Hur ska man agera för att skydda naturen när det är torrt?
Genom att agera klimatsmart i vårt dagliga liv kan vi begränsa klimatförändringarnas effekter, som i förlängningen påverkar mängden nederbörd och tillgången på vatten. Det finns även andra saker som är viktiga att tänka på när det är risk för vattenbrist.
När det är torka eller vattenbrist är det extra viktigt att du följer eldningsförbud när du är ute i naturen. Handskas även försiktigt med öppen eld, grillar och stormkök m.m. även när eldningsförbud inte råder. Släck fimpar ordentligt och släng dem inte i naturen. Respektera också de bevattningsregler som gäller. Markägare som vill agera mer långsiktigt kan restaurera eller anlägga våtmarker på sina fastigheter för att förebygga bränder i naturen.
Den som vill bidra till att förbättra situationen för torkkänsliga arter bör inte ta egna initiativ med att flytta dem, det kan ställa till mer skada om arter flyttas till olämpliga områden. Dessutom behövs tillstånd för sådana förflyttningar.
Bränder i skog och mark
När det är torrt i markerna ökar risken för bränder som orsakar stora problem för många i samhället. Mark- och skogsbränder är dock ett naturligt inslag för torrare områden i landskapet och de behövs för att föryngra vegetationen. Skogsbränder bidrar också till att göra skogarna ljusare samt förhindra att gran tar över. Flera arter är beroende av att det finns bränder i skogslandskapet till exempel så lägger flera insektsarter ägg i bränd död ved som är en bra uppväxtmiljö för artens larver. Naturvården arrangerar naturvårdsbränningar för att stödja arter som behöver sådana miljöer.
Stora våtmarker med naturlig hydrologi kan bli naturliga brandgator till skillnad mot dikad torr torvmark. När dikad torv brinner skapas svårsläckta förhållanden och ohälsosam rökbildning. I några länder har restaurering av torvmarker till våtmark ägt rum i närheten av stora städer för att undvika att torv brinner och medför hälsoproblem för befolkningen.
Mycket av vår skyddade natur, exempelvis nationalparker och naturreservat, utgörs däremot av ekosystem som är i ett mer naturligt skick än omgivande marker. Dessa har ofta en bättre motståndskraft mot torka än naturen utanför skyddade områden.
Samarbete mellan myndigheter
För att begränsa de negativa effekterna på samhället samarbetar Naturvårdsverket med andra myndigheter (bland annat Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket, Länsstyrelserna, Livsmedelsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, SMHI och Sveriges geologiska undersökning) i frågan.
Naturvårdsverkets roll är att bidra med kunskap om hur landlevande växt- och djurarter i våra olika naturtyper påverkas av torka och vattenbrist, samt hur utvecklingen påverkas av klimatförändringarna.
Klimatförändringar och vattenbrist
Torka och vattenbrist är en av effekterna klimatförändringarna kan få på lång sikt. Både klimat och väder påverkar tillgången på ytvatten och grundvatten.
Mer information om kopplingen till väder och klimat finns på SMHIs webbplats.
Markföroreningar kan röra på sig
Det finns områden i Sverige där marken är förorenad av till exempel gruvor. Många föroreningar är så gamla att de har stabiliserat sig med tiden, men om grundvattennivåerna förändras kan föroreningarna börja röra sig på nya sätt och det kan medföra en risk att de kommer ut i dricksvattnet, om de ligger i närheten av ställen där man tar ut grundvatten. Om du är orolig för dricksvattenkvaliteten i ett område som är förorenat ska du kontakta kommunen eller länsstyrelsen.
Landskapet påverkas
Liksom för arterna så är variationen stor gällande hur känsliga naturtyperna är för torka. De låga grundvattennivåerna kan bidra till att vattenflöden i marken minskar eller upphör. Till exempel kan källor torka ut. Sommaren 2016 var det flera källor, även sådana som tidigare klassats som att de aldrig sinar, som torkade ut. Detsamma gäller till exempel översilningsmarker och fuktstråk i skogen. Generellt är hela odlings- och skogslandskapet idag mycket påverkat av utdikningar, och därmed känsligare för extrema torrår.
