Fyrhjulingar och motorcyklar

Terrängkörning med fyrhjuling eller annat fordon leder ofta till skador på mark och växter. Motordrivna fordon i naturen kan även störa djur och människor. Därför är terrängkörning i regel förbjudet.

Skador skapas fort men läker långsamt

Att köra i terräng leder ofta till skador på mark och växter. Djupa körspår i våtmarker kan bli till diken som leder undan vattnet. Marken blir torrare och växter och djur som tidigare trivts där blir färre. På kalfjället och lavklädda marker syns skador länge eftersom det tar lång tid för växterna att komma tillbaka. I vattendrag kan sönderkörda bottnar och grumling i vattnet skada vattenlevande växter och djur. 

Terrängkörning stör både människor och djur

Bullret från fyrhjulingen stör djuren. Det är extra känsligt när djuren har nyfödda ungar. Den människa som söker lugn och ro i naturen kan också känna sig störd när tystnaden bryts. 

Terrängkörning på barmark är förbjudet

Det har skett en ökning av markskador, bland annat kring stugor och fiskevatten som inte ligger vid väg. Denna körning är förbjuden såvida man inte har sökt och beviljats dispens. Att inte enkelt kunna ta sig till sin stuga eller sitt fiskevatten kan kännas besvärligt men förbudet finns där för att vi inte ska skada naturen.  

Förbudet mot terrängkörning på barmark gäller även den som äger marken eftersom lagstiftningen har kommit till för att skydda naturen. Reglerna för terrängkörning finns i terrängkörningslagen och i terrängkörningsförordningen.

Terrängkörningslagen 

Terrängkörningsförordningen 

Förbudet mot terrängkörning på barmark gäller även den som äger marken eftersom lagstiftningen är till för att skydda naturen.

Vad räknas som motordrivet fordon?

Det är förbjudet att köra med motordrivet fordon i terräng på barmark. Motordrivna fordon är alla slags fordon som drivs med motor till exempel bilar, motorcyklar, fyrhjulingar, mopeder, snöskotrar, traktorer och andra motorredskap. Det gäller även om dessa fordon drivs med el. 

Vad menas med terräng?

All naturmark utanför vägar, till exempel skogsmark, kalfjäll, våtmarker, stränder, hedar, parker, åkrar och ängar räknas som terräng. Det gäller även stigar, vandringsleder, motionsspår och leder eller som skapats i terrängen vid till exempel skogsbruk. Det behövs inga förbudsskyltar för att förbudet mot terrängkörning ska gälla. 

Undantag från förbudet

Syftet med körningen är helt avgörande för om den är tillåten eller inte. Undantagen från förbudet att köra på barmark gäller främst de som behöver köra motordrivet fordon för att utföra sitt arbete. Förutom terrängkörning i direkt samband med jordbruk, skogsbruk och renskötsel finns ytterligare undantag från terrängkörningslagens generella förbud. Det gäller bland annat för körning: 

  • I samband med byggande och underhåll av vägar, kraftledningar och andra anläggningar som är viktiga för samhället. 
  • I räddningstjänst och vid akut sjuktransport.  
  • Vid hämtning av fälld björn, älg, hjort eller vildsvin i samband med jakt. 
  • Vid arbeten i parker och friluftsområden. 
  • Vid parkering precis bredvid en väg. 
  • Inom anläggningar som har anmälts till kommunen som permanent tävlings-, tränings- eller testbana för motorfordon.

Även om din körning räknas som tillåten kan du behöva tillstånd från markägaren. I vissa fall kan länsstyrelsen besluta om undantag (dispens) från terrängkörningsförbudet, till exempel om du har en funktionsnedsättning. Undantag kan också medges för parkering eller körning i terräng i samband med tävlingar eller andra arrangemang. 

Tillsyn och straff

Polisen har hand om tillsynen över terrängkörning. Länsstyrelserna kan utse naturvårdsvakter som också utövar tillsyn inom vissa områden. Vänd dig till polisen om du vill rapportera olovlig terrängkörning eller om du uppmärksammar större skador. Bryter du mot bestämmelserna kan du dömas till böter eller fängelse. Om det uppstår skador kan du bli skadeståndsskyldig gentemot markägaren.