Främmande arter i Sverige

Främmande arter är arter, underarter av djur, växter, svampar, eller mikroorganismer som under historisk tid inte har förekommit naturligt i Sverige, utan som genom någon form av mänsklig hjälp, avsiktligt eller oavsiktligt, har flyttats till ett område utanför organismens naturliga utbredningsområde.

Främmande arter i människors tjänst men ibland ett problem för naturen

Många främmande arter har varit till stor nytta för människor och har varit ekonomisk viktiga för individer och samhället. Främmande arter har berikat våra trädgårdar och gett oss större möjligheter att jaga och fiska. Införsel och användning av främmande grödor och husdjur har gett jordbruket möjligheter att blomstra och människor att förbättra sin levnadsstandard.

Det jaktbara viltet i landet har genom inplantering kompletterats med exempelvis dovhjort, fälthare och fasan.

Fisk har planterats in i många sjöar. Förr i tiden planterades fisk in av samer och nybyggare som ville ha god tillgång på färsk fisk längs renarnas flyttningsvägar och i närheten till bebyggelsen.

Fisk har också planterats ut av fritidsfiskeintressen och kraftbolag som ålagts att försöka upprätthålla fiskemöjligheterna i reglerade vatten. Tidigare spred man inhemska fiskar som röding, sik och öring, men under 1900-talets inplanteringar har ofta nordamerikanska arter såsom regnbåge, bäckröding eller kanadaröding använts i utsättningar.

Jordbruket utnyttjar främmande arter

Det svenska jordbruket utnyttjar, med få undantag, växter och djur som ursprungligen härstammar från vildlevande arter i utlandet. Flertalet jordbruksgrödor är beroende av skötseln och har hållit sig inom åkrarna, men vallväxter har i en del fall spritt sig till omgivningarna och efterhand förvildats. Ofta har de införda grödorna också haft följeslagare i form av ogräs, skadeinsekter eller svampsjukdomar.

Invasiva främmande arter orsakar stora problem för naturen

Stora problem kan dock uppstå när främmande arter sprider sig i miljön och orsakar problem för inhemska växter och djur, ekosystem och även för människors hälsa och för samhället. Främmande arter som hotar den biologiska mångfalden kallas för ”invasiva främmande arter”.

Många vilda växter har rymt från odling och uppfödning

Många utländska prydnadsväxter har vandrat ut från trädgårdarna och spritt sig i landskapet längs vägkanterna. Flera av dem har nu en månghundraårig historia som vilda arter i Sverige. Andra, såsom vresros, lupin och det kanadensiska gullriset, har fått stor utbredning först under 1900-talet.

Jättelokan och tromsölokan, ursprungligen införd som prydnadsväxt, men nu under spridning i stora delar av landet, innehåller växtsafter som kan orsaka allvarliga hudskador hos människan. Försök att utrota dessa arter görs här och var, hittills dock med begränsad framgång.

På senare år har suget efter exotiska sällskapsdjur lett till introduktionen av främmande ekorrearter, fåglar och reptiler som kan bli ett problem för naturen. Rödörad sköldpadda och gulbukad sköldpadda är vanliga terrariedjur som ibland släpps ut i naturen när ägarna tröttnat på dem. Även om sköldpaddorna inte reproducerar sig i Sverige, kan de leva länge och orsaka stora problem för andra vattenlevande djur, då de är mycket framgångsrika jägare.

Främmande arter smyger in i landet

Främmande arter kan introduceras även oavsiktlig genom att följa med i transporter av andra varor och gods. Insekter som kan vara mycket skadliga för skogsträden som tallvedsnematoden och smaragdgrön askmalpraktbagge kan följa med i träförpackningar och lastpallar. Om dessa får fäste i skogen kan stora ekologiska och ekonomiska värden gå förlorade.

Den spanska skogssnigeln som också kallas för mördarsnigeln har följt med importerade grönsaker och trädgårdsväxter. På mindre än 30 år har den lyckats sprida sig över stora delar av landet och orsaker stora skador i trädgårdar och jordbruk.

Främmande arter i Sverige

Antalet främmande arter som finns i Sverige ökar för varje år. Dagens samhällsutveckling med ökad global handel, resande samt fler och snabbare transporter leder till att fler broar etableras mellan geografiska områden som annars inte skulle haft kontakt med varandra. Detta underlättar för fler invasiva främmande arter att föras in till landet.

Ett hundratal främmande arter har lyckats etablera sig i svenska sjöar, vattendrag och i havsmiljön och cirka 1400 i landmiljön. Cirka 380 av dessa främmande arter skapar problem för naturen och människan och kallas därför ”invasiva främmande arter”.