Prövning genom tillstånds- och anmälningsplikt enligt 9 kap. 6 § miljöbalken är ett sätt för samhället att få en resursavvägd kontroll över de verksamheter som från tid till annan bedöms vara de mest störande. Det är samtidigt ett sätt att skapa rättstrygghet för verksamheterna och dem som påverkas mest av dessa.
Kravet på tillstånd varierar med typ av verksamhet och storleken på verksamheten. I huvudsak gäller följande:
- Verksamheter som påverkar miljön mest ska söka tillstånd hos mark- och miljödomstol.
- Verksamheter som påverkar miljön något mindre ska söka tillstånd hos miljöprövningsdelegation vid länsstyrelse.
- Mindre verksamheter behöver inte ha tillstånd. De måste istället anmäla till miljökontoret eller motsvarande i kommunen.
- Mycket små verksamheter, sådana som inte påverkar miljön särskilt mycket, behöver varken tillstånd eller anmälan. De ska ändå följa kraven i miljöbalken och kommunens miljökontor eller motsvarande utövar tillsyn över dem.
I miljöprövningsförordningen (2013:251) (MPF) är tillståndspliktiga verksamheter markerade med A eller B och anmälningspliktiga med C. A-verksamheter ska söka tillstånd hos mark- och miljödomstol. B-verksamheter ska söka tillstånd hos miljöprövningsdelegation vid länsstyrelsen. C-verksamheter anmäls till kommunen.
Föreläggande om tillståndsprövning
Om tillståndsplikt saknas för en verksamhet kan tillsynsmyndigheten, med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken, förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd. Förutsättningen är att verksamheten medför risk för betydande föroreningar eller andra betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön.
Miljöprövningsförordningen
Den som bedriver miljöfarlig verksamhet kan ha tillstånds- eller anmälningsplikt för sin verksamhet. Vilken typ av verksamhet som ska ha ett tillstånd eller som ska anmäla framgår av miljöprövningsförordningen. I Sverige måste cirka 6 000 verksamheter ha ett tillstånd och cirka 20 000 verksamheter omfattas av anmälningsplikt till tillsynsmyndigheten. Miljöfarlig verksamhet är uppdelad i olika typer eller branscher, vilka framgår av miljöprövningsförordningens kapitelindelning.
Miljöprövningsförordningen innehåller 32 kapitel. Kapitel 1 innehåller regler om tillstånds- och anmälningsplikt, prövning av tillståndsfrågor, handläggning av anmälningar, verksamhetskoder och industriutsläppsverksamheter. Kapitel 2-32 innehåller närmare bestämmelser för olika typer av verksamheter eller branscher.
Bestämmelserna i kapitel 2-32 består av verksamhetsbeskrivningar där typen av verksamhet närmare beskrivs och avgränsas. I bestämmelserna finns ofta tröskelvärden som begränsar vilken omfattning en verksamhet ska ha för att omfattas av en viss bestämmelse. Det framgår även om det är tillstånds- eller anmälningsplikt som gäller för den beskrivna verksamheten.
Varje bestämmelse har dessutom en verksamhetskod. Verksamhetskodens syfte är att underlätta rapportering och databehandling.
Miljöprövningsförordningens kapitel
Naturvårdsverket har tagit fram specifik vägledning till vissa av miljöprövningsförordningens kapitel. Se länkar nedan till aktuella kapitel.
- 1 kap. Miljöprövning
- 2 kap. Jordbruk
- 3 kap. Fiskodling och övervintring av fisk
- 4 kap. Utvinning, brytning och bearbetning av torv, olja,
- 5 kap. Livsmedel och foder
- 6 kap. Textilvaror
- 7 kap. Päls, skinn och läder
- 8 kap. Trävaror
- 9 kap. Massa, papper och pappersvaror
- 10 kap. Fotografisk och grafisk produktion
- 11 kap. Stenkolsprodukter, raffinerade petroleumprodukter och kärnbränsle
- 12 kap. Kemiska produkter [29 mars 2019]
- 13 kap. Gummi- och plastvaror
- 14 kap. Mineraliska produkter
- 15 kap. Stål och metall
- 16 kap. Metall- och plastytbehandling, avfettning och färgborttagning
- 17 kap. Elektriska artiklar
- 18 kap. Metallbearbetning
- 19 kap. Förbrukning av organiska lösningsmedel
- 20 kap. Hantering av bränslen och andra kemiska produkter
- 21 kap. Gas- och vätskeformiga bränslen, el, värme och kyla [27 april 2017]
- 22 kap. Avveckling av kärnreaktorer
- 23 kap. Fordonsservice och drivmedelshantering
- 24 kap. Hamnar och flygplatser
- 25 kap. Laboratorier
- 26 kap. Tankrengöring
- 27 kap. Hälso- och sjukvård
- 28 kap. Rening av avloppsvatten
- 29 kap. Avfall [28 april 2017]
- 30 kap. Skjutfält, skjutbanor och sportanläggningar
- 31 kap. Textiltvätterier
- 32 kap. Begravningsverksamhet
Observera att vägledningsdokument till specifika kapitel endast är avsedda som ett stöd vid tillämpningen. Kontrollera alltid mot författningstexten. Det är den senaste tryckta versionen av författningstexten i Svensk författningssamling som gäller.
Äldre regler och tidigare versioner av miljöprövningsförordningen
Miljöprövningsförordningen trädde i kraft den 18 juni 2013. Den ersatte då de tidigare bestämmelserna om tillstånd och anmälan som fanns i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH-bilagan).
Den 1 januari 2017 gjordes vissa förändringar i miljöprövningsförordningen (2013:251) (MPF). En översättningsnyckel mellan MPF:s paragrafer och koder före respektive efter 1 januari 2017 har tagits fram. Översättningsnyckeln består av en flik per kapitel i MPF. Störst förändringar jämfört med den tidigare miljöprövningsförordningen finns i kapitel 5 (Livsmedel och foder), kapitel 12 (Kemiska produkter) och kapitel 29 (Avfall).
Behöver du översättningsnycklar till en äldre version av MPF eller kommentarer till äldre verksamhetsbeskrivningar? Dem hittar du under fliken Bakgrund.
Observera att översättningsnyckeln endast är avsedda som ett stöd vid tillämpningen. Kontrollera alltid mot författningstexten. Det är den senaste tryckta versionen av författningstexten i Svensk författningssamling som gäller.
Vart vänder man sig om man har frågor?
Försök att så långt som möjligt hitta svaret på din fråga genom att läsa informationen på denna webbplats eller i miljöprövningsförordningen. Är du verksamhetsutövare och ändå behöver fråga – kontakta i första hand den myndighet som har tillsyn över din verksamhet, eller din branschorganisation.