Utsläpp av kväveoxider orsakar övergödning och försurning av skog, mark och vatten och bidrar även till bildning av ozon.
Halterna av kvävedioxid i luft, och därmed nedfallet av kväve, har minskat kraftigt under de senaste decennierna, främst till följd av skärpta avgaskrav på motorfordon. Men minskningen går nu långsamt till följd av den ökande trafikmängden och den ökande andelen dieselfordon. Och naturens återhämtning tar lång tid.
Låga halter
Miljökvalitetsnormen (MKN) för skydd av vegetation avser halten av kväveoxider, men i regional bakgrund mäts endast kvävedioxid. I landsbygdsmiljö, långt från utsläppskällorna, kan dock i stort sett all kväveoxid antas föreligga som kvävedioxid.
Halterna har sedan början av 1990-talet minskat med cirka fyrtio procent i södra Sverige och något mer i norra Sverige.
Årsmedelhalten av kvävedioxid utgör som högst cirka tio procent av MKN. Vid flertalet av de mest belastade mätplatserna i södra Sverige utgör årsmedelhalten tjugo procent av miljömålets precisering för kvävedioxid.
Under 2015 låg alla värden i samma nivå eller något lägre än 2014. Resultaten visar också på en tydlig syd-nordlig gradient, där halten av kvävedioxid vid flera av mätplatserna i norr uppgår till cirka femton procent av halten i söder. En orsak till detta är att förorenade luftmassor transporteras in över södra Sverige från Centraleuropa.
Utsläppskällor för kvävedioxid
De främsta källorna till utsläpp av kvävedioxid är fordonstrafik samt energiproduktion, uppvärmning, industrier och internationell sjöfart.
Utöver direkta utsläpp av kvävedioxid sker i tätorterna även bildning av kvävedioxid från kväveoxid i närvaro av ozon.
Påverkar hälsan negativt
Kvävedioxid kan i sig bidra till en ökad känslighet och har negativa effekter på luftvägarna, såsom irritation och nedsatt lungfunktion. Personer med astma samt barn är särskilt utsatta.
Kvävedioxid har även satts i samband med en tidigarelagd dödlighet, men det kan inte uteslutas att kvävedioxid då främst är en viktig markör för andra luftföroreningar i tätorter, bl.a. för avgaspartiklar. Det är osäkert om dessa samband gäller på samma sätt för regional bakgrundsmiljö som för tätortsmiljön.