Det finns ett 40-tal internationella konventioner och avtal inom miljöområdet som Sverige skrivit under och som påverkar viltförvaltningen, särskilt när det gäller hotade arter. Länderna har tillsammans kommit överens om vissa åtgärder som ska genomföras och regler som måste följas. Några exempel är:
Riokonventionen (konventionen om biologisk mångfald) från 1992 går ut på att vi genom internationellt samarbete ska skydda hotade ekosystem, arter och gener. Målet är att bevara den biologiska mångfalden och använda den på ett hållbart sätt.
Bernkonventionen (konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö) från 1979 syftar till att bevara vilda djur och växter och har bilagor där djur med olika behov av skydd finns med. I bilagorna hittar man både björn, järv, varg och lodjur.
CITES (konventionen om handel med hotade arter) från 1973 har kommit till för att förhindra illegal handel med hotade arter. Även här finns listor med djur som delats in utifrån hur hotade de är. Björn, lodjur och varg finns med i bilaga A. Det innebär att handel med de arterna i grunden är förbjuden, men det finns vissa undantag.
EU:s regler
Av EU:s förordningar och direktiv är art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet de som påverkar viltförvaltningen mest. De anger ramarna för hela EU:s naturvårdspolitik. Direktiven, som ska inarbetas i varje medlemslands lagstiftning, finns till för att bevara den biologiska mångfalden inom EU. De genomför bland annat konventionerna ovan.
Syftet med art- och habitatdirektivet är att bidra till att säkerställa den biologiska mångfalden. Art- och habitatdirektivet innehåller två delar. Den ena delen handlar om det ekologiska nätverket Natura 2000 som finns inom unionen. Den andra delen innebär att de arter som finns listade i direktiven ska ha ett strikt skydd från bland annat dödande och störningar. Varg, lo och björn finns med i flera olika bilagor.
Syftet med fågeldirektivet är att bibehålla de naturligt förekommande fågelarterna inom EU på vetenskapligt acceptabel nivå men även andra behov ska beaktas. Fågeldirektivet har också krav på inrättande av särskilt skyddade områden som ingår i Natura 2000 samt ett artskydd.
Båda direktiven innehåller också regler om hållbart nyttjande av arter som inte är föremål för skyddet ovan, regler om handel med arterna och om förbud att använda icke-selektiva metoder för fångst och dödande. Om ett land bryter mot direktiven kan EU agera för att få till en ändring.
Svensk lagstiftning
I Sverige har vi lagar, förordningar och föreskrifter. Riksdagen beslutar om lagar, som oftast innehåller få detaljer. För att få mer detaljerad information om vad som gäller finns förordningarna, som beslutas av regeringen. Ibland behövs ytterligare förtydliganden. Då kan myndigheter ta fram föreskrifter. Inom viltområdet är det framför allt jaktlagen och jaktförordningen som reglerar förvaltningen. Naturvårdsverket har även tagit fram ett antal föreskrifter som rör viltförvaltning.
Vilda däggdjur och fåglar är fredade
Grundregeln i jaktlagen är att allt vilt (vilda däggdjur och fåglar) är fredat, även deras bon och ägg. Jakt är undantag från grundregeln. I jaktförordningen står vilka arter som får jagas, när och var de får jagas och hur jakten får genomföras. Enligt jaktlagen innebär "jaga" även att söka efter, spåra eller förfölja vilt i syfte att döda eller fånga det. Det är också jakt att göra ingrepp i viltets bon och att ta eller förstöra fåglars ägg.
En annan lag som påverkar jägare är vapenlagen. Enligt den krävs det tillstånd för att få inneha skjutvapen (exempelvis för jakt).
Viltförvaltning i miljöbalken
Miljöbalken, som innehåller en samling lagar inom miljöområdet, berör också jakt och viltförvaltning. Den kan få praktisk betydelse för jägare till exempel genom att det finns särskilda jaktregler för skyddade områden (som naturreservat och nationalparker) och den reglerar hur man får sprida ammunition i naturen. Här finns även regler för till exempel utfodring av vilt eller om man vill avleda vatten för att anlägga viltvatten.
Arter kan fridlysas med stöd av miljöbalken och artskyddsförordningen, till exempel är björn, lo, järv och varg fridlysta. En fridlysning innebär att arterna skyddas mot annat än jakt, till exempel störning som påverkar artens status där syftet inte är att fånga eller döda djuret.