Vad är det ni gjort?
- Vi har tillsammans med en konsult tagit fram en strategi för hållbar plastanvändning i Gävleborgs län. Strategin är framarbetad i nära samverkan med den länsgemensamma grupp som arbetar med att ta fram nya kommunala avfallsplaner.
Gruppen består av resurser från avfall och renhållning samt av miljöstrateger i kommunerna. Jag som miljömålssamordnare har deltagit från Länsstyrelsens sida. Gruppen fanns redan på plats när utlysningen från Naturvårdsverket kom, vilket var en bra timing.
Även om vi var noga med att strategin skulle bli en användarvänlig produkt i sig, så är den bärande tanken med projektet att målen och åtgärderna ska integreras i de kommunala avfallsplanerna. En tanke som genomsyrat hela arbetet är att inte bygga på planeringsstrukturen ytterligare, utan att istället använda de styrmedel som redan finns, berättar Paula.
Vad innehåller strategin?
- I strategin finns fem målområden: Förebygga plastavfall, Öka materialåtervinningen, Minska nedskräpningen, Höja kunskapen och öka lärandet samt Säkra genomförande och uppföljning.
Varje målområde startar med en viljeinriktning, därefter följer "smarta mål" vilket bland annat betyder att de är specifika och mätbara, samt förslag på nyckeltal och åtgärder. Det var viktigt för oss redan från början att ha en delstrategi som handlar just om att öka kunskapen och kanske framför allt sprida kunskap mellan kommuner. Under arbetets gång bestämde vi oss även för att ha ett eget målområde som fokuserar på att säkra genomförande och uppföljning. I ett avsnitt samlar vi också olika initiativ med länkar till olika kommuner. Det finns så mycket kunskap och den behöver spridas, fortsätter Paula.
Hur kan kommunerna använda detta?
- Kommunerna är främsta mottagarna. Flera kommuner har varit med och jobbat fram materialet i en serie workshops. Tanken är att det ska in i avfallsplanerna, en plan för hela kommun och alla dess verksamheter, vilket är en styrka. Planen omfattas av en förordning vilket betyder att kommunerna måste tillhandahålla den. Men för att det ska bli bra och ge effekt krävs det så klart ett engagemang för miljö- och klimatfrågan i allmänhet och plastfrågan i synnerhet, säger Paula.
För den lilla kommun som vill jobba med det här – hur kan den göra?
- Det finns massor av bra material som bara väntar på att tillämpas. Strategin som vi tagit fram går ju till exempel att använda i alla kommuner, men det finns en massa bra material från bland annat Uppsala kommun och Göteborgs stad. Vi blir ju starkare tillsammans, så det är bra att söka ett sammanhang på regional eller nationell nivå, till exempel genom Naturvårdsverkets kommande plattform för plast. Lyft frågan i de regionala kommunnätverk som finns. Det går alltid att vända sig till länsstyrelsens miljösamordnare som kan hjälpa till att lotsa vidare, det är vårt uppdrag.
Ofta förväntas en ensam miljöstrateg – där det finns en sådan – driva arbetet för hela kommunen. Ett avfallsförebyggande arbete måste istället fördelas över hela organisationen så att alla verksamheter är med och bidrar, det är en viktig styrnings- och ledarskapsfråga, fortsätter Paula.
Vad har ni lärt er?
- Kunskapen är inte långt borta - ofta bara ett knapptryck bort. Det handlar mer om beteendeförändring än brist på kunskap. Att bygga en organisation som förmår att ta in, anpassa sig till nya sätt att jobba och som främjar den typen av engagemang blir så viktigt. I sista kapitlet säkrar vi därför hur det ska följas upp och tar upp de olika rollerna. Vad kan till exempel länsstyrelsen ha för roll och vad gör kommunerna själva? Men det är också viktigt att tydliggöra rollerna inom kommunen. En ytterligare utmaning som vi såg är att man måste prioritera. Ett vanligt misstag är att man vid till exempel en upphandling vill ställa alla krav på en gång, och så saknas det sedan resurser till att följa upp kraven, berättar Paula.
Något som överraskade er i arbetet?
- Att det har varit så lätt att komma fram i plastfrågan. Det är en miljöfråga som det finns engagemang kring. Den är kommunikativ och ett tacksamt område att jobba med, avslutar Paula.
Detta är en artikel i Miljömålsnytt 5 maj 2020