- Vi bedömde att det var en anmälningspliktig verksamhet, berättar Ulrika Palmblad som är handläggare på miljöskyddsenheten i Eskilstuna kommun.
Verksamhetsutövaren skulle ta emot "fluff". Det är rester från sönderdelning av till exempel bilar och elskrot. Tanken med verksamheten var att sortera fluffet i fraktioner, till exempel metaller och plast, och på så sätt få en förtjänst. Verksamheten bedömdes vara tillåtligt och ett beslut om försiktighetsåtgärder meddelades. Beslutet innehöll bland annat krav på:
- att enbart fluff utan farliga ämnen (d.v.s. ej farligt avfall) fick hanteras,
- hur mycket fluff som fick lagras samtidigt (max 10 000 ton) samt
- att lagringen skulle ske på en iordninggjord yta med tät duk där också dagvatten skulle samlas upp.
Det här var hösten 2012. Under sommaren 2013 blev det uppenbart att verksamheten inte fungerade.
Fluffberget växte och växte
Sorteringen kom aldrig igång. Gång på gång brann det i den stora avfallshögen. Markduken skulle vara tät, var den verkligen det? Och vad spreds med brandröken?
Verksamhetsutövaren hade inte tagit några prover i de brunnar där vattnet samlades upp.
- Vi tog kontakt med andra kommuner. Det visade sig att flera hade problem med liknande verksamheter. Här hade man också hittat föroreningar vid provtagningar.
Föreläggande, förbud och åtalsanmälan
- Vi krävde åtgärder med ett föreläggande, berättar Ulrika. Inget hände. Då förbjöd vi verksamhetsutövaren att ta emot mer avfall. Han hade redan tagit emot mer än de 10 000 ton som fanns med i anmälningsärendet.
Därefter gjorde miljökontoret en åtalsanmälan och tog de prover man behövde. Anmälan hade handlat om vanligt avfall, men proverna visade att avfallet var att betrakta som farligt avfall.
Många blev inblandade i ärendet
Det visade sig bli ett problematiskt och kostsamt ärende för kommunen. I det här fallet gick också verksamhetsutövaren i konkurs.
- Under 2014 har Räddningstjänsten varit där varje vecka för att släcka bränder. Under en period valde de att åka dit varje dag för att bränderna skulle kunna begränsas, berättar Helén Almberg som är Ulrikas kollega.
Utgå från att det är farligt avfall
En lärdom som vi har gjort, säger Ulrika, är att utgå från att det är farligt avfall tills motsatsen är bevisad.
Ta god tid för beslut – gör snart ett första tillsynsbesök
- Verksamhetsutövaren behöver lämna in ett så fullgott underlag som möjligt. Granska, bedöm, skynda inte på ärendet. Tänk inte så här: " de får väl starta, så följer vi upp och ser vart det tar vägen", säger Ulrika.
Det är viktigt att lagringen fungerar – att den begränsas och att sorteringen snabbt kommer igång.
I Eskilstuna väntade man ett halvår med det första tillsynsbesöket.
- Som inspektör är det viktigt att ta de där jobbiga besluten. Det var pressat när vi var ute på tillsyn och vi pratade om förbud, berättar Ulrika. Det är viktigt att inte låta för mycket tid gå utan att man tar de beslut som krävs.
Lätt hänt att kommunen ligger steget efter
- Det här är svåra verksamheter. Verksamhetsutövarna blir mer och mer påhittiga med nya sätt att ta hand om avfall, säger Ulrika. Vi ligger steget efter när vi ska göra våra bedömningar. Det vore bra med ett nationellt projekt för att sprida de erfarenheter som gjorts, fortsätter Ulrika.
Vad hände sedan?
En mindre andel av fluffet transporteras nu bort till en godkänd avfallsmottagare. Syftet med åtgärden är att få bukt med de bränder som kontinuerligt blossar upp.
- Åtgärden bekostas av efterbehandlingspengarna från Naturvårdsverket, berättar Helén.
Det finns en pott att använda för mer akuta åtgärder när det inte finns något att hämta hos verksamhetsutövaren i konkursboet. Bränderna och läckaget av föroreningar till vatten gjorde situationen akut.
- Om Naturvårdsverket finner att det är prioriterat nationellt, kan pengar beviljas till akuta åtgärder för att förhindra att en föroreningskada uppstår. Vi beviljar endast pengar för att lösa den akuta situationen. I detta fall handlar det om att omhänderta en del av fluffet för att förhindra de återkommande bränderna, säger Cathrine Lundin, handläggare på Naturvårdsverket.
I maj kom ett saneringsföretag på plats. Pengarna från Naturvårdsverket (3,8 miljoner) räcker alltså till att lösa den akuta situationen. Men det kommer att återstå mycket arbete. Det blir troligen kommunen som får stå för kostnaden. Eskilstuna kommun har hittills lagt ut drygt en miljon kronor. Då huvuddelen av fluffet finns kvar kommer den totala kostnaden för att ta hand om avfallet att bli mycket större än den summa som hittills lagts ner. Efter att allt avfall är bortforslat måste fastigheten undersökas med avseende på eventuella föroreningar. Om fastigheten förorenats kan en sanering bli aktuell.
Och verksamhetsutövaren?
- Jo, han har startat upp en ny avfallsverksamhet i en annan kommun, berättar Helén. Det var en slump att vi fick reda på det. En kommun får inte information med automatik om en verksamhetsutövare haft problem på annat håll och inte klarat av det han eller hon tagit på sig.
Den här gången handlar det om en mindre vansklig verksamhet i avfallsbranschen – om sortering av metallskrot.
– Vi har haft kontakt, kommunerna emellan, och jag har kunnat dela med mig av våra erfarenheter, berättar Helén.
