En hälsoundersökning av den biologiska mångfalden
Den biologiska mångfalden kan liknas vid människans och naturens immunförsvar. Förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringen utgör tillsammans två stora hot mot mänskligheten.
För att motverka förlust av biologisk mångfald har EU:s medlemsländer antagit Art- och habitatdirektivet. Vart sjätte år redovisas resultaten från övervakningen för de 166 arter och 89 naturtyper i Sverige som omfattas av direktivet till EU. Resultatet kan liknas vid en sorts hälsoundersökning av den biologiska mångfalden i den svenska naturen. Sedan juni 2020 finns de senaste resultaten för arter och naturtyper i Sverige i en sammanfattande rapport på svenska.
I rapporten beskrivs status, trender samt åtgärder som gjorts och som behöver göras. Rapporten är användbar för alla som arbetar för eller på olika sätt vill bidra till att bevara Sveriges arter och naturtyper och därmed den biologiska mångfalden.
Sveriges status för olika arter och naturtyper
Det övergripande budskapet från den senaste rapporten är att hälsoläget för biologisk mångfald i Sverige är dåligt och rör sig i en negativ riktning. Endast drygt 40 procent av arterna och 20 procent av naturtyperna bedöms ha gynnsam bevarandestatus. I många fall förutspås också en fortsatt försämring av tillståndet och ytterligare insatser behövs för att vända trenden.
De arter som klarar sig bra är däggdjur, trollsländor och många kärlväxter. Däremot får flera skalbaggar och fjärilsarter, däribland många pollinatörer som utför livsviktiga ekosystemtjänster, svårare att överleva på lång sikt.
Resultaten visar också att tillståndet för både arter och naturtyper generellt är bättre i den alpina regionen än i övriga landet. Det beror till stor del på att påverkan är mindre där och att stora fjällarealer ligger inom skyddade områden.
Gräsmarker, dyner och naturtyper i havet har sämst bevarandestatus i Sverige. Även skogsnaturtyper och skalbaggar som är beroende av gammal skog och död ved har dålig status.
Den tydligaste förbättringen i status ser vi för fladdermöss vilket bland annat beror på genomförda åtgärder som gynnar äldre skog och återställande av våtmarker.
Den vanligaste anledningen till att arter inte har gynnsam bevarandestatus är att populationen inte är tillräckligt stor och/eller minskar på grund av undermålig livsmiljö eller begränsat utbredningsområde. De viktigaste bakomliggande orsakerna till detta bedöms vara markanvändning, särskilt den kopplad till alltmer intensivt, homogent och storskaligt jord- och skogsbruk. Detta samtidigt som stora arealer jordbruksmark brukade med traditionella jordbruksmetoder övergivits. Föroreningar i luft och vatten samt urbanisering och ökad bebyggelse utgör också viktiga påverkansfaktorer.
De två barometrarna nedan visar hur olika art- och naturtypgrupper placerar sig i förhållande till varandra.
Rapportering av naturvårdsinsatser och Natura-2020
Medlemsländer är också skyldiga att följa och rapportera utveckling och effekt av naturvårdsinsatser inom EU:s skyddade områden, så kallade Natura-2000 områden, liksom insatser i övriga landskapet.
För bevarandet av arterna i Art- och habitatdirektivet har 23 Natura 2000-områden tillkommit under perioden 2013–2018, Tillsammans med tidigare områden har hittills cirka 4 000 områden i Sverige skyddats inom Natura 2000-nätverket.
Uppföljningen ska ge svar på om insatserna för att skydda naturvärdena har gett resultat. För närvarande har man inte tillräckligt dataunderlag för att med säkerhet kunna jämföra bevarandestatus inom och utanför Natura-2000 områdena.
Den biologiska mångfalden är hotad i Europa
Även övriga Europa står inför stora utmaningar när det gäller biologisk mångfald. Trots EU:s gemensamma strategier har många arter och naturtyper minskat i Europas länder.
Utifrån medlemsländernas rapportering till EU 2019 och EU kommissionens utvärdering av resultaten som presenteras i två rapporter The State of Nature in the European Union och State of Nature in the EU från 2020 står det klart att EU inte kommer nå målet att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2020. Endast 15% av naturtyperna och 27% av arterna har bra status, vilket är långt ifrån målet om minst 35% i god status till 2020. Dessutom konstateras att det finns stora brister i det praktiska genomförandet av de direktiv och lagar som ämnar att skydda biologisk mångfald inom EU.
Samtidigt visar utvärderingen att Natura-2000 nätverket av skyddade områden nu täcker 18% av landmiljön och 10% av havsmiljön, vilket ger positiva effekter för flera arter och naturtyper.
Den negativa utvecklingen av bevarandestatus på EU nivå är starkast för gräsmarker, dyner och våtmarker och de arter som lever där. Naturtyper som är viktiga för pollinerarande insekter har sämre status än andra naturtyper. Liknande trender identifieras i Sverige, förutom att våtmarkerna i Sverige har bättre bevarandestatus än i resten av EU.
Den största förbättringen i EU kan ses för skogar. Något vi ännu inte kan se i Sverige och grannländerna Finland och de baltiska länderna i den s.k. boreala regionen, där de flesta skogar i Europa finns.
De främsta påverkansfaktorerna på den biologiska mångfalden är förändring av naturliga habitat på grund av ändrad markanvändning och utsläpp. Förändringar i jordbruket från extensivt jordbruk och traditionella metoder mot ökad intensifiering målas ut som en särskilt viktig påverkansfaktor även i EU:s rapport. Ett ohållbart skogsbruk, urbanisering, miljöfarliga utsläpp och exploatering genom illegal jakt och överfiske lyfts som andra viktiga faktorer. Dessa hot intensifieras ytterligare i samverkan med förändringar av vattendrag och sjöar till följd av vattenuttag och dammbyggen. Ett varmare klimat till följd av den globala uppvärmningen förutspås också få en allt mer betydande påverkan på arter och naturtyper framöver.
Naturtyper och arter – Lägesrapport
Lägesrapporten vänder sig till dig som arbetar med rapportering till Art- och habitatdirektivet och vill veta vad som är på gång.