Innehåll
Länsstyrelsernas roll i arbetet med invasiva främmande arter
Utrotning och hantering
Länsstyrelserna har en central roll i arbetet mot invasiva främmande arter. Enligt den svenska förordningen som trädde i kraft den 1 januari 2019 ansvarar länsstyrelsen för utrotningsåtgärder mot alla EU-listade arter förutom de som redan har stor spridning i landet, f.n. jätteloka och jättebalsamin. Utrotningsåtgärderna ska syfta till att fullständigt och permanent avlägsna hela populationen av den invasiva främmande arten. Som huvudregel har länsstyrelsen också ansvar för hanteringsåtgärder mot de arter som har stor spridning eller omfattas av undantaget från utrotningskravet. Hanteringsåtgärder kan innefatta inneslutning av en population, populationsbegränsning eller utrotningsåtgärder. Länsstyrelsen ansvarar också för att när det är rimligt återställa skadade ekosystem när en utrotning är genomförd. Länsstyrelsens ansvar omfattar åtgärder både vad gäller växter och djur, såväl landlevande som vattenlevande.
Naturvårdsverket har tillfälligt tagit över ansvaret för utrotningen av landlevande djur som är att betrakta som vilt (dvs vilda däggdjur och fåglar) samt även för rödörad, gulbukad och gulörad vattensköldpadda. Läs mer om detta under "Naturvårdsverkets roll" nedan.
Tillsyn
Enligt miljötillsynsförordningen är länsstyrelsen ansvarig tillsynsmyndighet för invasiva främmande arter. Det innebär att Länsstyrelsen genom tillsyn ska kontrollera att förbuden i EU-förordningen efterlevs, t.ex. att EU-listade invasiva främmande arter inte avsiktligen hålls, föds upp, transporteras, släpps ut på marknaden eller släpps ut i naturen. Länsstyrelsen ska också utöva tillsyn över att EU-listade invasiva främmande arter inte med fastighetsägarens eller fastighetsinnehavarens kännedom tillåts växa eller odlas i t.ex. trädgårdar, skogar, på odlingsmark eller i mer orörd natur.
Länsstyrelsen ska också utföra tillsyn av verksamhetsutövare som berörs av reglerna kring invasiva främmande arter. Det kan t.ex. handla om aktörer i trädgårdsbranschen, zoobutiker m.fl. Slutligen ska Länsstyrelsen ska göra tillsyn för att säkerställa att verksamheter som fått tillstånd att t.ex. forska på eller bevara EU-listade invasiva arter ex situ (dvs. bevara arten utanför dess naturliga utbredningsområde) följer reglerna.
Länsstyrelsen kan delegera ansvar till den kommun som begär det. Mer om detta under "Kommunernas roll" nedan.
Tillträde till fastigheter m.m.
För att kunna bedriva arbetet på ett effektivt sätt ger miljöbalken länsstyrelsen tillträde till fastigheter, byggnader, andra anläggningar och transportmedel, dock normalt inte bostäder. Länsstyrelsen får bereda sig tillträde även om den enskilde motsätter sig det, men Länsstyrelsen måste göra en avvägning i varje enskilt fall mellan den olägenhet som den enskilde kan orsakas genom att Länsstyrelsen tillträder t.ex. en fastighet och det intresse som finns från det allmännas sida att bekämpa den aktuella arten. I möjligaste mån ska Länsstyrelsen ha en dialog med den enskilde innan åtgärderna påbörjas.
Miljöövervakning
Länsstyrelserna måste skyndsamt underrätta Naturvårdsverket eller Havs- och vattenmyndigheten om de i sin miljöövervakning får kännedom om att en EU-listad art finns i svensk miljö; Naturvårdsverket om det är en art på land och Havs- och vattenmyndigheten om det är en art i vatten.
Kommunernas roll i arbetet med invasiva främmande arter
Skötsel allmänna grönytor
Kommunerna har en viktig roll i arbetet med att förhindra och bekämpa invasiva främmande arter. Kommunen är ansvarig för många parker och andra allmänna ytor och kan i den rollen förhindra att arter som är eller riskerar att bli invasiva planteras där.
