Bakgrund
FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD) syftar till att både bevara och hållbart använda den biologiska mångfalden och åstadkomma en rättvis fördelning av nyttan vid användning av genetiska resurser. Vid konventionens partsmöte 2010 antogs Nagoyaprotokollet, som reglerar tillträde till genetiska resurser och/eller tillhörande traditionell kunskap om sådana resurser samt rättvis och skälig fördelning av nyttan vid användandet. Konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet, anger att länder som innehar genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap om sådana resurser har möjlighet att:
- Bevilja tillträde till resursen/kunskapen endast då de har gett sitt förhandsgodkännande (Prior Informed Consent, PIC).
- Ge tillträde efter upprättandet av ömsesidigt överenskomna villkor (Mutually Agreed Terms, MAT).
Länder som innehar genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap kan därmed bevilja tillträde till dessa med kravet att det ska finnas ett avtal där båda parterna drar nytta av utnyttjandet av resursen/kunskapen. Tillträde till traditionell kunskap associerad med genetiska resurser som finns hos lokal- och ursprungsbefolkningar omfattas också av kravet om förhandsgodkännande och ömsesidigt överenskomna villkor. Sedvanerätt och protokoll inom lokal gemenskap kan också behöva tas i beaktande.
Inom EU är Nagoyaprotokollet genomfört genom Europarådets och Rådets förordning (EU) nr 511/2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen (även kallad EU ABS-förordningen).
Förordningen trädde i kraft i oktober 2014. Den 12 oktober 2015, ett år efter ikraftträdandet, började bestämmelserna om skyldigheter för användare av genetiska resurser och/eller traditionell kunskap om sådana resurser att gälla inom EU. Sverige blev part till Nagoyaprotokollet den 7 december 2016. Från 1 oktober 2016 gäller den svenska förordningen om användning av genetiska resurser och traditionell kunskap om sådana resurser (SFS 2016:858).
Tillämpning av EU ABS-förordningen i Sverige
Naturvårdsverket är den enda behöriga myndigheten i Sverige. Naturvårdsverket har därmed det operativa tillsynsansvaret och är ansvarig för att bland annat granska och kontrollera att användarna visar tillbörlig aktsamhet i enlighet med EU ABS-förordningen. För mer information om vad det innebär se stycket "Att visa tillbörlig aktsamhet" på webbsidorna "Att använda genetiska resurser från utlandet" samt "Att använda utländsk traditionell kunskap som rör en genetisk resurs". Naturvårdsverket ska även verifiera ansökningar om registrering av samlingar.