Hur ska man visa naturen hänsyn vid torka?
Genom att agera klimatsmart i vårt dagliga liv kan vi begränsa klimatförändringarnas effekter, som i förlängningen påverkar mängden nederbörd och tillgången på vatten.
När det är, eller finns risk för vattenbrist är det viktigt att de råd eller tillfälliga förbud som myndigheterna fattar följs. Information om det finns på SMHI's och din kommuns webbsidor. Respektera eldningsförbud och om sådant inte gäller är det viktigt att du handskas försiktigt med öppen eld, grillar och stormkök m.m. Släck fimpar ordentligt och släng dem inte i naturen. Respektera också de bevattningsregler som gäller. Markägare som vill agera mer långsiktigt kan restaurera eller anlägga våtmarker på sina fastigheter för att öka tillgången på vatten i landskapet. Våtmarken kan påverka lokalklimatet så att det inte blir lika varmt vilket kan minska antalet dagar med torka. Är våtmarken stor kan den i vissa fall fungera som brandgata. Våtmarker är även bra för tamdjur som har en möjlighet att ta ett dopp i värmen.
Den som vill bidra till att förbättra situationen för torkkänsliga arter bör inte ta egna initiativ med att flytta dem, det kan ställa till mer skada om arter flyttas till olämpliga områden. Dessutom behövs tillstånd för sådana förflyttningar.
Bränder i skog och mark
När det är torrt i markerna ökar risken för bränder som orsakar stora problem för många i samhället. Mark- och skogsbränder är dock ett naturligt inslag för torrare områden i landskapet och de behövs för att föryngra vegetationen. Skogsbränder bidrar också till att göra skogarna glesare och ljusare samt förhindra att gran tar över. Flera arter är beroende av att det finns bränder i skogslandskapet, till exempel så lägger flera insektsarter ägg i bränd död ved som är en bra uppväxtmiljö för artens larver. Naturvården arrangerar naturvårdsbränningar för att stödja arter som behöver sådana miljöer.
Stora våtmarker med naturlig hydrologi kan bli naturliga brandgator. Hydrologisk restaurering av dikad torvmark är önskvärt av många skäl och brandbenägenheten är en av dem. När dikad torr torv brinner skapas svårsläckta förhållanden och ohälsosam rökbildning. I några länder har restaurering av torvmarker till våtmark ägt rum i närheten av stora städer för att undvika att torv brinner och medför hälsoproblem för befolkningen.
Mycket av vår skyddade natur, exempelvis nationalparker och naturreservat, utgörs av ekosystem som är i ett mer naturligt skick än omgivande marker. Dessa har ofta en bättre motståndskraft mot torka än naturen utanför skyddade områden.
Samarbete mellan myndigheter
För att begränsa de negativa effekterna på samhället samarbetar Naturvårdsverket med andra myndigheter (bland annat Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket, Länsstyrelserna, Livsmedelsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, SMHI och Sveriges geologiska undersökning) i frågan.
Naturvårdsverkets roll är att bidra med kunskap om hur landlevande växt- och djurarter i våra olika naturtyper påverkas av torka och vattenbrist, samt hur utvecklingen påverkas av klimatförändringarna.
Klimatförändringar och vattenbrist
Torka och vattenbrist är en av effekterna klimatförändringarna kan få på lång sikt. Både klimat och väder påverkar tillgången på ytvatten och grundvatten.
Mer information om kopplingen till väder och klimat finns på SMHIs webbplats.
Markföroreningar kan röra på sig
Det finns områden i Sverige där marken är förorenad av till exempel gruvor. Många föroreningar är så gamla att de har stabiliserat sig med tiden, men om grundvattennivåerna förändras kan föroreningarna börja röra sig på nya sätt och det kan medföra en risk att de kommer ut i dricksvattnet, om de ligger i närheten av ställen där man tar ut grundvatten. Om du är orolig för dricksvattenkvaliteten i ett område som är förorenat ska du kontakta kommunen eller länsstyrelsen.