Så påverkas landlevande djur- och växtarter i naturen
Hur torka och vattenbrist påverkar olika arter är helt och hållet en fråga om hur beroende av vatten en art är eller om den gynnas av att arter som tål torka sämre missgynnas i mellanartskonkurrensen om till exempel livsutrymme samt hur lång tid torkan varar. Torka som inte blir alltför långvarig kan vara bra för naturtyper med många arter som klarar torra förhållanden, till exempel sandstäpp och torrängar. Vissa arter lever i vätar (kalkområden som endast har öppet och grunt vatten under delar av året och som oftast är uttorkade under sommaren), och dessa arter är anpassade till sådana förhållanden.
Arter som kan missgynnas av torka är de som lever i vatten året runt och som inte är anpassade till att vattnen kan torka ut och där livsmiljöer torrläggs. Under sommaren 2016 gick till exempel länsstyrelsen i Östergötland ut och flyttade på individer av hotade musselarter i ett vattendrag till djupare vattenområden för att musslorna inte skulle dö. Även arter som är känsliga för att vattnet blir för varmt som en konskevens av att det är grunt drabbas. Träd som växer uppe på hällmarker kan dö av vattenbrist under torrår. Några arter är mycket kräsna med sin livsmiljö och trivs bara under vissa fuktighetsförhållanden i marken under vissa larv- och puppstadier kombinerat med att vissa värdväxter måste finnas i ett område. Flera sådana arter är hotade och har liten utbredning, och de kan drabbas hårt av några år med torra förhållanden.
Så påverkas skogens djur
Många har undrat hur skogens vilda djur har klarat sommarens skogsbränder och det torra vädret. Viltet är i allmänhet väl rustat för att hantera enstaka besvärliga år med t.ex. torka eller mycket snö. Mark- och skogsbränder är ett naturligt inslag för skogens djur och för viltet är inte en sommar som denna någon katastrof. För enskilda individer kan värmen vara besvärande men viltet har en förmåga att söka upp svala platser, antingen fuktiga områden eller högre höjder. Effekten för djuren blir därför sällan långvarig.
Hur har bärtillgången påverkats och björnarnas möjlighet att lägga på sig tillräckligt med fett för att klara vintern? Bärtillgången i Sverige verkar inte vara generellt dålig trots det torra vädret, bland annat finns det rikligt med kråkbär och hjortron. Björn är också allätare och därför inte enbart hänvisad till bär. Tillgången till ripa, tjäder och orre verkar vara normal eller hög i år.
Naturvårdsverket anser att jakten i höst bör genomföras på samma sätt som tidigare. Jägarkåren har vid tidigare svåra situationer tagit ett stort ansvar och Naturvårdsverket ser i nuläget ingen anledning att agera genom begränsningar i möjligheterna att bedriva jakt.
Arter kan slås ut och ibland komma tillbaka
Om situationen är rejält dålig kan känsliga arter slås ut lokalt. Beroende på en arts spridningsmöjligheter och hur landskapet ser ut kan en art återkomma till ett område eller försvinna för gott, eller för lång tid, från ett område.
De flesta arter klarar av att återetablera sig om det handlar om vattenbrist under ett eller några få år. Växter kan till exempel ha frön i marken i flera år vilka kan gro när omständigheterna är lämpliga. Växter kan även spridas genom frön och sporer från närliggande områden där arten klarat torkan. Permanent vattenbrist som kan orsakas genom till exempel dikning av våtmarker gör att de dikade områden inte längre kan användas av flertalet våtmarksarter.
Våtmarker kan hjälpa vattnet att stanna kvar i marken
Naturliga våtmarkers och vattendrags förmåga att fördröja vatten i landskapet fyller en viktig funktion under kortvarig torka. Regn och annat vatten tar sig långsammare till havet och vattenmängderna blir bättre fördelade än om vattnet rör sig i dikade område och uträtade vattendrag.
Torka kan också rent av öka myrarnas förmåga att ta emot regnvatten och lagra det och bidra till flödesutjämning när perioden med torkan tar slut. Det är särskilt viktigt om torrperioden avslutas med stora nederbördsmängder från rejäla skyfall.
Genom att återställa trösklar i landskapet och på så sätt låta vatten stanna kvar längre i landskapet kan mer vatten också få en chans att vara en del av grundvattenbildningen.