Ljudmiljön är en viktig kvalitet för upplevelsen av natur- och kulturmiljöområden och har stor betydelse för att nå flera av miljökvalitetsmålen.
I Europeiska miljöbyråns (EEA) rapport Good practice guide on quiet areas ges exempel på hur så kallade tysta områden kan hittas, inte bara på landsbygden utan även i våra mest trafikerade städer. Det framgår tydligt att det inte är helt tysta miljöer som eftersträvas, utan snarare lugna miljöer. Med sådana miljöer menas att de inte är utsatta för oönskat eller skadligt ljud orsakat av människors verksamhet (dvs. omgivningsbuller). I en stad kan det vara en sådan miljö i exempelvis parker, gårdar, i trädgårdar och friluftsområden medan det på landsbygden hittas i exempelvis olika typer av skyddade områden, jordbruksmark eller outnyttjad mark utanför staden.
I EEA:s rapport Quiet areas in Europe — The environment unaffected by noise pollution identifieras var potentiellt tysta områden kan finnas och hur dessa områden kan gynna människor och vilda djur och växter.
Naturvårdsverket har tidigare gett ut en sammanfattande rapport med definitioner av miljömål och ljudkvalitet i natur- och kulturmiljöer. Rapporten är utarbetad av en samverkansgrupp med företrädare från flera myndigheter och institutioner och innehåller mått och mätetal samt ett förslag till inventeringsmetod för kartläggning och kvalitetsbedömning av ljudmiljöer. Förslagen i rapporten beskriver ljudkvaliteten på ett sätt som speglar hur de människor som vistas i olika områden blir störda av bullret och de ska kunna användas i arbetet med att uppnå en god ljudkvalitet i natur- och kulturmiljöer samt rekreationsområden.