Så här kan staten uppmuntra markägare till att binda ännu mer koldioxid

2022-03-15 NYHET Naturvårdsverket har gett SLU i uppdrag att analysera förslag på styrmedel för att uppmuntra till olika åtgärder för att öka skogens roll som kolsänka. Nu finns resultatet.

SLU har gått igenom möjliga åtgärder som kan leda till att skogar i Sverige binder mer koldioxid och hur staten kan styra för att uppmuntra till dessa åtgärder. Naturvårdsverket kommer att ta med förslagen in i de fortsatta analyser som görs på Naturvårdsverket.

Uppmuntran genom ekonomiskt stöd behövs

De åtgärder som skulle behövas innebär oftast att markägare brukar sin skog på ett alternativt sätt. För att öka stimulansen till dessa åtgärder har direkta stöd, ”omvänd auktion” och utsläppshandel analyserats. Omvänd auktion innebär att skogsägare får konkurrera om den stödbudget som finns och på det sättet kan styrningen bli mer kostnadseffektiv än ett rent ekonomiskt stöd. Fördelen med utsläppshandel, utöver kostnadseffektivitet, är att det kan ge företag, organisationer och privatpersoner möjlighet att kompensera sina utsläpp med hjälp av ökad kolsänka, eller att frivilligt bidra till att minska nettoutsläpp av växthusgaser.

Fem åtgärder för ökad kolinlagring har analyserats

Rapporten har valt att fokusera på följande åtgärder: kvävegödsling av skogsmark, beskogning av nedlagd jordbruksmark, energiskogsodling, förlängning av omloppstid och permanent skydd av skog. Åtgärder för ökad kolsänka kan ha både positiva och negativa effekter på andra delar av samhället såsom skogsproduktion, biologisk mångfald och livsmedelssäkerhet. Det finns stora skillnader mellan de fem analyserade åtgärderna med avseende på kostnadseffektivitet, potentiell effekt på kolsänkorna och hur effekten varierar över tid.

Beskogning av nedlagd jordbruksmark är mest kostnadseffektiv – kostnaden för ökade kolsänkor med denna åtgärd är under 100 kronor per ton koldioxidekvivalenter. Men det tar lång tid innan beskogning når full effekt som kolsänka. Åtgärderna kvävegödsling av skogsmark, energiskogsodling och permanent skydd av skog är inte lika kostnadseffektiva. Kostnaden per ton koldioxidekvivalenter är cirka 200 kronor.

En fördel med dessa tre åtgärder är att de leder till en ökning av kolsänkan i en snabbare takt än vad som uppnås med beskogning. Kostnaden för att låta träden stå kvar 5–20 år uppskattas till 320–450 kronor per ton koldioxidekvivalenter. I rapporten kallas det ”förlängd omloppstid” och innebär att låta träden stå kvar längre än vad som är ekonomiskt optimalt innan avverkning. Liksom permanent skydd av skog kan en förlängning av omloppstiden medföra en omedelbar ökning av kolsänkan i skogen. Kolsänkeökningen till följd av förlängd omloppstid är dock kortvarig. För åtgärden permanent skydd tillkommer förutom klimatnytta även samhällsnytta i form av bevarande av biologisk mångfald och rekreationsvärden.

Hur mycket kan de bidra till?

Den sammanlagda effekten av de olika analyserade åtgärderna beror naturligtvis på i vilken utsträckning respektive åtgärder genomförs. Vilket också handlar om hur stora marker som passar för olika åtgärder. Rapportförfattarna bedömer att om de används fullt ut kan det bidra till en ökning av kolsänkan i skogen med 3,5–5,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år fram till år 2045.

Mer om kolsänkor i skogen

Kolsänkor innebär att det sker en nettokolinlagring i skogen, det vill säga att kolförråden ökar i träd, växter, mark och träprodukter. Kolsänkan kan öka genom åtgärder som ökar tillväxten alternativt minskar förlusten av kol genom minskad avverkning eller minskad naturlig nedbrytning.

Kolsänkor är inget alternativ till minskade fossila utsläpp

Viktigt att komma ihåg är att kolsänkor och andra negativa utsläpp aldrig kan ersätta utsläppsminskningar i övriga sektorer som nyttjar fossila bränslen. Däremot behövs de som ytterligare tillägg för att nå klimatmålen.

Rapporten Styrmedel för att öka kolsänkor i skogssektorn

Kontaktpersoner

Miriam Münnich Vass, handläggare på klimatstyrmedelsenheten
miriam.munnich-vass@naturvårdsverket.se

Björn Boström, handläggare på klimatmålsenheten
bjorn.bostrom@naturvardsverket.se