Utsläppen inom Sveriges gränser – de territoriella utsläppen – kan delas in i utsläpp som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter, övriga utsläpp samt utsläpp och upptag inom markanvändningssektorn.
Övriga utsläpp som sker utanför utsläppshandeln kallas för utsläpp från den icke-handlande sektorn och omfattar utsläpp från inrikes transporter, jordbruk, avfallsbehandling, arbetsmaskiner, produktanvändning, egen uppvärmning av bostäder och lokaler, samt de utsläpp från industrin, el- och fjärrvärmeproduktion som inte omfattas av utsläppshandeln.
Den icke-handlande sektorn omfattas av etappmålen som definierats i det klimatpolitiska ramverket. Dessa mål omfattar dock inte utsläpp och upptag inom markanvändningssektorn.
EU:s system för handel med utsläppsrätter omfattar utsläpp från el- och fjärrvärmeproduktion, tillverkningsindustrin och flygoperatörer som flyger inom EU. Läs mer om handeln med utsläppsrätter på:
De svenska klimatmålen
Sveriges långsiktiga klimatmål är att nettoutsläppen ska vara noll senast år 2045. Det innebär att utsläppen inom Sveriges gränser ska vara minst 85 procent lägre år 2045 än 1990 samt att resterande utsläpp kan täckas fullt eller till viss del av kompletterande åtgärder.
Det finns även ett antal mål formulerade för den icke-handlande sektorn. Målet för 2020 innebär att utsläppen högst bör vara 28,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter, där utsläppsminskande åtgärder i andra länder på ytterligare 6,7 miljoner ton kan användas. År 2018 var utsläppen 31,4 miljoner ton.
Enligt det klimatpolitiska ramverket är målet att utsläppen inom den icke-handlande sektorn bör minska med 63 procent till år 2030 samt 75 procent till år 2040 (jämfört med utsläppen år 1990). För att nå dessa etappmål kan kompletterande åtgärder som motsvarar 8 procentenheter respektive 2 procentenheter nyttjas.
Kompletterande åtgärder omfattar upptag av koldioxid i skog och mark till följd av ytterligare åtgärder, utsläppsminskningar genomförda utanför Sveriges gränser, samt avskiljning och lagring av koldioxid från förbränning av biobränslen, så kallad bio-CCS.
Dessutom ska utsläppen från inrikes transporter (exklusive koldioxidutsläpp från inrikes flyg) minska med minst 70 procent till år 2030 jämfört med år 2010. År 2018 hade utsläppen minskat med 20 procent.
De nationella klimatmålen följs upp av regeringen i den klimatredovisning som årligen presenteras tillsammans med budgetpropositionen. I klimatredovisningen presenteras bland annat utvecklingen för utsläppen inom Sveriges gränser, för utsläppen inom den icke-handlande sektorn samt för utsläppen från svenska anläggningar inom utsläppshandeln.
Regeringen presenterar dessutom en klimathandlingsplan en gång per mandatperiod om hur regeringens samlade politik bidrar till att nå det långsiktiga klimatmålet samt etappmålen till år 2030 och 2040. Det klimatpolitiska rådet gör sedan en oberoende utvärdering av om regeringens politik är förenlig med målen.
För den icke-handlande sektorn jämförs utvecklingen med en indikativ utsläppsbana. Om utsläppen ligger över utsläppsbanan föranleder det en analys och kan innebära behov av förslag till ytterligare skärpning av klimatpolitiken. Utsläppen inom den icke-handlande sektorn låg strax över den indikativa utsläppsbanan år 2018, vilket indikerar att utsläppen inte minskar i linje med målen.
Sveriges del av EU:s klimatmål uppnås med marginal
Sverige har även ett åtagande inom EU gällande minskade utsläpp för den icke-handlande sektorn. Målen för medlemsländerna varierar. Sverige har mål om 17 procent minskade utsläpp till 2020, jämfört med 2005. Sveriges nationella mål för den icke-handlande sektorn har högre ambitionsnivå än Sveriges åtagande i EU.
Sveriges del av EU:s klimatmål är omsatt i en målbana för den icke-handlande sektorn. Utsläppen inom icke-handlande sektorn har varit mellan 5 och7 miljoner ton lägre än målbanan år 2013-2018. Mer information om Sveriges del i EU:s klimatmål och om EU:s klimatmål för 2030 finns på:
