Förbränning av fossilbaserad plast behöver minska för att Sverige ska nå sina klimatmål

Plasttillverkning ger upphov till utsläpp av växthusgaser, men en stor del av kolet finns i själva produkten och släpps ut vid förbränning. Den största delen av plasten vi använder går just till förbränning. För att Sverige ska nå klimatmålen måste utsläppen minska.

Totalt uppkommer årligen omkring 1,7 miljoner ton plastavfall i Sverige varav majoriteten, nästan 80 procent, går till energiåtervinning eller används som bränsle i industrin. Plastavfallet som skickas till förbränning omhändertas i el- och fjärrvärmesektorn men uppstår hos andra aktörer. Endast åtta procent av det svenska plastavfallet, främst förpackningar, går till materialåtervinning.

Vid förbränning av avfall med energiåtervinning tillvaratas energin i avfallet genom omvandling till framförallt el och fjärrvärme. Globalt sett är det vanligt att deponera eller förbränna plastavfall utan att energin tas tillvara, vilket är mindre resurseffektivt. Den största delen av plasten vi använder i Sverige går till förbränning. De nationella utsläppen från förbränning av den fossila delen av avfallet i el och fjärrvärmesektorn var 2,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2018, vilket var hälften av sektorns utsläpp. Växthusgasutsläppen från avfallsförbränning kommer i huvudsak från plast, som nästan uteslutande produceras av fossil olja och naturgas. Kolet finns därmed kvar i produkten och ger koldioxidutsläpp vid förbränningen. Under plastens livscykel uppstår även växthusgasutsläpp vid produktionen, men mer än hälften av utsläppen ur livscykelperspektiv kommer från förbränning av plast. För att nå målet om netto-noll växthusgasutsläpp senast 2045, behöver utsläppen från plastförbränning minska. Detta kan göras genom att byta ut fossil plast mot biobaserad eller återvunnen plast samt att minska mängden plast till förbränning.

Läs mer om utsläppen från el- och fjärrvärme

Läckage av plast