Antalet dygn per år med ozonhalter högre än 120 µg/m3, som glidande åttatimmarsmedelvärde, antyder en nedåtgående trend under 2000-talet. Årsmaximum av glidande åttatimmarsmedelvärde har minskat signifikant i södra Sverige, men inte förändrats i norra delen av landet. Under 2018 kunde markant fler dagar med överskridande noteras än året innan och även 2019 förekom fler överskridanden än under de närmast föregående åren.
Antalet dygn med höga ozonhalter är vanligtvis fler i södra Sverige än i norra delen av landet. Flest dygn då halten var högre än miljökvalitetsnormen 120 µg/m3, som glidande åttatimmarsmedelvärde, observerades under 2019 i Hallahus, Bredkälen och Råö (16, 12 respektive 10 dygn), där Bredkälen hade avsevärt fler överskridanden än tidigare.
Målvärdet för EU-direktivet är detsamma, förutom att det tillåter 25 dygns överskridande per år. Detta värde överskreds inte under 2019 vid någon av mätplatserna.
Både naturligt förekommande och en förorening
Ozon finns naturligt i luften, men marknära ozon är också en luftförorening som bildas av kväveoxider och flyktiga organiska ämnen, främst vid inverkan av starkt solljus under sommarhalvåret.
Vid högtryckstillfällen, då kraftigt förorenad luft från centrala Europa förs in över Sverige med svaga vindar, kan det uppstå så kallade ozonepisoder. Under dessa episoder kan ozonhalten vara två–tre gånger högre än normalt, och de allra högsta halterna förekommer oftast på eftermiddagen.
Ozonhalterna påverkar hälsa och grödor
Höga ozonhalter påverkar människors hälsa negativt bland annat genom irritation av ögon och slemhinnor. De kan också orsaka inflammation i luftvägarna. En ökning av korttidshalten av ozon ökar antalet sjukhusinläggningar i luftvägssjukdomar, påverkan på graviditetsutfall samt ökar dödligheten i befolkningen som helhet.
Ozon kan också skada växtlighet genom att bladens åldrande påskyndas, vilket årligen orsakar stora ekonomiska förluster för såväl jordbruket som skogsbruket.