De som bor på platsen har klagat över buller från den kommunala vägen. Ärendet fördes vidare till Miljööverdomstolen.
Kan man använda infrastrukturpropositionen till grund för krav på åtgärder?
Miljööverdomstolen bad oss om vår uppfattning om betydelsen av infrastrukturpropositionen (prop. 1996/97:53) i förhållande till miljöbalkens hänsynsregler och etappmål som anges i propositionen, samt propositionens betydelse för vägar där kommunen är väghållare.
Riktvärdena är inte bindande normer
Riktvärdena i propositionen som har fastställts av riksdagen och regeringen ska vara vägledande för bedömningar med hänsyn till de lokala faktorer och de särskilda omständigheter som råder i varje enskilt fall och inte tillämpas som rättsligt bindande normer. Viktigt att komma ihåg är att riktvärdena utgått från nivåer som, om de överskrids, leder till att många människor störs.
Propositionen innehöll åtgärdsprogram där man i en första etapp skulle åtgärda befintliga bostadsmiljöer med buller överstigande 65 dB(A) ekvivalentnivå utomhus vid fasad. Åtgärderna skulle i första hand leda till begränsningar av inomhusnivåer som överstiger 30 dB(A) ekvivalentnivå och 45 dB(A) maximalnivå.
Propositionens riktvärden kan tillämpas även för en kommunal väg
Om endast den första etappen genomförs och endast för den statliga infrastrukturen kommer ett mycket stort antal människor att även fortsättningsvis leva med en dålig ljudmiljö i och utanför sin bostad. Vi anser att åtgärder för att minska bullret längs våra vägar oavsett vem som är väghållare är en väsentlig del i arbetet med att utveckla framtidens hållbara städer och infrastruktur. Inte minst med tanke på att största delen av bullerproblemen från vägtrafiken finns i tätorterna där kommunen ofta är väghållare.
Vi anser att infrastrukturpropositionen och dess åtgärdsprogram i olika etapper kan vara en del av bedömningsunderlaget vid tillämpningen av de allmänna hänsynsreglerna för att förebygga eller begränsa olägenheter för människors hälsa.