Pollinering är en biologisk process där pollen överförs från en blommas handelar till dess hondelar, vilket är en förutsättning för växtens befruktning. De flesta växter tar i någon utsträckning hjälp av djur (pollinatörer) för sin pollenöverföring. I utbyte får pollinatören föda från växten i form av nektar och pollen.
I Sverige är det främst insekter som är pollinatörer. Till de insekter som brukar betraktas som pollinatörer hör bin (varav ett antal arter är humlor), flera grupper av fjärilar och blomflugor. Därutöver finns även andra arter (till exempel andra steklar och skalbaggar). Bin är de effektivaste pollinatörerna. De flesta bin lever vilt i naturen, men ett par humlearter och honungsbiet odlas.
Pollineringen i såväl naturen som i jordbruks- och trädgårdsodling blir oftast bättre om det finns en mångfald av pollinatörer. Pollinatörerna har olika egenskaper och skiljer sig åt till exempel i val av växter, aktivitetsperiod på dygnet, på säsongen och vid olika väderförhållanden. De olika arterna kompletterar varandra och tillsammans bidrar de till en pollinering av landskapets olika blomväxter.
Pollinering av såväl vilda som odlade växter utförs av en kombination av vilda och odlade pollinatörer. I jordbruket bidrar vilda pollinatörer till fruktsättningen, såväl i närvaro som i frånvaro av odlade honungsbin. Hos den vilda floran sköts pollineringsbehovet i stor utsträckning av vilda pollinatörer.
Pollinatörernas behov
Det finns pollinatörer i de flesta naturtyper och de olika arterna har ofta sina speciella krav på livsmiljöerna. Några miljöer som är särskilt viktiga för pollinatörer är näringsfattiga blomrika marker, vegetationsfri sandig mark, blommande träd och buskar, solexponerade gamla träd och död ved, odränerad fuktig mark och småvatten samt steniga kulturmiljöer.
Vilda pollinatörer är hotade
Under senare år har många studier visat att pollinerande insekter är allvarligt hotade och har minskat i antal. Bland vildbin, som är den allra viktigaste gruppen pollinatörer, finns en tredjedel av arterna med på den nationella rödlistan. Bland fjärilar och blomflugor är andelen något lägre, men för blomflugor är kunskapsläget bristfälligt.
Pollinering är en värdefull ekosystemtjänst
Drygt 90 procent av världens vilda växtarter och 75 procent av odlad gröda får hjälp med sin frösättning av pollinatörer. Pollinering mellan olika växtindivider kan hjälpa till att upprätthålla den genetiska variation som behövs för att växtens avkomma lättare ska kunna anpassa sig till en föränderlig värld. Växterna är navet i många näringsvävar och ett artrikt växtsamhälle ger resurser i form av mat och skydd åt en mångfald av insekter, däggdjur, fåglar och andra djur. Pollinering är en viktig komponent som behövs för biologisk mångfald.
Pollinering bidrar till vår livsmedelsförsörjning genom ökad skörd av många grödor. I det svenska jordbruket är pollinatörer viktiga inom odling av oljeväxter(raps), baljväxter och klöverfrö. Även trädgårdsodling har ett stort behov av pollinatörer, eftersom pollinatörerna bidrar till bättre skördemängd och kvalitet för de flesta frukter och bär.
Pollinering bidrar även till berikande upplevelser i naturen, exempelvis naturstudier, biodling, hobbyodling och bärplockning.