Landskapet påverkas
Liksom för arterna så är variationen stor gällande hur känsliga naturtyperna är för torka. De låga grundvattennivåerna kan bidra till att vattenflöden i marken minskar eller upphör. Till exempel kan brunnar och källor sina och torka ut. Sommaren 2016 var det flera källor, även sådana som tidigare klassats som att de aldrig sinar, som torkade ut. Detsamma gäller till exempel översilningsmarker och fuktstråk i skogen. Generellt är hela odlings- och skogslandskapet idag mycket påverkat av utdikningar, och därmed känsligare för extrema torrår.
Så påverkas landlevande djur- och växtarter i naturen
Hur torka och vattenbrist påverkar olika arter är helt och hållet en fråga om hur beroende av vatten en art är eller om den gynnas av att arter som tål torka sämre missgynnas i mellanartskonkurrensen om till exempel livsutrymme samt hur lång tid torkan varar. Torka som inte blir alltför långvarig kan vara bra för naturtyper med många arter som klarar torra förhållanden, till exempel sandstäpp och torrängar. Vissa arter lever i vätar (kalkområden som endast har öppet och grunt vatten under delar av året och som oftast är uttorkade under sommaren), och dessa arter är anpassade till sådana förhållanden.
Arter som kan missgynnas av torka är de som lever i vatten året runt och som inte är anpassade till att vattnen kan torka ut och där livsmiljöer torrläggs. Under sommaren 2016 gick till exempel länsstyrelsen i Östergötland ut och flyttade på individer av hotade musselarter i ett vattendrag till djupare vattenområden för att musslorna inte skulle dö. Även arter som är känsliga för att vattnet blir för varmt som en konsekvens av att det är grunt drabbas. Träd som växer uppe på hällmarker kan dö av vattenbrist under torrår. Några arter är mycket kräsna med sin livsmiljö och trivs bara under vissa fuktighetsförhållanden i marken under vissa larv- och puppstadier kombinerat med att vissa värdväxter måste finnas i ett område. Flera sådana arter är hotade och har liten utbredning, och de kan drabbas hårt av några år med torra förhållanden.
Så påverkas skogens djur
Många har undrat hur skogens vilda djur har klarar skogsbränder och torrt väder. Viltet är i allmänhet väl rustat för att hantera enstaka besvärliga år med t.ex. torka eller mycket snö. Mark- och skogsbränder är ett naturligt inslag för skogens djur och för viltet är inte en ensam torrsommar som denna någon katastrof. För enskilda individer kan värmen vara besvärande men viltet har en förmåga att söka upp svala platser, antingen fuktiga områden eller högre höjder. Effekten för djuren blir därför sällan långvarig. Även djur som äter mycket bär kan under dåliga bärår klara sig om de klarar att äta annat, t.ex. björn.
Naturvårdsverket ser för närvarande inga skäl till att begränsa möjligheterna till jakt på grund av årets väderlek. Inte ens torrsommaren 2018 var skäl för att vidta begränsning av jakten.
Arter kan slås ut och ibland komma tillbaka
Om situationen är rejält dålig kan känsliga arter slås ut lokalt. Beroende på en arts spridningsmöjligheter och hur landskapet ser ut kan en art återkomma till ett område eller försvinna för gott, eller för lång tid, från ett område.
De flesta arter klarar av att återetablera sig om det handlar om vattenbrist under ett eller några få år. Växter kan till exempel ha frön i marken i flera år vilka kan gro när omständigheterna är lämpliga. Växter kan även spridas genom frön och sporer från närliggande områden där arten klarat torkan. Permanent vattenbrist som kan orsakas genom till exempel dikning av våtmarker gör att flertalet våtmarksarter inte längre kan leva där.
Våtmarker kan hjälpa vattnet att stanna kvar i marken
Naturliga våtmarkers och vattendrags förmåga att fördröja vatten i landskapet fyller en viktig funktion under kortvarig torka. Regn och annat vatten tar sig långsammare till havet och vattenmängderna blir bättre fördelade än om vattnet rör sig i dikade område och uträtade vattendrag.
Torka kan också rent av öka myrarnas förmåga att ta emot regnvatten och lagra det och bidra till flödesutjämning när perioden med torkan tar slut. Det är särskilt viktigt om torrperioden avslutas med stora nederbördsmängder från rejäla skyfall.
Genom att återställa trösklar i landskapet och på så sätt låta vatten stanna kvar längre i landskapet kan mer vatten också få en chans att vara en del av grundvattenbildningen.