Tillsynsvägledning

Skrovsanering av båtbottenfärg

Båt uppställd på land

Vägledning om aktuella bestämmelser vid tillsyn av sanering av båtbottenfärg som innehåller biocider som TBT och andra farliga ämnen från skrovet på fritidsbåtar. Här ges exempel på hur dessa bestämmelser kan efterlevas så att människors hälsa och miljön skyddas.

Båtbottenfärger mot skrovpåväxt innehåller ofta giftiga biocider, därför är det av största vikt för att skydda miljön och människors hälsa att färg tas bort på ett sådant sätt att damm och färgflagor inte sprids i den omgivande miljön. Detta gäller såväl nya färger som färg i gamla färglager som ofta innehåller TBT (tributyltenn). TBT är mycket skadligt och förbjudet sedan länge, men fortsätter att spridas till miljön så länge färgen sitter kvar på båten. 

Sidan vänder sig till

Främst till tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn av båtklubbar. Tillsynsvägledningen är avgränsad till den del av verksamheten som avser sanering (borttagning) av båtbottenfärg som innehåller farliga ämnen. Vägledningen avser alltså inte tillsyn gentemot enskilda båtägare på en båtklubb. 

Bra att veta

Det finns nästan 900 000 fritidsbåtar i Sverige och på cirka 20 % av dessa används båtbottenfärg. För att uppnå god status i Sveriges vatten är det viktigt att tillförseln av farliga ämnen från fritidsbåtsverksamhet minskar.

Båtklubbar och De allmänna hänsynsreglerna

Kraven i miljöbalken gäller alla som bedriver miljöfarlig verksamhet – exempelvis en fritidsbåtklubb eller en enskild båtägare.  Enligt 2 kap 3 § miljöbalken är det den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd, i detta fall färgsanering, som ska känna till och vidta de försiktighetsmått som behövs för att på bästa sätt skydda människans hälsa och miljön. 

Försiktighetsmått ska vidtas i den utsträckning det inte kan anses orimligt enligt 2 kap 7 § miljöbalken. Tillsynsmyndigheten kan ställa krav på försiktighetsmått som bedöms som tillräckliga, men också rimliga, för att uppfylla kraven i miljöbalken, exempelvis att båtklubben ska tillhandahålla viss utrustning som är nödvändig för en säker borttagning av färg. 

Enligt 2 kap 2 § miljöbalken är det också verksamhetsutövaren som ska ha kunskap om vad bestämmelserna innebär för den egna verksamheten eller åtgärden. 

Båtklubbar och egenkontroll

Enligt 26 kap 19 § miljöbalken ska alla som bedriver en verksamhet som kan medföra olägenheter för människors hälsa eller miljö genomföra egenkontroll. Det innebär att verksamhetsutövaren regelbundet ska kontrollera verksamheten och dess påverkan, samt organisera den på ett sådant sätt att skador på hälsa och miljö förebyggs. 

Miljöbalk (1998:808) (regeringen.se)

Om vägledningen

Denna vägledning innehåller generella råd som kan behöva anpassas till de lokala förutsättningarna för vad som kan anses lämpligt och rimligt i det enskilda fallet (miljöbalken 2 kap. 7 §).

Tillsynsvägledningen är fristående från den rekommendation om sanering av bottenfärg som togs fram inom myndighetssamverkan Skrovmålet och publicerades av Transportstyrelsen i september 2021. Rekommendationen riktar sig till båtägare, båtklubbar och andra verksamhetsutövare som tar bort båtbottenfärg och kan i valda delar användas som stöd i tillsynsarbetet. 

Rekommendationer till båtägare, båtklubbar och andra verksamhetsutövare (transportstyrelsen.se)

Principer för försiktighetsmått vid färgsanering

För att skydda människors hälsa och miljön vid sanering av båtbottenfärg och därigenom också efterleva de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapitlet miljöbalken anser Naturvårdsverket att verksamhetsutövaren, exempelvis en båtklubb och dess medlemmar, bör utforma och tillämpa riskminskande åtgärder för att minimera spridningen av farliga ämnen till omgivande miljö och människor. 

Riskminskande åtgärder för spridning till miljön bör tillämpas med utgångspunkten att allt damm och färgflagor kan innehålla farliga ämnen och ska samlas upp. Detta görs bäst genom att använda lämplig utrustning för att skydda marken och minimera påverkan från väder och vind samt möjliggöra en effektiv uppsamling av färgrester. Vidare bör även den som utför arbetet använda personlig skyddsutrustning för att inte utsättas för hälsofarliga partiklar. Nedan följer en beskrivning av hur man kan agera för att följa dessa principer för att efterleva lagstiftningen:

Avfall i form av damm, partiklar och färgflagor som uppstår vid underhåll av båtskrov kan som utgångspunkt antas innehålla farliga ämnen. Även förbrukningsmaterial som kontaminerats i samband med att färg avlägsnas från skrovet kan på motsvarande sätt antas innehålla farliga ämnen. Om inte motsatsen kan bevisas genom provtagning och analys bör därför sådant avfall i enlighet med försiktighetsprincipen i 2 kap 3 § miljöbalken anses vara farligt avfall.

Privatpersoner kan lämna sitt farliga avfall till en mottagningsanläggning med tillstånd för mottagande av farligt avfall (exempelvis kommunens återvinningscentral (ÅVC)). Ett avfall som föreningens medlemmar har gett upphov till genom skrovsanering/båtunderhåll och som förvaras på båtklubbens avfallsstation utgör i regel ett kommunalt avfall och ska hämtas av kommunen eller den som kommunen anlitar. 

