Naturvårdsverket anser också att ersättningarna för skötsel av betesmarker och slåtterängar bör höjas så att de bättre motsvarar kostnadsökningar och intäktsbortfall för lantbrukarna.
– I en tid då vi blir allt mer medvetna om att pollinatörer och andra arter i odlingslandskapet minskar i en snabb takt är det viktigt att vi använder alla de verktyg vi har för att motverka detta. Att ta bort åtagandeplanerna är ett steg i fel riktning säger Claes Svedlindh, chef på Naturavdelningen på Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket har den 3 juli skickat en skrivelse till Näringsdepartementet om vikten av att behålla åtagandeplaner för särskilt värdefulla ängs- och betesmarker.
Läs hela skrivelsen här:
Brist på lämplig skötsel ett hot mot betesmarker och slåtterängar
I slutet av juni kom den sammanfattande rapporten om tillståndet för Sveriges arter och naturtyper upptagna i EU:s art- och habitatdirektiv. Enligt rapporten är situationen sämst för gräsmarker, det vill säga betesmarker och slåtterängar. Sämst bland artgrupperna mår fjärilarna, där flertalet hör hemma i betade eller slåttade gräsmarker. Det främsta hotet mot gräsmarksarterna är brist på lämplig skötsel.
Naturvårdsverket ser behov av förändring för att förenkla arbetet för lantbrukare och länsstyrelser och bedömer att en stor andel av markerna som idag har åtagandeplaner kan ha mer generella villkor istället för en åtagandeplan. Däremot bör särskilt skötselkrävande marker som till exempel har hotade arter eller naturtyper och som därför behöver detaljstyras få åtagandeplaner. Det ger en möjlighet att anpassa villkor för att gynna biologisk mångfald och större variation.
Naturvårdsverket kan inte se att förslaget att ta bort alla åtagandeplaner är grundat i någon ordentlig analys av hur förändringen kommer att påverka biologisk mångfald.
Många särskilt skötselkrävande marker med höga naturvärden saknar idag skötsel, bland annat på grund av för låg ersättning. Naturvårdsverket bedömer därför att det behöver införas en extra ersättningsnivå för de särskilt värdefulla marker som är extra arbets- och kostnadskrävande för att det inte ska vara olönsamt för lantbrukarna att sköta dessa.
– Det finns en rättviseaspekt i att särskilt krävande och kostsam skötsel ska ge högre ersättning. Om vi inte kompenserar denna kostsammare skötsel med högre ersättning så kommer skötseln med stor sannolikhet att upphöra så småningom säger Claes Svedlindh.
Om åtagandeplaner
Idag finns det åtagandeplaner för alla betesmarker och slåtterängar med särskilda värden. I planen beskrivs markens natur- och kulturvärden och skötseln regleras utifrån markens förutsättningar. Planerna skrivs av länsstyrelsen och har varit ett sätt att hjälpa lantbrukare att sköta markerna på ett sätt som gynnar biologisk mångfald, det vill säga bland annat växter, fjärilar och fåglar, samt kulturmiljövärden. Åtagandeplanerna är ett konkret och effektivt sätt att gynna biologisk mångfald på värdefulla marker.
Läs rapporten om Art- och habitatdirektivet
Kontakt
För ytterligare information, kontakta:
Claes Svedlindh, chef Naturavdelningen,
010-698 14 99, claes.svedlindh@naturvardsverket.se