De senaste hundra åren har jordens klimat slagit in på en ny bana. Under lång tid dessförinnan förändrades temperaturen ganska långsamt och måttligt, men i början av 1900-talet inleddes en kraftig uppvärmning med förändringar i klimatet som följd.
Klimatet förändras dock inte på samma sätt överallt på jorden. På en del håll har temperaturen stigit betydligt mer än den genomsnittliga ökning på 0,9 grader som uppmätts sedan 1900-talets början. På andra håll har temperaturökningen varit mindre.
Synliga spår
Den temperaturökning som hittills ägt rum leder till en rad förändringar runt om på jorden:
Arktis
Avsmältningen av Arktis havsis går snabbt. Isens utbredning har minskat med 3,5 till 4,1 procent per årtionde jämfört med den genomsnittliga utbredningen 1979-2012. Mest tappar isen volym på sommaren, utbredningen beräknas sommartid ha minskat med 9,4 till 13,6 procent per årtionde.
Rapporten "Luft & Miljö Arktis 2015" beskriver människans påverkan på luften och klimatet i Arktis, men även som en följd av detta för hela jordens klimat. Rapporten finns i både svensk och engelsk version.
Grönland
Inlandsisen på Grönland har förlorat massa i en ökande takt de senaste 20 åren. Ökad avsmältning på ytan är en av faktorerna bakom det.
Bergsglaciärer
Glaciärer är på tillbakagång i de flesta av jordens bergstrakter. I en del fall är tillbakagången dramatisk som i Alperna och på Kilimanjaro. I Alperna är glaciärerna mindre nu än de tycks ha varit på flera tusen år.
Snötäcket
Snötäcket på norra halvklotet har minskat. Minskningen syns främst genom att snön smälter tidigare på vår och försommar.
Extremväder
Antalet kalla dagar och nätter har minskat och antalet varma dagar och nätter har ökat i världen som genomsnitt. Frekvensen av värmeböljor har ökat i några delar av Europa, Asien och Australien och det har blivit vanligare med kraftig nederbörd på land i flera regioner. Frekvensen av väderförhållanden med häftig nederbörd har ökat i Nordamerika och i Europa.
Nederbörd
Mängden nederbörd på norra halvklotet har ökat över land på de mellersta breddgraderna (30-60 grader).
Permafrost
Temperaturen i permafrosten har stigit i de flesta regioner sedan 1980-talets början, vilket orsakat en betydande reduktion i permafrostens tjocklek. I bland annat nordvästra Ryssland har även en minskad utbredning noterats.
Världshavens temperatur
Världshaven lagrar mycket av värmeenergin som tillförts klimatsystemet. Ökad temperatur har uppmätts i haven – framförallt i de övre vattenlagren ner till 700 meters djup.
Havsytans nivå
Mellan 1901 och 2010 steg havet med i genomsnitt 19 centimeter. Den genomsnittliga ökningen var 1,7 mm per år, takten ökade under slutet av perioden (1993-2010) till 3,2 mm per år. Den högre takten har hållit i sig även efter 2010. Ökningen orsakas framförallt av avsmältning från landbaserad is och av att vatten utvidgas när det blir varmare.
Antarktis
Antarktis inlandsis har förlorat massa de senaste tjugo åren. Här är det i princip inte fråga om avsmältning – temperaturen når mycket sällan över noll – men däremot har flera av glaciärtungorna i inlandsisens utkanter börjat röra sig snabbare än de gjorde tidigare.
Den genomsnittliga årliga utredningen av havsisen i Antarktis har ökat med 1,2 till 1,8 procent från 1979-2012. Stora regionala skillnader noteras i området, isen ökar i utbredning i vissa områden och minskar i andra. Förändringar i vindförhållandena bedöms ligga bakom utvecklingen.
Havsförsurning
Världshaven beräknas ha tagit upp cirka 30 procent av de utsläpp av koldioxid som vi tillfört atmosfären sedan 1870. Ett ökat innehåll av koldioxid sänker vattnets pH-värde och havsvattnet försuras. Världshaven är i dag 26 procent surare jämfört med förindustriell tid - detta är ytterligare en effekt av koldioxidutsläppen (alltså inte orsakad av uppvärmningen).