Effekter av deponiförordningens införande

Den här utvärderingen studerar vilka strukturella förändringar deponidirektivets införande har lett till och vilka effekter det i sin tur har fått. Deponidirektivet har inneburit strängare krav på deponier än tidigare. Bland annat ska samtliga deponier ha en viss täthet och verksamhetsutövarna ska ha kunskap om hur avfallet hanteras på ett korrekt sätt.

Resultaten från utvärderingen visar att det finns en viss osäkerhet vid tolkningar och bedömningar av deponiförordningen. Avfallsområdet upplevs vara komplext och det krävs stor kunskap och erfarenhet för att kunna göra rätt bedömningar. Deponiförordningens högre krav har lett till att många deponier har stängts och att avståndet till närmaste deponi har ökat. Trots det har inte transporterna ökat eftersom deponerade mängder har minskat kraftigt. Färre deponier och högre krav har lett till en högre kunskap både hos verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter. Resultatet från utvärderingen visar att arbetet med deponidirektivet går in i ett nytt skede. Tidigare låg fokus på att pröva deponierna enligt de nya kraven och nu ligger fokus snarare på att genom vägledningen och genomförandet av tillsynen se till att deponierna uppnår de nya kraven.

Deponidirektivets införande har gett goda förutsättningar för en miljösäker deponering, men det krävs ett fortsatt arbete. Deponidirektivet (1999/31EG) införlivades i svensk lag år 2001 genom framför allt förordningen (2001:512) om deponering av avfall (deponiförordningen).

Syftet med förordningen är att förebygga och minska deponeringens negativa effekter på människors hälsa och miljön.

- - -

Beställtryck, ej rabatt.