enligt allemansrätten. Men hästens tyngd ökar risken för skada på skog, mark eller väg. Som ryttare behöver du därför visa extra stor hänsyn när du rider på annans mark.

Trycket på allemansrätten är stort när det gäller ridning. Ridsporten ökar snabbt. Fler och fler företag ordnar ridturer i naturen. Då finns risk att konflikter och markskador uppstår. Den som ansvarar för återkommande ridturer bör ha en kontinuerlig dialog med berörda markägare.

Om du planerar att rida regelbundet i ett visst område är det bra att fråga markägaren om lov. Extra viktigt är det när du arrangerar organiserad eller regelbunden ridning på annans mark.

Vad gäller för den som driver en ridskola eller hyr ut boxplatser?

Det finns en vägledande dom från Högsta domstolen från 1996 som behandlar turism på annans mark som ger vägledning om hur allemansrätten bör tolkas. Domen ger vägledning när det gäller organiserad, kommersiell användning av annans mark. Domen slår fast att allemansrätten kan användas kommersiellt, men om verksamheten ger skador på naturen eller besvär för markägaren får arrangören inte längre utöva verksamheten på det sättet.

Det här kan till exempel gälla om du är ansvarig för en ridskola eller hyr ut boxplatser. Den typen av verksamhet innebär vanligen flera ridturer varje vecka. Ofta från ett stall eller en ridskola och följer samma vägar och stigar i omgivningarna. Det finns då en ökad risk för skador eller störningar. Det är viktigt att den som ansvarar för ridskolan eller hyr ut boxplatserna har en dialog och eventuellt skriver avtal med berörda markägare. Om avtal finns om hur verksamheten ska skötas går det att undvika skador och störningar. Avtalet kan även ta upp hur uppkomna skador ska regleras. Det är inte orimligt att en markägare kräver ersättning för exempelvis skador eller slitage på enskild väg.

Oavsett om verksamheten utövas på egen eller annans mark, så måste en anmälan om samråd göras till Länsstyrelsen. Detta gäller om verksamheten riskerar att ge upphov till mer än obetydliga skador i naturen. Detta framgår av bestämmelsen i 12 kapitlet. 6 § i Miljöbalken.

Samråd vid ändring av naturmiljön

Vad gäller för dig som rider själv eller i egen regi?

Rider du ofta längs samma vägar eller stigar så gäller samma regler för dig som för den som driver en ridskola eller hyr ut boxplatser.

Välj rätt väg och tålig mark

Allemansrätten gäller för ryttare, men ridning ställer större krav på hänsyn från ryttarens sida jämfört med att till exempel ta sig fram till fots. Detta beror på att ridning kan skada marken. Du får därför inte rida på områden där det är risk att skada marken.

Det finns en hel del du som ryttare kan göra för att minska risken för markskador och konflikter. I första hand ska du undvika planteringar och åkermark där det är förbjudet att rida (gräsmattor, plantskolor, planterad park och liknande). 

Rid inte heller på stubbåkrar och ängar om du inte har frågat markägaren först. Det som ser ut som en stubbåker kan vara insådd vall och den insådda grödan är ofta svår att se.

Dessutom bör du tänka på att:
  • inte rida i planterad skog
  • undvika att rida på mjuka stigar och på stigar som vanligtvis används för vandring och motionslöpning. Rid inte heller i markerade eller uppåkta skidspår
  • undvika att rida över ömtålig mark som exempelvis ängar och hagar, lavmarker och kärrmarker
  • vara extra uppmärksam under vår och höst när det är blött och mjukt i markerna
  • hästens hovar kan skada granarnas rötter. Då kan det bli rotröta i trädet så att virket förstörs
  • inte rida över tomter. De som bor i naturnära hus ska kunna känna sig ostörda inom den så kallade hemfridszonen. Hur stort område som ska räknas som tomt beror på situationen. Det är risken att störa som bestämmer hur nära huset du kan rida.
Ridning på enskild väg

Normalt är det tillåtet att rida på enskilda vägar så länge vägarna inte skadas. Risken för skador minskar om du rider i mitten på vägen. Rider du ofta längs samma vägsträcka bör du ha en dialog och eventuellt skriva ett avtal med den som äger vägen.

Hästspillning är inte skadligt för naturen men i större mängder kan det bli ett problem för andra som går eller färdas längs vägen. På vintern fryser spillningen till hårda klumpar som kan bli ett problem för annan trafik. Ta därför för vana att alltid ta bort spillningen från vägen. Markägaren kan kräva skadestånd om vägen skadas av ridning eller travträning.

Om ridningen orsakar stor skada kan markägaren få tillstånd av kommunen att sätta upp en skylt som förbjuder ridning. I tätbebyggt område kan kommunen reglera ridning.

Enskild väg

Lokala förbud på motionsspår och vandringsleder

Motionsspår och vandringsleder är till för vandring och motion till fots. Det finns dock inget allmänt förbud mot att rida på motionsspår och vandringsleder.

Många av Sveriges kommuner har förbjudit ridning i markerade motionsspår och preparerade skidspår. Vägmärket Ridning förbjuden brukar då användas. Du är själv skyldig att ta reda på vad som gäller. Informationen hittar du i de lokala ordningsföreskrifter som finns hos kommunen och polisen.

Särskilda regler i nationalparker och naturreservat

I nationalparker och naturreservat gäller särskilda regler. Ibland begränsar dessa allemansrätten. Oftast kan du rida på markerade stigar eller leder, men inte utanför dessa. Det kan också vara ridförbud i hela området.

Vad som gäller framgår av informationsfoldrar och av de anslagstavlor som finns uppsatta vid det skyddade området. Du kan också få information från kommunen eller länsstyrelsen.

Sveriges nationalparker och deras föreskrifter
Länsstyrelsens webbplats