Ägande och förvaltning av fastigheter
Kommunen är också ofta fastighetsägare och är i den rollen ansvarig för att bekämpa invasiva främmande växter som finns på den kommunala marken. Detta följer av förbudet i EU-förordningen mot att avsiktligen tillåta invasiva främmande arter att reproducera sig, växa eller odlas. Har kommunen kännedom om att en invasiv främmande art på EU-förteckningen växer på den kommunala marken är kommunen alltså skyldig att bekämpa arten. Samma skyldighet gäller för den som genom t.ex. en nyttjanderätt förfogar över en fastighet. Skulle kommunen vara förvaltare, t.ex. av privatägd mark i ett kommunalt reservat, har kommunen alltså en skyldighet att bekämpa de EU-listade invasiva främmande växtarter inom reservatet som kommunen har kännedom om.
Övertagande av ansvar från länsstyrelsen
Den kommun som är aktiv och framåt i arbetet mot invasiva främmande arter kan begära att länsstyrelsen ska delegera sitt ansvar för utrotnings-, hanterings- och/eller återställandeåtgärder till kommunen. Kommunen kan också begära att få ansvaret för tillsynen i kommunen. Om länsstyrelsen delegerar ansvaret för åtgärder får kommunen också rätt att bereda sig tillträde till fastigheter, byggnader, andra anläggningar och transportmedel för att där kunna utföra bekämpningsåtgärderna, se ovan under "Länsstyrelsens roll". För att ansvaret för åtgärder eller tillsyn ska övergå från länsstyrelsen till kommunen krävs det att kommunen begär det samt att länsstyrelsen väljer att delegera det. Länsstyrelsen kan inte delegera ansvaret till en kommun som inte vill ha det och en kommun kan inte ta över ansvar om Länsstyrelsen inte väljer att lämna över det.
Avfallshantering
Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och har en mycket viktig roll i att se till att avfallet från invasiva främmande växter hanteras på ett sådant sätt att det förstörs och inte i sig blir en spridningskälla.
Miljöövervakning
En kommun som ansvarar för eller utför miljöövervakning har en skyldighet att skyndsamt rapportera till de nationellt ansvariga myndigheterna om de får kännedom om att en EU-listad invasiv främmande art finns i svensk miljö. Kommunen ska rapportera till Naturvårdsverket om det är en landart och till Havs- och vattenmyndigheten om det är en art i vatten.
Naturvårdsverkets roll i arbetet med invasiva främmande arter
Vägledning och nationell samordning
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten (HaV) är de nationellt ansvariga myndigheterna för invasiva främmande arter. De ska vägleda Länsstyrelsen, andra myndigheter och aktörer i samhället i tillämpningen av förordningar, lagar och regler som rör invasiva främmande arter. Naturvårdsverket och HaV ska också ta fram kunskapsunderlag och göra olika bedömningar inom området.
Hanteringsåtgärder för EU-listade arter med stor spridning
Naturvårdsverket och HaV har ansvar för att ta fram hanteringsåtgärder som ska gälla för de EU-listade arter som bedöms ha stor spridning. De arter med stor spridning som omfattas av Naturvårdsverkets ansvar är f.n. jätteloka och jättebalsamin. Bland de åtgärder som Naturvårdsverket arbetar fram för dessa arter ingår föreskrifter och vägledning, bl.a. om hur arbetet ska planeras och bedrivas i olika områden, samt metoder för utrotning eller populationsbegränsning.
Prövning av tillståndsansökningar
Naturvårdsverket är ansvarig prövningsmyndighet för tillståndsansökningar när det gäller invasiva främmande arter på land. Tillstånd kan ges till verksamheter för att bedriva forskning på invasiva främmande arter eller till att ex situ-bevara sådana arter. Tillstånd kan också sökas för bl.a. vetenskaplig verksamhet och efterföljande medicinsk användning.