En privatperson behöver inte klassificera sitt avfall med avfallskoder. I de fall en båtklubb tillhandahåller en iordningställd uppsamlingsyta där privatpersoner kan lämna sitt avfall som sedan insamlas av kommunen är avfallet som utgångspunkt inte att anse som avfall från båtklubben. Avfall som uppkommer inom ramen för båtklubbens verksamhet och anläggningar och som båtklubben ansvarar för ska dock klassificeras utifrån 2 kap avfallsförordning 2020:614. 

Vägledning om klassificering och kodning av avfall: 

Klassificering och kodning

Antecknings- och rapporteringsskyldighet

Den som i sin yrkesmässiga verksamhet ger upphov till eller på annat sätt hanterar farligt avfall omfattas i regel av antecknings- och rapporteringsskyldighet enligt 6 kap i avfallsförordningen (2020:614). En båtklubb kan i detta sammanhang anses yrkesmässig och ska därför anteckna och rapportera det farliga avfall som båtklubben transporterar bort, eller får hämtat från verksamheten. Båtklubben kan till exempel anses antecknings- och rapporteringsskyldig för farligt avfall som härrör från båtklubbens egna anläggningar, till exempel en oljeavskiljare eller anordning för att samla upp avfall från en båttvätt.

Båtklubben utgör däremot inte avfallsproducent för det farliga avfall som klubbens medlemmar ger upphov till vid skötseln av sina båtar, till exempel vid skrovsanering. Båtklubben ska därför inte anteckna och rapportera sådant avfall såvida båtklubben inte själv transporterar bort eller på annat sätt hanterar medlemmarnas farliga avfall. Båtklubben bör dessutom kunna få tillhandahålla en gemensam uppsamlingsyta för dess medlemmar utan att behöva anses antecknings- eller rapporteringsskyldig för det farliga avfall som tillfälligt lagras där. Båtklubben bör även kunna få genomföra vissa administrativa åtgärder, som att till exempel att ombesörja att avfallet samlas in av kommunen eller en privat en aktör, utan att omfattas av antecknings- eller rapporteringsskyldighet. En förutsättning är att båtklubben inte ytterligare hanterar det farliga avfallet, till exempel genom att själv transportera bort avfallet från den plats där det uppstått. 

Båtklubbens medlemmar omfattas inte av antecknings- och rapporteringsskyldighet för det avfall som de ger upphov till vid sanering eller annan skötsel av sin båt.

Vägledning om antecknings- och rapporteringsskyldighet: 

Rapportera till avfallsregistret

Marken under båten där damm och färgflagor landar behöver skyddas. Genom att använda marktäckning skyddas marken från färgrester som innehåller farliga ämnen. Marktäckningen underlättar även uppsamling av bortskrapade färgflagor och damm som ska hanteras som farligt avfall vilket förhindrar att det hamnar i marken där de kan tas upp av olika organismer eller spridas vidare till grundvatten, ytvatten och sediment.

Färgsaneringsverktyg som minskar spridningen av färgdamm och flagor och som underlättar effektiv uppsamling av avfallet bör användas under saneringen.

Vind och regn har stor påverkan på spridningen till miljön av färgflagor och damm och därmed de miljöfarliga ämnena som färgen innehåller. Vind- och regnskydd minskar risken för spridning av färgflagor och damm till mark, grundvatten, ytvatten och sediment och underlättar uppsamling av färgflagor och damm.

De färgflagor och damm som genereras vid sanering av båtskrov innehåller även hälsofarliga ämnen. Den som utför arbetet bör använda personlig skyddsutrustning för att inte utsättas för hälsofarliga partiklar.

Naturvårdsverket har inte tillsynsvägledningsansvar för personlig skyddsutrustning och därmed inte heller erforderlig kompetens när det gäller denna hälsoskyddsaspekt, vilket därför inte omfattas av denna tillsynsvägledning.

I Transportstyrelsens rekommendationer som nämns ovan finns ytterligare information om personlig skyddsutrustning. 

Bakgrund

TBT har varit förbjudet att använda i bottenfärg för fritidsbåtar sedan 1989. I många vattenförekomster är halten TBT i ytsediment fortfarande hög vilket tyder på att det finns en pågående tillförsel av TBT och därför behöver potentiella källor ses över och kontrolleras. Äldre båtar kan vara målade med färg som innehåller TBT och som fortsätter att spridas från gamla färglager när båten färgsaneras eller ligger i vatten. Färgen och färgflagor kan förorena både mark, grundvatten, ytvatten och sediment. Genom riskminskande åtgärder kan spridningen förhindras och påverkan minimeras.

Även andra farliga ämnen, exempelvis koppar, zink och bly kan spridas från en behandlad båtbotten. Koppar och dess föreningar används som verksamma ämnen (biocider) i båtbottenfärger för att motverka påväxt och är giftigt både för växter och djur. Så även om TBT-färg inte förekommer på skrovet är det viktigt att sanera båtskrovet på ett sätt som gör att inte heller dessa ämnen inte sprids vidare till luft, mark, grundvatten eller havs- och vattenområden. 

Naturvårdsverket vill genom tillsynsvägledningen harmonisera och underlätta genomförandet av denna tillsyn eftersom det är en verksamhet med betydande miljöpåverkan som ofta pågår i känsliga kustområden och insjöar i hela Sverige.

Relaterade sidor