Tillfälligt ansvar för utrotning av vilda landlevande djurarter
Som beskrivits ovan är det Länsstyrelsen som har ansvaret för att vidta utrotningsåtgärder mot invasiva främmande arter. Det finns dock en möjlighet för Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten att överta det ansvaret om det bedöms vara effektivare att utrotningen sker på nationell nivå. Naturvårdsverket har valt att utnyttja denna möjlighet då det gäller landlevande invasiva främmande arter som är att betrakta som vilt (dvs vilda däggdjur och fåglar) samt även för rödörad, gulbukad och gulörad vattensköldpadda. Detta gäller fram till den 31 december 2019. Naturvårdsverket har gett Mårdhundsprojektet i uppdrag att hantera utrotningen av de arter som Naturvårdsverket övertagit ansvaret för. Det gäller i dagsläget de EU-listade vilda landlevande djurarter som idag finns eller förekommer sporadiskt i landet; mårdhund, bisam, nilgås, vattensköldpadda och tvättbjörn.
Andra myndigheters roll i arbetet med invasiva främmande arter
Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Tullverket
Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Tullverket ansvarar för de offentliga kontroller som ska utföras för att förhindra att invasiva främmande arter avsiktlig tas in i Sverige och EU. Livsmedelsverket ansvarar främst för kontroller av de kategorier av varor som är levande animaliska livsmedel för omedelbar konsumtion. Jordbruksverket ansvarar främst för kontroller av de kategorier av varor som är föremål för växtskyddskontroll eller veterinär gränskontroll inför import.
Trafikverket
Trafikverket har ett ansvar för bekämpningen av invasiva främmande arter i transportinfrastrukturen.
Skogsstyrelsen
Skogsstyrelsen har ansvar för att ta fram hanteringsåtgärder för invasiva främmande skogsträdarter som används för virkesproduktion och som växer på mark som omfattas av skogsvårdslagen. I dagsläget finns inte några sådana arter på EU-förteckningen. Skulle en sådan art komma upp på förteckningen och den bedöms ha stor spridning i landet, så ska Skogsstyrelsen ta fram de hanteringsåtgärder som ska gälla för den arten på mark som omfattas av skogsvårdslagen.
Sametinget
Sametinget ska höras i frågan om bl.a. hanteringsåtgärder och hanteringsområden om dessa kan antas ha betydelse för rennäringen eller samisk kultur.
Havs- och vattenmyndigheten
Havs- och vattenmyndigheten har i stort sett samma roll som Naturvårdsverket, fast för arter som lever i vatten.
Ansvariga för miljöövervakning måste rapportera förekomst av EU-listad art
Varje statlig förvaltningsmyndighet och kommun som ansvarar för eller utför miljöövervakning ska skyndsamt underrätta de nationellt ansvariga myndigheterna när de får kännedom om en introduktion eller förekomst av en EU-listad art i svensk natur.
Fastighetsägare och de som har nyttjanderätt till fastighet
Fastighetsägare har ett ansvar för invasiva främmande arter på den egna fastigheten. Fastighetsägareansvaret gäller för alla – för privatpersoner, t.ex. de som har en trädgård, för kommunala och statliga fastighetsägare och för bolag som äger fastigheter. Även den som innehar en fastighet med någon form nyttjanderätt kan ha ett ansvar för invasiva främmande arter på fastigheten. EU-förordningen innehåller ett förbud mot att avsiktligen låta dessa arter reproducera sig, växa eller odlas. Har en fastighetsägare eller -innehavare fått kännedom om att det på deras fastighet växer en art som finns på EU:s förteckning över invasiva främmande arter har fastighetsägaren/-innehavaren alltså en skyldighet att bekämpa arten. Denna skyldighet gäller i alla typer av miljöer, både odlad miljö som t.ex. produktionsmark för skogsbruk, jordbruk och trädgårdar, men också orörd naturmiljö.
Den svenska förordningen pekar inte ut vem av fastighetsägaren och rättighetsinnehavaren som har det yttersta ansvaret. Det kan därför finnas anledning att reglera det parterna sinsemellan sig.
I dagsläget finns det inga särskilda bidrag att söka för att finansiera åtgärder mot invasiva främmande arter, utan det är varje fastighetsägares/-innehavares ansvar att själv finansiera åtgärderna. Generellt kan man säga att ju tidigare man bekämpar arterna desto mindre blir arbetsinsatsen och kostnaden.
Näringar och branscher
Alla näringar som i sin verksamhet hanterar, använder eller handlar med invasiva främmande arter har ett ansvar att följa de förbud som gäller för de EU-listade arterna enligt EU-förordning (2014/1143); förbud att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, tillåta reproducera sig, växa eller odla eller släppa ut dessa arter i miljön.